Rasism och förakt för svaga och annorlunda människor
har ofta samma grundläggande orsaker, och dessa fenomen
skall det svenska samhället försöka motverka på alla nivåer,
anser underteckade motionärer. Jämfört med 60- och 70-
talen har klimatet hårdnat betydligt.
Ungdomsvårdsskolorna fortsätter sin nedrustning,
kommunerna stänger ett stort antal platser inom
missbruksvården, mentalsjukhusen avvecklas och många av
dess patienter kommer rakt ut i ett samhälle som inte alls
ger de ofta institutionsskadade en utslussning värd namnet.
De får inte heller den trygghet de behöver i sitt boende eller
i sitt fortsatta liv.
I Patrignano i Italien finns en stor andel klientkooperativ
för missbrukare med utmärkta resultat. Många blir helt
återställda, medan andra inte blir återställda, men de har
dock fått rejäla chanser och också ett hem under den tid de
deltar i kooperativet.
De bostadslösa i Sverige kommer delvis ur ovanstående
grupper men bland dem som idag är bostadslösa finns också
den gamla typen av ''gubbar'' och/eller sådana som på grund
av skilsmässa eller ekonomiska problem måste lämna sin
bostad eller blir vräkta. I bostadsbristens tider är väntetiden
lång på alla bostäder. Bitr. socialminister Bengt Lindqvist
säger i DN den 7/2 1990 följande: ''Vi kan inte köra vidare
med akutlösningar för de hemlösa. Vi måste ta tag i var och
en av dessa människor och inte släppa taget förrän de fått
fotfäste i tillvaron igen. Om vi erkänner problemet och lär
oss förstå processerna som leder fram till hemlöshet, tror
jag också vi ska lyckas ta stegen i rätt riktning.''
Här vill också miljöpartiet de gröna starta. De
bostadslösa i Stockholm uppskattas vara ca 6 000. I
mellanstora städer finns ett osäkert antal. Denna situation
är närmast en skandal för den sociala välfärden och
rättvisan i Sverige. De utslagnas antal ökar och de blir allt
yngre och utslagningen går allt fortare.
Samlade insatser behövs från både stat, landsting,
kommuner, kyrkor, alternativa rörelser och privatpersoner.
Miljöpartiet de gröna föreslår att socialstyrelsen
utformar direktiv för kommunerna att genom uppsökande
verksamhet på gator och torg bland missbrukare och
utslagna söka uppskatta behovet av sängplatser för de
bostadslösa.
Det finns i landets mellanstora och större städer skyddat
boende, men på de flesta hem krävs med all rätt absolut
nykterhet och i vissa fall krävs att de boende ställer upp på
viss behandling. Miljöpartiet anser dock att det hör till de
mänskliga rättigheterna att få sova i egen säng, få tillgång
till dusch och eventuellt frukost även om man inte förmår
vara nykter.
För att hjälpa dessa missbrukare till ett värdigare liv kan
kommunerna förslagsvis upplåta ett hus, där dessa grava
missbrukare -- under viss uppsikt -- erbjuds någon form av
eget boende. Många skulle klara sitt boende helt på egen
hand medan andra skulle behöva hjälp med enklare
hemtjänstsysslor. Det här kan vara ett sätt att eventuellt
lösa bostadsfrågan för dessa människor, eftersom en
integrering i servicehus eller vanliga hyreshus tycks vara
näst intill omöjlig. Missbrukare utgör ett alltför störande
inslag i denna miljö.
Min fasta övertygelse är att det är lättare att motivera till
ett nyktrare liv om man har tillgång till ett något så när
socialt boende och slipper den dagliga jakten efter en
sängplats.
Stat, landsting och kommuner bör tillsammans arbeta
för en lösning av detta svåra sociala problem av
solidaritetsskäl. En planmässig och ekonomisk plan bör
upprättas för fem år framåt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en analys av behovet av alternativt boende för
bostadslösa utförs enligt vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i samarbete med stat, landsting och kommuner bör
starta i motionen angivna åtgärder för de bostadslösa,
3. att riksdagen hos regeringen för nästa budgetår begär
en beräkning av statens ekonomiska bidrag till
kommunerna.
Stockholm den 15 januari 1991
Ragnhild Pohanka (mp)
Anita Stenberg (mp)
Eva Goe s (mp)