För närvarande råder det en mycket sned fördelning mellan produktionsinriktad forskning och behovsinriktad. Företagen för idag en dragkamp om forskare. För att få en forskning som är inriktad på rehabilitering behövs en mera medmänsklig syn i forskningsarbetet.
Under senare tid har flera utredningar, t ex ''Hjälpmedelsverksamhetens utveckling'' och ''Ansvaret för äldreomsorg'' lagts fram men utan att ta upp teknikutveckling och dess möjligheter för svaga grupper vad gäller boende och hjälpmedel. Möjligen beror det på att männens och kvinnornas kulturer inte möts inom teknikområdet. En annan orsak kan vara att den offentliga sektorn inte varit lika alert att ta till sig tekniken som industrin gjort.
Högskolorna har länge spelat en viktig roll för Sveriges utveckling och för industrin. Nu borde det vara dags för den offentliga sektorn att få sin del. Det borde utvecklas teknik för svaga grupper, hemtjänstpersonal m m. Genom forskning och teknikupphandling kan en växande grupp äldre och personer med funktionshinder få tillgång till vardagstekniska produkter.
Som exempel vill vi nämna hemelektroniken som troligen kommer att öka hos de flesta. En produkt i standardutförande som inte kan användas av en person med funktionshinder skulle bli användbar om ''hjälpmedlet'' kunde bestå i att programvaran vore utbytbar och möjlig att anpassa för individen, men detta kräver att produkten redan från början är genomtänkt både tekniskt och ergonomiskt.
Bra vardagsteknik kan vara det som skiljer mellan självständigt liv och vårdberoende. Riksdagen har nyligen beslutat att ansvaret för äldreomsorgen åvilar kommunerna. Som vi ser det är det då naturligt att de tekniska hjälpmedlen utvecklas i nära samarbete med personal inom äldreomsorgen och anvariga inom den fysiska planeringen.
Teknik för olika typer av handikappanpassning finns idag, men ambitionerna saknas ofta hos tillverkare och säljare att utveckla denna del av tekniken. Om en handikappanpassning görs från början behöver det inte alltid innebära stora merkostnader. Individanpassade behov och därmed sammanhängande småskalighet och bristande ekonomisk lönsamhet gör att marknaden är mindre intressant att utveckla, men med en större grad av generell anpassning minskar behoven av speciallösningar.
Vi anser att det är ytterst värdefullt att få ett statligt handlingsprogram om informationsteknologi och handikapp. Snara åtgärder måste till för att ny teknik ska bli tillgänglig för de människor som ser dåligt, hör dåligt, har svårt att röra sig eller har svårt att förstå. Lika viktigt är att utvecklingen av ny teknik kan komma nya grupper tillgodo.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett handlingsprogram om informationsteknologi och handikapp.
Stockholm den 22 januari 1991 Stina Gustavsson (c) Marianne Jönsson (c)