Under hösten 1990 kom det, efter ställningstagande i
Sveriges riksdag, att framstå som avgjort att Sverige önskar
bli medlem av EG. En rad sannolika och givna effekter på
olika områden synes ej ha blivit beaktade vid
ställningstagandet. En uppmålad bild av ekonomisk kris i
riket användes som grund för att samla en riksdagsmajoritet
för ett ja till EG. Frågan borde innan ett sådant
ställningstagande fått engagera hela det svenska folket.
Ett av de många områden som ej beaktades tillräckligt
är det alkoholpolitiska. Sveriges riksdag har under intryck
av organisationer inom nykterhetsområdet och det kyrkliga
området, läkare m fl under en mycket lång följd av år
arbetat för en minskning av alkoholkonsumtionen och de
negativa följderna av alkoholmissbruk.
När Sverige nu närmar sig EG och eventuellt blir
anslutet till EG föreligger utomordentligt stora risker att
nedlagt arbete skall gå förlorat och att Sverige ska ta ett
flera decennier långt steg tillbaka i utvecklingen. Vår
beredskap för snabba förändringar inom alkoholpolitiken
är dålig. Prisinstrumentet har varit styrande och resurserna
på den förebyggande sidan dåliga.
Alkohol i Sverige:
Tillbakablick
Stora befolkningsgrupper i Sverige kom under
industrialismens framväxt att använda alkohol i sådan
utsträckning att ett utbrett missbruk blev resultatet.
Missbrukarna, deras familjer, arbetskamrater och
arbetsgivare drabbades av missbrukets effekter. Missbruket
fick sådan omfattning att en särskild nykterhetsrörelse
växte fram och den gryende frikyrkliga rörelsen fördömde
alkoholen och dess verkningar. Arbetarrörelsen fann att
många arbetares nyvunna frihet blev förbytt i en fångenskap
i spriten. Olika krafter i samhället såg således att alkoholen
utgjorde en risk inte enbart för missbrukarna och deras
anhöriga. Riskerna fanns ju även att arbetarnas nyvunna
fackliga positioner skulle gå förlorade.
Under senare decennier har sjukvården och
alkoholforskningen vittnat om de svåra effekter
alkoholbruket i landet fått. Man talar om en folksjukdom
som måste utrotas.
Det som nämnts här har självklart legat till grund för den
alkoholpolitik som utvecklats i Sverige. Strategierna för att
möta problemen och minimera effekterna av missbruket
bygger på den redovisade bakgrunden.
Olika former har använts för att begränsa de negativa
effekterna av alkoholbruket. Alltifrån motbok till
alkoholskatt, från reglering av åtkomst genom beslut om
försäljning och utskänkning till information om missbrukets
risker. Effekterna av olika insatser har ofta debatterats
varvid skillnaderna i åsikter om bl. a. mål och medel
framträtt klart. Det finns dock många klarlagda samband.
Så kan exempelvis en sjuprocentig nedgång i konsumtionen
förväntas vid en 10-procentig höjning av spritpriset.
Även fortsättningsvis behövs en medveten
alkoholpolitik avpassad efter svenska förhållanden. Denna
politik måste bygga på de problem som finns idag och kan
förväntas i morgon.
Världshälsoorganisationens mål
Världshälsoorganisationen, WHO, har rekommenderat
alla nationer att vidta åtgärder så att den totala
alkoholkonsumtionen kan minskas med 25%. Man har
konstaterat vilket gissel alkoholen utgör för människorna
och vilka kostnader som sammanhänger med
alkoholbruket.
Alkoholpolitik i övriga Europa
Alkoholens roll i olika kulturer, konsumtionsmönster
samt synen på behov av reglerande åtgärder skiljer sig
kraftigt åt mellan olika kulturer.
Så har exempelvis Norge till stora delar en syn på
konsumtion av alkohol och regleringsåtgärder som liknar
Sveriges.
Danmark och Irland har höga skatter på vin och öl. Man
har införselbegränsningar som en kompletterande åtgärd
för att hålla nere alkoholkonsumtionen. De begränsande
effekterna på alkoholkunsumtionen riskerar nu att gå
förlorade. EG-domstolen har fastslagit regler vilka innebär
att irländare och danskar får föra in öl för 3000 kr från
övriga EG-länder. EG:s ministerråd arbetar på att totalt ta
bort gränshindren även på alkoholområdet. De tillåtna
importmängderna för sprit och vin skall höjas fram till 1993.
