Stiftelsen Kvinnoforum, vars namn ursprungligen var
Kvinnoforum -- Institut för missbruksfrågor ur
kvinnoperspektiv -- startades på initiativ av
socialdepartementet vid årsskiftet 1987/88. Verksamheten
drevs under sina första två år som en del av Riksförbundet
för hjälp åt läkemedelsmissbrukare,
Stockholmsavdelningen (RFHL-S).
Sin nuvarande form, stiftelse, fick Kvinnoforum i april
1990. Detta fanns med som avsikt redan vid igångsättandet,
eftersom en fristående verksamhet har större möjligheter
till att snabbt anpassa och utveckla verksamhet i förhållande
till skiftande och nytillkomna behov. Stiftelsebildningen
betyder dock inte att Kvinnoforum frångått några av sina
tidigare ståndpunkter, och inte heller någon förändring i
målgrupp eller verksamhetsinriktning.
Från stiftelsestadgans målparagraf citerar vi följande:
KVINNOFORUM skall främja konkret verksamhet för
kvinnor med missbruks- och beroendeproblem,
KVINNOFORUM skall fämja olika former av
information/utbildning/handledning och förändringsarbete
avseende möjligheterna att använda såväl kvinnlig som
manlig kompetens -- kunnande -- tänkande,
KVINNOFORUM skall verka för utvecklande av metoder
för utvärdering och forskning inom stiftelsens
verksamhetsområde,KVINNOFORUM skall med
utgångspunkt i erfarenheterna från den praktiska och
teoretiska verksamheten främja metodutveckling.
Stiftelsens verksamhet kan med utgångspunkt från
målparagrafen kortfattat beskrivas enligt följande:
Det övergripande målet är att synliggöra kvinnors
möjligheter, problem, resurser och behov i vård- och
behandlingssammanhang samt förebygga kvinnors
utslagning som orsakas av beroende/missbruk.
Den praktiska tillämpningen sker på flera olika vis och
på olika nivåer. Nedan följer en kortfattad beskrivning som
exemplifierar några verksamhetsområden.
Konkret verksamhet för kvinnor bedrivs i
Kvinnoforums egen regi genom stödgrupper, som samlar
kvinnor som har/har haft egen beroendeproblematik,
kvinnor med HIV-smitta eller för kvinnor som i sitt arbete
med kvinnor (t ex HIV-positiva klienter) behöver möta
andra i liknande situation för stöd och utveckling.
Kvinnoforum främjar dessutom igångsättande och stöd
till kvinnoprojekt inom öppenvård och institutionsvård
samt till kvinnogrupper inom arbetslivet. Ofta sker detta
genom att Kvinnoforum fungerar som ''bollplank'', dvs
möjligheten att formulera behov och strategier utanför det
egna synfältet.
Kvinnoforum arbetar dessutom med särskilda insatser
inom HIV/AIDS-området. Kvinnors utsatta läge -- t ex
satt i förhållande till föräldraskap -- motiverar detta.
Förutom den tidigare nämnda stödgruppen för HIV-
smittade kvinnor, administreras en samarbetsgrupp mellan
kvinnor som arbetar inom HIV-vården.
Information/utbildning/handledning bedrivs t ex
genom utbildningsdagar under olika teman, seminarier
riktade till kvinnliga och manliga behandlare,
sammanhållen utbildning som ''skräddarsys'' utifrån
särskilda behov på arbetsplatser och inom vårdsektorn samt
genom spridande av skrivet material, egenproducerat eller
annat, till intresserade personer och grupper.
Till detta kommer Kvinnoforums s.k. ''miniseminarier''
där kvinnor med likartade arbetsområden (t ex
behandlare på blandade institutioner, kvinnliga
föreståndare för kvinnliga behandlingshem, kvinnor som
arbetar inom kriminalvården m fl) erbjuds en möjlighet att
under en period av två år träffas var sjätte vecka för att få
ny kunskap, för att dela erfarenheter och för
metoddiskussioner. Detta mer långsiktiga
förändringsarbete utgör en process som på sikt förändrar
och förbättrar metoderna inom vårdarbetet genom att
kunskap och nytt förhållningssätt integreras i det praktiska
arbetet bättre än enstaka utbildningstillfällen gör.
