I miljöpartiets storstad är innerstan bilfri och luften går
att andas. Närmiljön är trygg. Barnen får växa upp i en
miljö som är anpassad till dem och inte till bilen. Förskolor
och skolor har en hög kvalitet och elevaktivt arbetssätt.
Föräldrarna får mera tid över för sina barn.
Men så är inte fallet idag. Som exempel kan nämnas att
småbarnsföräldrar i Stockholm har längsta restiden och den
högsta rörligheten och lägsta utbildningen finns på
daghemmen. Barnen i storstaden är alldeles speciellt
utsatta. Både den fysiska och psykiska miljön är ytterst
påfrestande.
Allergierna ökar kraftigt. Skolorna i Storstockholm har
dålig inomhusmiljö; material, ventilation, mögel, buller,
dåligt underhåll mm finns på listan över akuta brister. Men
trafiken är den stora boven. Om man ser på intaget, alltså
vad ett barn i storstaden inandas, så kommer 90--95 % av
de farliga ämnena i luften från bilen. Det säger sig självt att
ett litet barn i en barnvagn helt nära ett avgasrör utsätts för
stora hälsorisker.
Varannan får cancer
Vid en mässa om kost och cancer i april 1989
presenterades nya chockfakta om cancerutvecklingen:
varannan får cancer. Professor Jerzy Einhorn citeras enligt
följande: ''Hittills har vi räknat med att var tredje nu
levande svensk och vartannat barn som föds riskerar att
utveckla cancer under sin livstid. Den senaste statistiken
visar dock att utvecklingen går snabbare än vi trott och att
väsentligt fler kommer att drabbas om vi inget gör för att
ändra våra levnadsvanor''.
Enligt de nya uppgifterna upptäcks 40 000 nya cancerfall
varje år, en fördubbling på 25 år. År 2000 räknar man med
50 000 nya fall per år. År 2050 med 80 000!
''Mellan 70 och 80 % av all cancer anses bero på
miljöfaktorer''. Det betyder att största delen av cancern i
princip är möjlig att förebygga. Ändå pågår alltså en ökning
av antalet fall! Och den ökningen beräknas fortsätta i
accelererande takt! Vad beror det på?
En amerikansk barnläkare, Ronald J Glasser, skrev i sin
bok ''Slaget om miljön'' (utgiven också på svenska):
''Cancer är moderna tiders pest. De två decennier som
återstår av detta århundrade kommer inte att präglas av nya
triumfer i cancerbehandlingen, de kommer att gå till
historien som miljösjukdomarnas era''.
Hav av kemikalier
Vi anser att det krävs politiskt mod för att bryta detta
mönster. Glasser hävdade att den mesta cancern skulle
kunna förebyggas, men att det inte sker p.g.a. ekonomiska
och politiska intressen, som håller emot. Både tobaks- och
kemiindustrin skulle ha mycket att förlora på en effektiv
cancerprevention. Glasser skriver: ''Som barnläkare oroade
vi oss förr över att barnen föddes in i en värld av bakterier
och virus. Nu oroar vi oss för att de skall växa upp i ett hav
av kemikalier''.
Vi i miljöpartiet anser att mycket av den
cancerframkallande miljön går att politiskt förändra i
miljövänlig riktning genom avgifter, skatter, information
och förbud. Vi har lagt motioner om förgröning av
storstäderna, mera gröna sammanhängande områden,
spårburen eller miljövänliga bränslen i kollektivtrafiken,
mera gång- och cykelbanor, rätt att ta ut lokala avgifter,
tullar, förbud mot tomgångskörning och dieselbränslen.
Barnens ''arbetsmiljö''
Barnens arbetsplatser, förskolor och skolor, skall ha bra
arbetsmiljö. Det är nödvändigt att förbjuda rökning i
barnens närhet -- varken på daghem eller hos
dagbarnvårdare -- skall det rökas.
En av de få punkter som det tycks råda enighet om
mellan alla skolor är tobaksrökningens cancerframkallande
inverkan. Glasser hävdar att ''det enda riktiga vore givetvis
att förbjuda all försäljning av cigarretter lika väl som man
förbjuder försäljningen av infekterade livsmedel och
dumpning av gifter i vattendrag''. Cancerkommittén är inte
mildare: ''Rökarens risker är så stora att import och
försäljning av tobaksvaror inom landet inte skulle vara
tillåten om man endast såg till rent medicinska aspekter''.
Trots den osedvanliga enighet beträffande tobakens
cancerframkallande verkan (plus andra hälsovådliga
effekter) har det inte ens på den punkten varit möjligt att få
politisk majoritet för en radikal politik i tobaksfrågan.
Trots att kommittén varnar för passiv rökning avvisade
regering och riksdag tanken på lagförbud mot rökning på
offentliga platser av den typ som redan då fanns i Finland.
Inte heller räckte det med hänvisning till nordiska exempel
för att förmå regering och riksdag att ta itu med
tobaksannonseringen.
Sådant förbud har rekommenderats av
världshälsoorganisationen WHO och finns i Finland, Norge
och Island. Men i Sverige är det fortfarande fritt fram för
att med reklam locka folk till en dålig vana, som enligt våra
främsta experter leder till 5 500 nya cancerfall varje år.
