Motion till riksdagen
1990/91:So249
av Stina Gustavsson och Marianne Jönsson (c)

Vardagsteknik i hjälpmedelsarbetet


För närvarande råder det en mycket sned fördelning
mellan produktionsinriktad forskning och behovsinriktad.
Företagen för idag en dragkamp om forskare. För att få en
forskning som är inriktad på rehabilitering behövs en mera
medmänsklig syn i forskningsarbetet.
Under senare tid har flera utredningar, t ex
''Hjälpmedelsverksamhetens utveckling'' och ''Ansvaret för
äldreomsorg'' lagts fram men utan att ta upp
teknikutveckling och dess möjligheter för svaga grupper
vad gäller boende och hjälpmedel. Möjligen beror det på att
männens och kvinnornas kulturer inte möts inom
teknikområdet. En annan orsak kan vara att den offentliga
sektorn inte varit lika alert att ta till sig tekniken som
industrin gjort.
Högskolorna har länge spelat en viktig roll för Sveriges
utveckling och för industrin. Nu borde det vara dags för den
offentliga sektorn att få sin del. Det borde utvecklas teknik
för svaga grupper, hemtjänstpersonal m m. Genom
forskning och teknikupphandling kan en växande grupp
äldre och personer med funktionshinder få tillgång till
vardagstekniska produkter.
Som exempel vill vi nämna hemelektroniken som
troligen kommer att öka hos de flesta. En produkt i
standardutförande som inte kan användas av en person med
funktionshinder skulle bli användbar om ''hjälpmedlet''
kunde bestå i att programvaran vore utbytbar och möjlig att
anpassa för individen, men detta kräver att produkten
redan från början är genomtänkt både tekniskt och
ergonomiskt.
Bra vardagsteknik kan vara det som skiljer mellan
självständigt liv och vårdberoende. Riksdagen har nyligen
beslutat att ansvaret för äldreomsorgen åvilar
kommunerna. Som vi ser det är det då naturligt att de
tekniska hjälpmedlen utvecklas i nära samarbete med
personal inom äldreomsorgen och anvariga inom den
fysiska planeringen.
Teknik för olika typer av handikappanpassning finns
idag, men ambitionerna saknas ofta hos tillverkare och
säljare att utveckla denna del av tekniken. Om en
handikappanpassning görs från början behöver det inte
alltid innebära stora merkostnader. Individanpassade
behov och därmed sammanhängande småskalighet och
bristande ekonomisk lönsamhet gör att marknaden är
mindre intressant att utveckla, men med en större grad av
generell anpassning minskar behoven av speciallösningar.
Vi anser att det är ytterst värdefullt att få ett statligt
handlingsprogram om informationsteknologi och
handikapp. Snara åtgärder måste till för att ny teknik ska bli
tillgänglig för de människor som ser dåligt, hör dåligt, har
svårt att röra sig eller har svårt att förstå. Lika viktigt är att
utvecklingen av ny teknik kan komma nya grupper tillgodo.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett
handlingsprogram om informationsteknologi och
handikapp.

Stockholm den 22 januari 1991

Stina Gustavsson (c)

Marianne Jönsson (c)