Boendesituationen för de utvecklingsstörda är i behov av
en översyn. I dagens läge tar inte landstingen lagen på
allvar, lagen från 1986 som ger våra utvecklingsstörda rätt
till egen bostad. Den rätten blir inte tillgodosedd.
Idag är omsorgslagen en papperslag. Landstingen måste
uppmanas att arbeta för att det som står i lagen blir
verklighet.
Ett exempel: I Borlänge, en stad med 47 000 invånare,
har ett fyrtiotal utvecklingstörda vuxna under 1989 fått
avslag på sin begäran om bostad. De bor nu kvar hemma
hos sina föräldrar, som i flera fall är mellan 70 och 80 år
gamla.
Landstingen måste få direktiv att inom ett år ha planer
på vilket boende de ska erbjuda de utvecklingsstörda.
Vi har en samordnad barnhabilitering. Vid ca 20 års
ålder upphör denna och då finns ingen vuxenhabilitering att
tillgå. Vi måste kräva en lagstadgad vuxenhabilitering för
våra utvecklingsstörda. På våra dagcentra måste finnas
tillgång till sjukgymnast, logoped, psykolog, kurator och
läkare. Och man ska arbeta med alternativ kommunikation.
Under 1989 slog regeringsrätten fast att vuxna
utvecklingsstörda ska ha rätt till logoped. Det betyder att
det måste fram 300 nya logopeder. Det är dock inte alltid
det är en logoped eller talpedagog som behövs. En person
som är utbildad inom området alternativ kommunikation
kan ibland vara det lämpligaste. Vid Umeå universitet
bedrivs, under professor Iréne Johanssons ledning, en
utbildning inom detta område, men på grund av små
resurser i mycket liten skala. Vi önskar att denna utbildning
får hög prioritet. Ett krav för framtiden är att personal inom
omsorgsvården ska ha speciell utbildning.
Idag måste de utvecklingsstörda bevisa sin duglighet för
att få ta del av och göra det som är självklart för dig och mig.
De måste bevisa, och det på mycket kort tid, att de
behärskar en rullstol, en talande dator eller en
elskrivmaskin för att få dessa hjälpmedel. Du och jag kan
träna oss under lång tid, de utvecklingsstörda får mycket
kort tid på sig för att bevisa att ett hjälpmedel är till nytta
för dem.
Det måste bli en självklarhet att även utvecklingsstörda
ska få ta del av vår tekniska utveckling. Det är enbart
medvetna och envisa föräldrar som utbildar sig och som tar
reda på vad som finns och ställer krav som erhåller det bästa
för sig själva och sina utvecklingsstörda barn.
Enligt omsorgslagen har landstingen idag långtgående
skyldigheter. Det hjälper inte med en lag om den inte
efterlevs. Det är långt från teori till praktik eller från
arkivpärmar till handling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de som enligt ÄDEL är
ansvariga uppmanas att arbeta mer aktivt enligt
omsorgslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de som enligt ÄDEL är
ansvariga skall få direktiv att ta fram planer på full
utbyggnad av boende för utvecklingsstörda,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att relevant utbildning ges olika
yrkeskategorier som arbetar inom omsorgsverksamheten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tjänster skall tillskapas inom
omsorgsverksamheten för ambulerande utbildad personal,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa prövotid av
handikappshjälpmedel för de utvecklingsstörda,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att generösare och upprepade
prov för utnyttjande av handikappshjälpmedel för
utvecklingsstörda tillämpas.
Stockholm den 17 januari 1991
Ragnhild Pohanka (mp)
Anita Stenberg (mp)