I socialdepartementets bilaga till prop. 1990/91:100
föreslås att anslaget Bidrag till handikapporganisationerna
ökas med drygt 21 miljoner kronor. Det är f n 35
organisationer som erhåller medel ur detta anslag, som
enligt regeringen ska uppgå till något mer än 100 miljoner
kronor nästa budgetår.
Skälen till den till synes ganska kraftiga anslagsökningen
är följande. För det första anförs de stora merkostnader
som handikapporganisationerna har för sin verksamhet. Av
tillgänglighetsskäl måste man ofta välja dyra anläggningar
för mötesverksamhet, information måste anpassas efter
speciella krav, som punktskrift, lättläst form eller tolkning.
Ofta ställs också krav på att det finns tillgång till personlig
assistens. Alla dessa förhållanden gör att kostnaderna för
handikapporganisationernas verksamhet blir höga.
För det andra åsamkas handikapporganisationerna
betydande kostnadsökningar genom breddningen av
momsen. Organisationerna har i en skrivelse till regeringen
uttryckt sin oro över vilka effekter detta kan komma att få
för deras verksamhet.
För det tredje pekar regeringen på betydelsen av
handikapporganisationernas ökande engagemang och
utökade verksamhet när det gäller internationella
handikappfrågor. Man hänvisar till organisationernas roll
när det gäller att medverka i arbetet för det initiativ som
Sverige tagit i FN med avseende på internationella regler
med inriktning på full delaktighet och jämlikhet. Man
hänvisar också till den verksamhet organisationerna
bedriver och planerar i anknytning till EG.
Alla dessa skäl är goda och motiverar en kraftig ökning
av organisationsstödet. Vänsterpartiet har emellertid från
handikapporganisationerna inhämtat uppgifter som tyder
på att anslagsökningen egentligen endast täcker de ökade
utgifterna med anledning av den breddade momsen. Detta
beror på att en så stor del av organisationernas verksamhet,
kurser, konferenser, resor, m.m. berörs av den breddade
momsen.
Härtill kommer att det finns ett utomordentligt tungt
vägande skäl, utöver de som regeringen har pekat på, att
höja organisationsstödet. Vårt samhälle befinner sig i ett
skede av omfattande och genomgripande decentralisering.
En uttalad avsikt med detta är att föra ut beslutsprocesserna
närmare de människor som berörs. Men för att detta ska
vara av värde fordras att de som berörs också har möjlighet
att ta del i och påverka besluten.
Decentraliseringsprocessen har gått snabbt.
Handikapporganisationerna har inte haft de personella och
ekonomiska resurser som fordras för att bedriva det
nödvändiga regionala och lokala organisationsarbetet, i
syfte att göra de regionala och lokala föreningarna rustade
att delta i och påverka de lokala besluten. Till bilden hör att
inga andra grupper i samhället är så till den grad beroende
i sitt vardagsliv av de lokala beslut som fattas, det kan gälla
sjukvård, tillgång till hjälpmedel, social service,
bebyggelseplanering mm. Som en paradox i sammanhanget
kan man nämna att för att påverka beslut om färdtjänst,
måste man ha tillgång till färdtjänst i tillräcklig omfattning,
vilket långt ifrån alltid är fallet.
Vänsterpartiet anser att anslaget Bidrag till
handikapporganisationer bör höjas med 10 miljoner kronor
utöver regeringens förslag, särskilt med tanke på behovet
av intensifierat informations- och utbildningsarbete från de
centrala organisationernas sida i regionala och lokala
föreningar.
Behovet av medel för internationellt arbete bör enligt
vår mening lösas i särskild ordning, bl a beroende på att
organisationernas internationella engagemang ser mycket
olika ut. Vänsterpartiet anser därför att ett särskilt anslag
bör inrättas för detta ändamål, att detta anslag bör förvaltas
av Statens handikappråd, som ska ha att efter särskild
ansökan fördela medlen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer
för budgetåret 1991/92 anslår 10
000
000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit,
2. att riksdagen beslutar att inrätta ett reservationsanslag
på 5
000
000 kr. enligt vad i motionen anförts om
handikapporganisationernas internationella arbete.
Stockholm den 22 januari 1991
Rolf L Nilson (v)
Margó Ingvardsson (v)
Berith Eriksson (v)
Gudrun Schyman (v)
Jan-Olof Ragnarsson (v)