Kostnader för bosättning är ofta mycket betungande för ett nybildat hushåll, ett faktum som de flesta av oss har praktisk erfarenhet av. För de allra flesta är detta en utgift som drabbar oss vid endast ett tillfälle i livet. Det finns dock ett antal människor som tvingas, av skilda skäl, mer än en gång bygga upp ett hem med allt vad det innebär.
För de flesta är bosättningskostnader något man får spara till, eller ta på avbetalning. Under några år har flyktingar som beviljats arbets- och uppehållstillstånd kunnat få dessa kostnader täckta genom socialtjänsten. Genom regeländringar kommer numera för denna grupp utrustningskostnader att finansieras genom lån.
Det finns dock fortfarande grupper som inte bara vid ett utan ibland vid flera tillfällen genom socialtjänstens medverkan kan få utrustningsbidrag. Inte sällan har man aktivt eller passivt själv medverkat till att det tidigare hemmet gått förlorat. Det vore en fördel, framförallt i debatten kring tillämpningen av socialtjänstlagens biståndsparagraf, om lika regler gällde vid likartade förutsättningar. Med det som utgångspunkt borde man pröva om en anpassning kan ske så att utrustningsbidrag med återbetalningsskyldighet kan gälla för andra grupper som prövas enligt socialtjänstlagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återbetalningsskyldighet av utrustningsbidrag.
Stockholm den 24 januari 1991 Sverre Palm (s) Karl-Erik Svartberg (s) Lennart Nilsson (s) Lisbet Calner (s)