Dental kvicksilverförgiftning är kvicksilverförgiftning i
huvudsak orsakad av kvicksilver som frigjorts ur dentalt
amalgam. Kvicksilver kan i olika former komma in olika
vägar i kroppen. Det kan inandas, sväljas, tränga in genom
slemhinnor och hud. Man kan utsättas för större mängder
under en kort tidsrymd (akut förgiftning) eller under längre
tidsperioder små mängder som ackumuleras i kroppen
(kronisk förgiftning). Olika former av kvicksilver
omvandlas kemiskt i kroppen på olika sätt och binds i olika
organ och vävnader beroende på kemisk form, mängd,
tidsrymd och väg in i kroppen.
Det finns ett antal patienter som pga sina
amalgamplomber är så kvicksilverförgiftade att även små
extra intag av kvicksilver medför en försämring av deras
tillstånd. Det kan vara en till synes enkel åtgärd som att en
patient går till sin tandläkare för att få en liten
amalgamfyllning slipad eller urborrad utan särskilda
skyddsåtgärder vid tandkliniken. Detta kan vara förödande
för patienten.
Hos många patienter finns det en så allvarlig
överkänslighetsreaktion redan vid enkla åtgärder utan
särskild skyddsutrustning att det borde inrättas särskilda
specialkliniker regionalt. Dessa specialkliniker bör utrustas
med särskilda starka utsug över patienten, tillgång till
friskluftsmask samtidigt som andra kända åtgärder med
kylning och kofferdammteknik vidtas. Dessa
specialkliniker ska inte användas för nya amalgamterapier
för att så långt som möjligt minska kvicksilverpåverkan.
Saneringen av patienterna förutsätts följas av för ändamålet
specialiserade läkare. Dessa ska följa patientens reaktioner
under och efter sanering. Under adekvat läkarkontroll kan
efterfrågad dokumentation om förbättringar i
sjukdomstillståndet säkerställas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om amalgamfria kliniker.
Stockholm den 23 januari 1991
Siw Persson (fp)
Kenth Skårvik (fp)
Elver Jonsson (fp)
Anders Castberger (fp)