Vi vet i dag att den hänsynslösa marknad, där människor är till salu, också finns i vårt land. Det räcker med att bläddra igenom några s.k. herrtidningar för att förvissa sig om det. Här kan allt fås för pengar. Det finns inte längre några känslomässiga gränsmarkeringar som gör halt ens inför barnen. Allt är tillåtet. För den fördomsfria och från gamla moraliska hämningar befriade, öppnar sig tydligen vida fält för rekognosering och exploatering. Thailand och Manila har sina filialer. Återigen kan man hänvisa till herrtidningarnas breda sortiment.
Frågan om sexuella övergrepp mot barn har varit uppe till behandling flera gånger i riksdagen. Det förhållandet stryker under att det sexuella utnyttjandet av barn i vårt land alltjämt förekommer i stor omfattning, vilket också debatter i massmedia visar. Man kan knappast tänka sig ett område där det är mer angeläget att gripa in i och förändra än då äldre människor med inflytande över små barn barbariskt utnyttjar dem sexuellt. Det måste uppfordra till omedelbart ingripande och till information i förebyggande syfte. Dessutom borde åtgärdsmodeller byggas upp.
Man kan fråga sig varför människor blir så upprörda över avslöjanden om sexuella övergrepp på barn. Den frågan kan förefalla retorisk och svaret måste bli att för varje sunt tänkande och kännande människa framstår det egoistiska, egocentriska och egotrippade utnyttjandet av en liten värnlös, beroende människa som barbariskt och bestialiskt. Men med tanke på de dokumentära avslöjanden av den internationella sexuella stormarknaden som har gjorts vet vi att en tilltro till det sunt kännande och tänkande hos människan är en ganska bräcklig grund att bygga på.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot sexuella övergrepp på barn.
Stockholm den 16 januari 1991 Ulla Tillander (c) Rosa Östh (c)