''Att vara döv innebär att inte kunna höra.'' Så inleds
handlingsprogrammet för SDR, dvs. Sveriges Dövas
Riksförbund. Det måste nog vara så konkret utsagt för att
vi som hör -- alltså inte är döva -- genast skall förstå vad
saken gäller. Det är så mycket, som är självklart för oss
hörande, som inte döva utan vidare kan delta i eller
uppleva. Ta TV-utbudet som exempel! De två TV-
kanalerna sänder tillsammans över hundra timmar i veckan.
För döva erbjuder samma företag 20 minuters program. Det
är nämligen den programtid där teckenspråket finns med.
Att avfärda detta faktum med att det ändå sänds många
textade program och att de döva ju ser och kan läsa är ett
bevis på okunskap om dövas situation. Det finns 8 000--10
000 barndomsdöva i vårt land. Av dessa är
omkring 10 % tvåspråkiga, dvs. de kan både teckenspråk
och svenska. Det borde faktiskt säga sig självt -- om man
tänker efter! -- att det inte är så enkelt att lära sig svenska
om man inte hör! För många hörande kan detta vara nog så
svårt!
Den som är döv kan inte vara med i t.ex. hem och skola-
föreningar, nämnder och styrelser, gå till läkare, till apotek
osv. -- utan tolk. Finns inte tolkservice utestängs döva från
att delta i övrigt i all samhällsservice. Ett område som vi på
senaste tiden blivit uppmärksammade på där dövtolkar
efterfrågas är inom den kyrkliga verksamheten. Där behövs
dövtolkar med särskild insikt och kunskap om det religiösa
språket och budskapet. Ett annat område med krav på
speciella kunskaper om fakta och sätt att uttrycka sig är
inom domstolsväsendet. Vi som är hörande är också
beroende av tolk för att kunna förstå teckenspråket.
Det är oerhört viktigt att tolkar utbildas och att
tillräckligt antal tjänster inrättas för dövtolkar.
Dövtolkutbildning finns i Leksand, Stockholm och i
Kungälv. Behovet av utbildade dövtolkar ökar bl.a. i och
med att de döva inser att de har rätt till dövtolk, inte bara
till de allra mest grundläggande behoven, utan även för att
t.ex. skaffa sig högskoleutbildning.
Arbetsmarknad
Dövtolkar anställs bl.a. vid landstingens tolkcentraler --
där det finns stor efterfrågan på deras insatser. Problemet
är dels att det inte inrättas tillräckligt många tolktjänster,
dels att det inte finns utbildade dövtolkar att tillgå.
Ett fåtal dövtolkar har egna avtal med högskolor,
myndigheter och företag om timarvoderade uppdrag. Det
vanliga är emellertid att dövtolkar förmedlas via
landstingens tolkcentraler.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökad utbildning av
dövtolkar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet att inrätta fler tjänster
som dövtolkar.
Stockholm den 24 januari 1991
Stina Eliasson (c)
Gunhild Bolander (c)