med anledning av prop. 1990/91:52 Användning av genteknik på människa, m.m.
När riksdagen våren 1988 tog beslut om
befruktning utanför kroppen yrkade jag på förbud
mot provrörsbefruktning, djupfrysning av
befruktade ägg och embryon och framställning av
befruktade ägg för forskning. Jag ansåg att
riksdagen i stället borde begära ett förslag från
regeringen, som gav möjlighet att anlägga en
helhetssyn på de etiska frågeställningarna kring
livets början (motion 1987/88:So24).
Riksdagen hade tidigare enhälligt ställt sig
bakom socialutskottets uppfattning i SoU
1986/87:7. Där framförs att regeringens förslag till
riksdagen bör läggas fram ''så samlat som möjligt,
så att riksdagen ges tillfälle att anlägga en
helhetssyn på de etiska frågeställningar, som den
medicinska utvecklingen kring det mänskliga livets
början aktualiserar''. Socialutskottet upprepade
denna inställning i betänkande 1987/88:SoU26.
Återigen förväntas nu riksdagen ta ställning i en
enskild sakfråga utan att ha fått möjlighet att
överblicka effekten på andra områden. Frågan om
forskning på befruktade ägg och embryon hänger i
högsta grad ihop med frågan om fosterdiagnostik,
varför dessa problemområden bör behandlas i ett
sammanhang. Den statliga utredningen om
fosterdiagnostik, SOU 1989:51, var klar med sitt
slutbetänkande för drygt ett år sedan och
betänkandet har remissbehandlats. Regeringen
hade därför haft möjlighet att behandla frågorna i
ett sammanhang. Den lätta fördröjning av
propositionen som detta eventuellt hade behövt
medföra är försumbar i jämförelse med att
regeringen tagit sex år på sig att lägga fram den nu
aktuella propositionen. Betänkandet Genetisk
integritet, SOU 1984:88, som ligger till grund för
regeringens förslag, presenterades i november
1984.
Proposition 1990/91:52 bör avslås och
regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen
med ett förslag som behandlar frågorna om
genteknik på människa och fosterdiagnostik i ett
sammanhang. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Forskning på befruktade ägg och embryon
När möjligheten öppnats att manipulera med
befruktade ägg och embryon utanför kvinnans
kropp har en ny och mycket avgörande gräns
överskridits. Forskningen kan leda till oacceptabel
genmanipulation, kvalitetskontroll och
''rasförädling''. Skrämmande exempel från andra
länder visar att det är mycket svårt att logiskt
motivera och bevara fasta men godtyckliga gränser
och överenskomna villkor för den biologiska
reproduktionshanteringen.
I propositionen uttalas att forskning och försök,
som syftar till genterapi på könsceller hos
människa, inte kan anses etiskt godtagbar. Därför
föreslås att förbud införs mot sådana försök på
befruktade ägg från människa, som syftar till
utveckling av metoder för att åstadkomma
genterapi på könsceller. En sådan avgränsning är,
enligt min mening, omöjlig att genomföra. Inom
grundforskningen kan man inte på förhand uttala
sig om syftet.
Enda möjligheten att genom lagstiftning hindra
etiskt oacceptabel forskning på befruktade ägg och
embryon är totalföbud mot forskningen. Det är
oacceptabelt att livet i vardande riskerar att
degraderas till ''försöksdjur'' i
forskningslaboratorier. Även av den orsaken bör
forskning på befruktade ägg och embryon
förbjudas. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Befruktning utanför kroppen
Forskning på befruktade ägg är viktig i första
hand när det gäller att förbättra tekniken vid
provrörsbefruktning och inplantation. En följd av
förbud mot forskningen är att verksamheten med
befruktning utanför kroppen bör avvecklas. Det är
inte etiskt försvarbart att fortsätta med en
verksamhet, som i Sverige leder till levande fött
barn i endast 10% av behandlade fall, om man
genom förbud gör det omöjligt att förbättra
behandlingsresultatet genom forskning.
Befruktning utanför kroppen (IVF) är en
tveksam hantering också av andra skäl. Vid en
konsensuskonferens anordnad av Spri och
Medicinska forskningsrådet i april 1990 framkom
en ökad risk för utomkvedshavandeskap,
kejsarsnitt och havandeskapsförgiftning hos
mödrarna. Barnen hade högre dödlighet strax före
och efter förlossningen. Risken för missfall, för
tidig födsel och flerbarnsbörd är avsevärt ökad.
Ingen vet vilka riskerna är för kvinnan och
barnet med den hormonbehandling som ingår i
behandlingen eller hur den psykologiska effekten
blir på de 90% som aldrig fick något barn.
Förmodligen fixeras de ytterligare i
vanföreställningen att barnlöshet är en sjukdom
och att en ''riktig'' kvinna måste kunna föda barn.
Sorgereaktionen fördröjs ytterligare under år av
väntan i kön för provrörsbefruktning och blir
därmed svårare att bearbeta.
Krasst ekonomiskt motsvarar varje levande fött
barn efter IVF minst 300 000 kr. i kostnad. Om man
i stället valt att förebygga infektionssjukdomen
klamydia, som är vanligaste orsaken till att IVF blir
aktuell, skulle barnlöshet effektivt kunna
förebyggas till en avsevärt lägre kostnad. I Sverige
insjuknar varje år drygt 30 000
i klamydia.
Även med tanke på den resursbrist som råder
idag inom sjukvården är det ytterst tveksamt om
IVF är en verksamhet som bör prioriteras. Idag
kostar en adoption i genomsnitt 40 000
kronor medan IVF är gratis. Det kan
medföra en styrning mot en komplicerad och etiskt
tveksam teknik i stället för adoption.
Inte bara ett förbud mot forskning på livet i
vardande utan också många andra skäl finns för att
s.k. provrörsbefruktning bör avvecklas. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att proposition 1990/91:52 avslås,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat
förslag om användningen av genteknik på
människa och fosterdiagnostik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om forskning på
befruktade ägg och embryon,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om befruktning
utanför kroppen.
Stockholm den 22 november 1990
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)