Livsstils- och allmänmiljöskola
Även om cancerkommitténs bild av cancerproblemets
omfattning och dess orsaker i stora drag överensstämmer
med den som ges av Glasser, finns det vid närmare
betraktande en viktig nyansskillnad. Frågan är: Vilka sorts
miljöfaktorer är viktigast som cancerorsaker? Förenklat
uttryckt kan man tala om en ''livsstilsskola'' och en
''allmänmiljöskola''. ''Livsstilsskolan'' drar framför allt fram
faktorer som livsmedel, mat och tobak i rampljuset, medan
allmänmiljöskolan betonar arbetsmiljöer och utsläpp i luft,
vatten och mark.
Den svenska cancerkommittén har uttryckligen tagit
ställning till förmån för livsstilsteorin framför
allmänmiljöteorin. Vad det betyder i praktiken är inte svårt
att räkna ut. Om cancern i första hand orsakas av livsstilen
kan cancerfrekvensen främst minskas genom att enskilda
människor lägger om sina levnadsvanor. Det handlar då om
att försöka få människor att följa råd av följande typ: Skaffa
dig god motståndskraft genom bra kost, lämplig motion,
vila. Undvik kända skadliga ämnen. Undvik tobak. Håll
nere din vikt. Undvik fettrik kost. Använd
fullkornsprodukter. Ät födoämnen i så naturliga tillstånd
som möjligt. Undvik alkohol. Och så vidare.
Om cancer däremot i första hand antas bero på
miljöfaktorer blir det naturligt att ställa krav på politiska
beslut om minskade utsläpp, kemikaliefria livsmedel,
förbud mot cancerframkallande kemikalier i arbetslivet och
liknande. I det förra fallet handlar det om råd till enskilda
människor men inte ett krav på samhället i stort. I det
senare fallet kommer det i stället att gälla ganska
omfattande förändringar i samhälls- och inte minst
näringslivet.
I stället för en konsekvent politik för att genomföra de
radikala men fullt möjliga åtgärder som behövs för att
förebygga cancer präglas svensk cancerpolitik fortfarande i
allt väsentligt av en sorts stål-, strålnings- och
kemoterapistrategi.
Förebygg cancer
Vore det inte bättre att tala om för folk att uppemot 80
% av all cancer går att förebygga? Och ange ett program för
hur det skulle gå till. 1980-talets cancerkommitté
dominerades helt av företrädare för stål-, strålnings- och
kemoterapiperspektivet, dvs. traditionella cancerexperter.
Glasser varnade för en ökning av cancerfrekvensen.
Hans bok väckte ingen uppmärksamhet när den kom ut i
Sverige. Delvis kan det ha berott på ett förord av en
göteborgsläkare som tog udden av budskapet genom att
försäkra att vi inte alls är utsatta för cancerepidemi.
Det är därför hög tid att tillsätta en ny cancerutredning
med uppgift att föreslå radikala grepp för att hindra att den
prognosticerade ökningen av cancerfrekvensen inträffar.
En sådan utredning får inte domineras av yrkesgrupper som
präglats av ensidigt botarperspektiv eller har intresse av
fortsatt expansion av behandlingsresurser för inträffad
cancer. Också grupper med kunskap om och intresse för
förebyggande insatser måste beredas stor plats i ett sådant
utredningsarbete.
Tid är livskvalitet
För barnfamiljer spelar tiden en mycket viktig roll för
livskvaliteten. Idag har samhället tvingat ut föräldrarna i
arbete genom den ekonomiska politik som förs. Med flera
ensamstående föräldrar blir arbetsbördan tung och tiden
knapp. Att orka och räcka till i en storstadsmiljö med långa
avstånd och dryga restider är för dessa omänskligt. Vi driver
frågan om rätt att vara dagbarnvårdare åt sitt eget barn och
längre föräldraförsäkring. Dessutom har vi satt som vårt
mål att arbetstiden skall vara trettiotimmars arbetsvecka,
som man får utnyttja flexibelt. Redan nästa år skall
arbetstiden minskas en timme. Rätten till sin tid och
därmed tid för sina barn är avgörande för en god miljö för
barnen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hälsorisker för barn i
storstadsmiljö vid inandning av bilavgaser,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att satsa på spårburen trafik och
miljövänliga bränslen,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätten för kommunerna att ta ut
lokala avgifter/tullar för att minska biltrafiken i
innerstan,1]
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om barnens rätt till rökfri miljö,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätten till förkortad
arbetstid,2]
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dagbarnvårdare åt sitt eget barn,
4. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
cancerutredning med uppgift att lägga fram konkreta
förslag för hur den prognosticerade cancerexplosionen skall
kunna hejdas och vändas till en nedgång i
cancerfrekvensen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en sådan ny cancerutredning skall innehålla ett
betydande inslag av företrädare för det s.k.
allmänmiljöperspektivet beträffande cancerorsaker.
Stockholm den 24 januari 1991
Eva Goe s (mp)
Per Gahrton (mp)
Anita Stenberg (mp)
Anna Horn af Rantzien (mp)
Krister Skånberg (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)