Riksdagen har vid åtskilliga tillfällen ställt sig bakom det
av WHO rekommenderade målet att sänka
alkoholkonsumtionen med 25 procent till år 2000.
Socialstyrelsen presenterade den 12 januari 1990 ett
program för hur detta skall gå till. I siffror räknat skall
konsumtionen minska från ca 6,4 liter ren alkohol per vuxen
svensk till ca 5 liter. Programmet är i hög grad inriktat på att
inskränka konsumtionen av starköl i allmänhet och
alkoholkonsumtionen på restauranger i synnerhet.
Därutöver skall informationsinsatser medverka till den
övriga minskningen.
En svaghet i socialstyrelsens program är oviljan att ta itu
med den oregistrerade konsumtionen. På det området
berörs egentligen bara den tullfria införseln av alkohol.
Denna anses av socialstyrelsen utgöra 10 procent av den
totala konsumtionen. Ett avskaffande av den tullfria
införseln skulle således minska totalkonsumtionen med 10
procent. Detta kräver emellertid att siffran för den totala
konsumtionen ökas med den tullfria införseln, eftersom
denna hittills aldrig räknats in i ovan angivna 6,4 liter per
invånare.
Uppgiften att den tullfria införseln skulle utgöra ca 10
procent av totalkonsumtionen bygger sannolikt på CANs
''Rapport 89''. På sid. 123 i den rapporten framgår
uppskattning av införseln år 1979. Vidare konstateras i
rapporten att det under 1980-talet inte skett ''några större
förändringar i antalet resor till utlandet'' varför 1979 års
förhållanden skulle vara desamma tio år senare. Det är
anmärkningsvärt att ett statligt organ som CAN inte anser
att resandet ökat under 1980-talet, ett årtionde då t.ex.
trafiken mellan Stockholm och Finland nära nog
fördubblats, flygtrafiken på Arlanda genomgått en
expansion av exceptionellt slag och resandet över Öresund
bara ökat och ökat. Att den enorma utvecklingen av
resandet också lämnat spår efter sig i form av väsentligt
ökad införsel av tullfri sprit måste betraktas som självklart.
Till den ökade införseln under 1980-talet kommer laglig
och olaglig hemtillverkning av vin och sprit. Vid ett möte i
den internationella organisationen ICAA (International
Council of Alcohol and Addiction) den 4 augusti 1988 i Oslo
framträdde den i Norden mycket högt ansedde
alkoholforskaren Esa Österberg och hävdade att den
oregistrerade alkholkonsumtionen i Sverige, tullfri införsel
och smuggling oräknade, skulle uppgå till 31 procent av den
registrerade.
Det finns alltså anledning att anta att den verkliga
alkoholkonsumtionen i Sverige är kanske 50 procent högre
än den registrerade.
Ett arbete för att minska alkoholkonsumtionen med 25
procent till sekelskiftet kan inte bara inriktas på att minska
den registrerade konsumtionen om det skall ske med
allmänhetens acceptans. Det är stor risk att det i så fall inte
blir någon verklig minskning alls. Det är också
anmärkningsvärt att socialstyrelsen fäster så litet avseende
vid den oregistrerade konsumtionen. Att eliminera den
innebär ju att WHO-målet med marginal torde vara infriat
och ytterligare begränsningar av legal försäljning och
servering inte skulle behöva vidtas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts för att beräkna omfattningen av den oregistrerade
alkoholkonsumtionen och med uppgift att föreslå åtgärder
för att minska denna konsumtion.
Stockholm den 17 januari 1991
Lennart Brunander (c)