Då skall det bli fritt fram för var och en att importera så
mycket sprit och vin man vill.
I andra delar av Europa har upplysning och
regleringsåtgärder i det närmaste lyst med sin frånvaro.
Man blundar och vägrar att se problemen med trafikoffer,
orimligt höga sjukvårdsbehov, etc. En starkt bidragande
orsak till ett bristande alkoholpolitiskt engagemang i många
europeiska länder torde vara att mycket stora ekonomiska
intressen finns inom området för alkoholproduktion och då
särskilt vinproduktion. Dessa starka ekonomiska intressen
har i första hand strävat efter ytterligare förtjänster, vilket i
regel sammanfaller med ökad produktion och konsumtion.
Det är uppenbart att svårigheterna inte låtit vänta på sig när
någon försökt att bedriva ett missbruksminskande arbete.
Även om man på vissa håll försökt och faktiskt minskat
alkoholkonsumtionen är den generella bilden att
ansträngningarna ofta inte bygger på ett reellt intresse för
att åstadkomma minskningar. Vinproduktionen får
exempelvis ekonomiskt stöd av mycket stor omfattning,
37.50 danska kronor per EG-invånare betalas ut i stöd till
alkoholindustrin. Cancerbekämpningen får 19 öre och
programmet mot fattigdom 3 öre per EG-invånare.
Invånare i EG-länder som Frankrike, Spanien, Belgien
och Tyskland toppar statistiken över konsumtion av vin,
sprit och öl mätt i 100% alkohol. Konsumtionen mätt i
medeltal per invånare är mer än dubbelt så stor i dessa
länder som i Sverige. Allt talar för ett direkt samband
mellan konsumtions- och missbruksomfattning och
omfattningen av konsumtionsminskande åtgärder.
När EG sätter upp sina mål vad gäller skatter på alkohol
tycks ambitionerna att nå reella alkoholminskningar vara
ytterst begränsade. Grundtesen är att all affärsverksamhet
är sund, så ock handel med alkohol. Marknadskrafterna
sätts i första rummet. Att ta konsekvenserna av de
destruerande krafter som utvecklas vid drogmissbruk sätts i
andra rummet. De tycks ej utgöra skäl tillräckliga för att
EG med punktskatter m m
skall åstadkomma konsumtionsminskningar.
Sverige vid ett vägskäl
Sverige skulle redan nu behöva utveckla sina åtgärder
för att få ett minskat missbruk. Behovet av förebyggande
resurser kommer att bli mångdubbelt större om Sverige går
in i EG.
Skälen till det sistnämnda är många: Produktions- och
försäljningsföretag inom alkoholområdet ägs och
kontrolleras i vårt land i stor utsträckning av samhället.
Ordningen har inneburit att avkastningstörsten har
begränsats. En ökad försäljning har exempelvis ett direkt
samband med ökade kostnader för sjukvård m m
samhället skall räkna utifrån samhällsekonomiska
kalkyler.
Vid ett EG-närmande kommer det att ställas krav på att
handeln skall vara fri över gränserna så även vad gäller
alkohol. Den samhälleliga kontrollen över import,
produktion och konsumtion kommer att minska.
Riksdagsbeslut
I riksdagsbeslutet om Sverige och den västeuropeiska
integrationen UU8 hänvisas till socialutskottets yttrande,
där det framhålls att det inte finns någon gemensam
alkoholpolitik inom EG och inte heller någon gemensam
skattepolitik. Socialutskottet konstaterar att
integrationsarbetet inte får bedrivas så att effektiv svensk
alkoholpolitik försvåras. Detta låter bra men är en
försköning av verkligheten. Dels strävar EG åt en
gemensam skattepolitik vilket gör det omöjligt med
särregler, dels följer med den fria varurörelsen nya problem
för att ha en aktiv alkoholpolitik. Detta innebär att oavsett
om vi kan få särregler för svensk del vad gäller
skattereglerna behövs en betydligt aktivare och förutseende
politik föras på alkoholområdet för att klara WHO-målet.
Om en riksdagsmajoritet framhärdar i sina ambitioner
att få Sverige anslutet till EG kan vi räkna med en
betydande ökning av alkoholmissbruket i vårt land.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att snarast förelägga riksdagen
ett förslag om hur alkoholens skadeverkningar skall
minimeras vid ett nära samarbete eller medlemskap i EG.
Stockholm den 24 januari 1991
Marianne Samuelsson (mp)
Lars Norberg (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Roy Ottosson (mp)