Det nya bilstödet till handikappade trädde i kraft den 1
oktober 1988. Det föregicks av en debatt i riksdagen när
systemets utformning blev föremål för en livlig debatt.
Det nya stödet till bilar utökades att omfatta andra
grupper än tidigare, d.v.s. de som förvärvsarbetar eller
genomgår utbildning.
Efter genomförandet har det framkommit vissa brister
som bör bli föremål för ändringar. De regler
försäkringskassorna arbetar efter utesluter tyvärr många
som genom sina väsentliga gångsvårigheter har svårt att
förflytta sig och är i behov av bil.
Många som tidigare erhöll bilstöd genom AMS får
numera avslag på sina ansökningar med motivering att
funktionshindret inte är så omfattande som lagstiftarna
menat.
Tyvärr har det dessutom visat sig att vissa
försäkringskassor låtit bilstödet påverka
handikappersättningens storlek, vilket är en bedömning
som måste ifrågasättas. Dessutom föreligger skiftande
bedömningar av landets 26 försäkringskassor. Detta
framgår bl.a. av en studie vid rättssociologiska institutet vid
Lunds universitet.
En brist som också bör bli föremål för ändring är den s.k.
49-årsgränsen. De som ej har möjlighet att förvärvsarbeta
och som ej tidigare erhållit bilstöd kan inte erhålla bilstöd
efter att ha fyllt 50 år.
I betänkandet SfU 1987/88:23 framhålls att frågan om en
höjning av åldersgränsen från 49 till 65 år får prövas när
erfarenheten av det nya bilstödet föreligger. Eftersom det
nu kan konstateras att det föreligger obestridliga negativa
erfarenheter bör självfallet erforderliga skäl föreligga för en
omprövning.
Inom denna missgynnade grupp återfinns människor
som fortfarande på grund av sina förflyttningssvårigheter
har behov av bil för att kunna leva ett aktivt liv fast deras
möjligheter att förvärvsarbeta upphört eller aldrig funnits.
Det är ofta aktiva människor i så mening att de utför
samhällsnyttiga arbeten i föreningsliv o.dyl. utan
ekonomisk vinning och i och med det inte uppfyller
nuvarande krav om arbetsinkomst.
De nya reglerna omfattar även bilstöd till barnfamiljer
med handikappade barn eller där föräldrar/förälder är
handikappade. Tyvärr omfattas dock inte fosterföräldrar av
samma förmån som biologiska föräldrar.
Vår uppfattning är i motsats till gällande regler att
biologiska- och fosterföräldrar befinner sig i samma
situation, bilstödet för svårt handikappade barn bör
självfallet följa barnen och rätten till bilstöd bör omfatta de
föräldrar där barnen stadigvarande vistas. Givetvis kommer
speciella regler att bli behövliga för fosterföräldrar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn och utformning av regler
för bilstöd till handikappade.
Stockholm den 22 januari 1991
Ingvar Björk (s)
Sonia Karlsson (s)