Detta arbete dokumenteras kontinuerligt för spridning
till olika intressenter.
Forskning bedrivs i egen regi f n på två
institutioner -- ett behandlingshem för kvinnor och en
öppenvårdsmottagning för alkoholmissbrukare -- som
uppdragsverksamhet och genom finansiering från
uppdragsgivarna.
Kvinnoforum har också samlat en tvärvetenskaplig
forskningsarbetsgrupp som dels initierar och dels handleder
forskning med kvinnoinriktning inom beroende- och
missbruksområdet. Forskningsarbetsgruppen projekterar f
n ett internationellt samarbete, med deltagande från
universitet i USA och Holland.
Stiftelsen Kvinnoforum arbetar också in mot de
vetenskapliga fakulteterna i Sverige, bl a genom
handledning av doktorander i Lund samt planering och
genomförande av en 20-poängskurs om missbruk och
sexualitet i samarbete med Socialhögskolan i Örebro.
Metodutveckling sker genom många av de ovan
beskrivna verksamheterna. Till detta kommer att vissa
områden ges särskild prioritet, beroende på att vissa frågor
är speciellt akuta och/eller eftersatta.
Som exempel på detta kan nämnas utvecklingsarbete
och förebyggande arbete för unga flickor. Arbete med
ungdomar brukar traditionellt betyda arbete med pojkar,
och därför är kunskaperna dåliga om hur situationen ser ut
för flickor och vilka behov flickorna har. Kvinnoforum har
därför dels givit ut en kunskapsöversikt om flickor i riskzon
och missbruk (''Dåliga flickor är inte det sämsta'' april 1990)
samt kommer på nyåret 1990/91 starta en
miniseminarieserie för personal som arbetar med de unga
flickorna.
Fortsatt verksamhet
Under den förhållandevis korta livslängd som
Kvinnoforum haft har genomslagskraften varit stor, och
arbetet har bedrivits inom såväl öppen som sluten vård över
hela landet. Arbete har påbörjats ut mot arbetsplatser, som
allt mer börjat efterfråga kompetens på området kvinnor
och missbruk.
Utvecklingsmöjligheterna -- med bibehållen tyngdpunkt
på de mest utsatta kvinnornas situation -- är omfattande.
Ekonomi
Kvinnoforum startade med grundanslag från
socialdepartement/socialstyrelse som en hjälp för
ingångsättning. Grundanslaget som är beräknat för
lokalkostnader, viss administration samt tre tjänster, har
erhållits under tre år.
Utöver grundanslaget finns projektmedel för vissa
uppdrag, vissa kostnader betalas av uppdragsgivare och
vissa inkomster kommer från en omfattande föreläsnings-
och utbildningsverksamhet.
Vad Kvinnoforum behöver för sin fortsatta överlevnad,
är en garanti för grundanslaget. Detta skulle medföra att
möjligheterna att fortsätta arbetet för de mest utsatta
kvinnorna skulle kunna fortsätta. Det är ett välkänt faktum,
att för dessa grupper är ekonomiska satsningar helt
otillräckliga. Alternativet för Kvinnoforum är annars att
skapa ekonomi som helt fristående konsulter, vilket givetvis
skulle drabba dem man värnar mest om och där inga
ekonomiska resurser finns.
Överläggningar med socialstyrelsen har givit vid handen
ett stort intresse för att Stiftelsen Kvinnoforum skall
fortsätta sitt arbete. Bidragsformerna är dock konstruerade
så, att ett långsiktigt stöd inte är möjligt. Anslaget ligger på
årsbasis och är i allmänhet maximerade till två à tre år.
För att verksamheten skall kunna fortsätta att utvecklas
på samma positiva sätt som hittills, fordras en mera
långsiktig finansiering än anslag på årsbasis. En bättre
lösning vore att Kvinnoforum från anslaget H3
garanterades ett grundanslag på 2 miljoner kronor för en
femårsperiod och att verksamheten blir föremål för
utvärdering i god tid före femårsperiodens utgång.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grundanslag till Stiftelsen
Kvinnoforum.
Stockholm den 23 januari 1991
Karin Israelsson (c)
Gullan Lindblad (m)
Barbro Westerholm (fp)
Sylvia Pettersson (s)
Anna Horn af Rantzien (mp)
Gudrun Schyman (v)