Reglerna för avgifter i gruppboende för utvecklingsstörda
Enligt omsorgslagen (1985:568) har personer som är
utvecklingsstörda rätt till vissa omsorger utöver dem som
alla medborgare har rätt till enligt socialtjänstlagen (SoL)
och andra lagar. Dessa särskilda omsorger ska vara
kostnadsfria.
En särskild omsorg är boende i gruppbostad. För kost
och logi har huvudmannen rätt att ta ut en skälig ersättning.
Denna ersättning är preciserad i 7 § omsorgsförordningen
(1986:565) till 10 procent av basbeloppet. Detta innebär att
utvecklingsstörda i år betalar en helinackorderingsavgift på
3 220 kronor per månad.
I målen för de särskilda omsorgerna, omsorgslagens 3 §,
syftar dessa till att ge psykiskt utvecklingsstörda möjlighet
att leva som andra och i gemenskap med andra.
Omsorgerna ska vara till för att utveckla den enskildes
resurser. Verksamheten ska vara grundad på respekt för den
enskildes självbestämmande och integritet.
Mot den bakgrunden ter sig det s k 10-procentsmålet
som föråldrat. Det är en kvarleva från den tid då
institutioner var utvecklingsstörda människors normala
livsmiljö. Ett liv så likt andra människors som möjligt
förutsätter givetvis att man själv betalar sin hyra och sina
övriga levnadskostnader och själv bestämmer hur man vill
använda sina inkomster. Att den som är utvecklingsstörd
måste få hjälp att sköta sin ekonomi och få stöd i olika
valsituationer är en självklarhet.
I syfte att förverkliga omsorgslagens intentioner har
vissa landsting utformat regler om självhushåll i
gruppbostäder. Det innebär i korthet att den
utvecklingsstörde betalar den faktiska hyran för sin
lägenhet, själv står för inredningen av den och själv betalar
ett belopp till den för gruppen gemensamma
hushållskassan. I vissa fall debiteras även hyreskostnaden
för andelen i vissa gemensamma utrymmen och för
möbleringen av dessa.
Enligt uppgift har reglerna om självhushåll utfallit väl
och rimmar bra med lagens målformulering. Problemet är
att detta inte står i överensstämmelse med omsorgslagen
och omsorgsförordningens regler om avgifter. Det finns
därför en risk att juridiska instanser, i händelse av ett
överklagande, ser mer till lagens bokstav än till de mål som
lagstiftaren har preciserat i omsorgslagen.
Vänsterpartiet anser att regelverket måste ses över så att
mål och medel stämmer överens. Det behövs en samlad
översyn av de bestämmelser som i dag reglerar
utvecklingsstörda personers ekonomiska förhållanden.
Men vid en sådan översyn måste följande synpunkter
beaktas:
Det går inte att blunda för att 10-procentsregeln utgör
ett ekonomiskt skyddsnät som inte utan vidare kan tas bort.
Men sedan regeln utformats har detta skyddsnät
kompletterats genom att utvecklingsstörda pensionärer på
samma sätt som alla andra har fått rätt till kommunalt
bostadstillägg (KBT).
På grund av 10-procentsregeln ska KBT i princip lämnas
endast för den del av avgiften som beräknas utgöra hyran.
Vissa försäkringskassor lämnar trots detta KBT för de
faktiska boendekostnaderna när de utvecklingsstörda
hyresgästerna debiteras hyror enligt
självhushållsprincipen.
KBT skulle kunna utgöra det ekonomiska skyddsnät
som den utvecklingsstörde behöver för att man ska kunna
gå över till ett system med faktiskt hyresuttag enligt ett
bruksvärdeshyressystem. Detta är av flera skäl för
närvarande inte möjligt.
Ett skäl är den stora skillnaden mellan kommunerna när
det gäller KBT-reglerna. Vissa kommuner följer strikt de
regler som staten har lagt fast när det gäller statsbidragen till
KBT. Andra kommuner ersätter 100 procent av de faktiska
bostadskostnaderna, så när som på de första 80 kronorna. I
kommuner med lågt KBT skulle det vara omöjligt för den
utvecklingsstörde att med sin inkomst betala kostnaderna
för en egen lägenhet i en nybyggd gruppbostad. Han eller
hon skulle bli beroende av socialbidrag för sin dagliga
livsföring vilket vi anser vara helt oacceptabelt.
Ett annat skäl är att det finns ganska många
utvecklingsstörda som förvärvsarbetar men som ändå
behöver bo i en gruppbostad. Dessa personer har som regel
en låg inkomst. Det bostadsbidrag som de kan få ut är
mycket sämre än KBT. För dem fyller 10-procentsregeln f n
en viktig funktion. Också många av dessa personer skulle
bli beroende av socialbidrag för sin dagliga livsföring, om
självhushållsprincipen tillämpas utan att något annat
skyddsnät skapas.
Ett tredje skäl är att 10-procentsregeln sätter ett tak inte
bara för bostadskostnaden utan också för vad som får tas ut
i kostnader för andra hushållsgemensamma kostnader.
Också i detta avseende utgör regeln ett skyddsnät som inte
utan vidare kan avvaras.
I den översyn av regelsystemet som vänsterpartiet
förordar bör det också övervägas om det är rimligt att den
utvecklingsstörde betalar kostnaderna inte bara för sin
lägenhet och dess inredning utan också kostnaderna för de
gemensamma delarna av gruppbostaden. Vi vill att
principen ska vara att de särskilda omsorgerna blir
avgiftsfria, dvs det som utgör det speciella med
boendeformen gruppboende nämligen de gemensamma
utrymmena ska vara avgiftsfria.
Översynen bör göras skyndsamt så att de
omsorgshuvudmän som nu tillämpar självhushållsprincipen
inte tvingas återgå till de förlegade och institutionspräglade
bestämmelserna om en maximerad inackorderingsavgift.
Redan nu vore det möjligt att medge dispens från 10-
procentsregeln för de utvecklingsstörda som dels uppbär
pension, dels bor i kommuner med ett KBT som täcker
bostadskostnaden upp till den bruksvärdeshyra som en
lägenhet i en gruppbostad kostar. En sådan
dispensmöjlighet borde tills vidare kunna införas i
omsorgsförordningen i avvaktan på resultatet av en mer
samlad översyn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att göra en samlad översyn av
omsorgslagen i enlighet med vad i motionen anförts om
avgifter för gruppboende m.m.,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
i omsorgslagen om dispens från 10-procentsregeln i enlighet
med vad i motionen anförts.
Stockholm den 21 januari 1991
Margó Ingvardsson (v)
Berith Eriksson (v)
Gudrun Schyman (v)
Jan-Olof Ragnarsson (v)