Det finns misstankar om att 100 000 barn kan ''berövas''
sin barndom för att de växer upp i missbrukarhem. Vi vet
att det dolda missbruket är omfattande, men hur vanligt det
är att 10-åringar får ta ansvar för och vårda missbrukande
föräldrar vet vi inte. Vi vet inte heller hur vanligt det är att
barn lever i ständig ångest och skräck för vad som ska hända
nästa gång föräldern/föräldrarna är berusade, och vad
konsekvenserna blir av en sådan barndom.
Barnens mycket utsatta situation i missbrukarhem är ett
problem som hitills inte uppmärksammats tillräckligt.
Kanske är det så att vi måste göra stora förändringar i vår
alkoholpolitik. Världshälsoorganisationen och riksdagens
mål om en 25-procentig konsumtionsminskning till år 2000
drar åt ett håll. EG-anpassningen ser ut att dra åt ett annat.
Hur hjälper vi då bäst missbrukarbarnen?
Mycket kompetenta forskargrupper inom barnmedicin,
barnpsykiatri, socialmedicin och sociologi har utarbetat
projektplaner för genomförandet av en kartläggning. Den
kan genomföras på ett till två år och behöver inte medföra
några större kostnader.
Med all sannolikhet döljer sig här en verklighet som när
den väl är känd inte kommer att lämna någon oberörd.
Kartläggningen kan i sin tur ge underlag till nya
alkoholpolitiska beslut och till att behandlingsinriktade
åtgärder kan sättas in.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en kartläggning av
missbrukarbarnens situation.
Stockholm den 22 januari 1991
Gudrun Schyman (v)
Berith Eriksson (v)
Margó Ingvardsson (v)
Jan-Olof Ragnarsson (v)