För många medborgare i vårt land framstår alkoholproblemet som ett av de största. Organisationer och enskilda kritiseras kraftigt mot både bruk och missbruk av alkohol. Samma källor hävdar med bestämdhet att samhällets kostnader för just alkoholförbrukningen är oerhört höga.
Självfallet finns det ingen anledning hävda att vi inte har några alkoholproblem. Däremot kan det konstateras att Sveriges alkoholkonsumtion per invånare vid jämförelse med andra länder inte av den orsaken skulle vara direkt allvarlig. I de flesta andra västliga länder konsumeras betydligt mer alkohol per invånare än vad som är fallet i vårt land. Med tanke på den alkoholdebatt som bedrives i Sverige kan det ibland finnas skäl att ställa följande fråga:
Hur kan ekonomisk, social, industriell och kulturell verksamhet överhuvudtaget bedrivas i länder som Storbritannien, Danmark, Frankrike, Västtyskland, USA m.fl.? I dessa länder konsumeras betydligt mer alkohol per invånare än vad som är fallet i Sverige. Skulle man ta allt på allvar som förs fram som argument av organisationer och enskilda så skulle vårt land överhuvudtaget inte på något område fungera om vi uppnådde samma alkoholkonsumtion som i de tidigare uppräknade länderna. Ändå verkar det som om dessa länder i stort sett fungerar ganska bra, och det saknas enligt vår uppfattning all anledning för oss i Sverige att slå oss för bröstet och tala om för andra hur duktiga vi är.
Med tanke på de problem vi trots allt har i Sverige kring alkoholkonsumtionen kan det vara skäl fråga om inte våra metoder att angripa problemen är felaktiga. Är vi verkligen på rätt väg vad det gäller att möta alkoholproblematiken? Löser man människors eventuella alkoholproblem genom att skapa en 'snårskog'' av lagar och regler? Är det inte så att ett resultat av det samhälle vi i dag har just är en felaktig alkoholkonsumtion? Även om det saknas skäl att återgå till gamla tiders sociala samhälle fanns där ändå en omtanke om sina släktingar, vänner och grannar som i dag tyvärr alltför ofta lyser med sin frånvaro. Förr kände man sina grannar. Nu sitter många människor isolerade ute i städernas höghusområden där man, trots många års bosättning, inte har någon som helst kontakt med sina grannar. Många medborgare, vilka efter t.ex. en skilsmässa med därtill hörande stora underhållsplikter, drivs i alltför många fall in i en överdriven alkoholkonsumtion.
En direkt diskriminerande, men knappast effektfull, bestämmelse är den som förbjuder medborgare under 20 år att köpa alkohol i systembutikerna! När man fyllt 18 år har man rättighet att rösta till riksdags-, landstings- och kommunalval. Man är också valbar till dessa församlingar. En 18-åring kan alltså bli ledamot av Sveriges riksdag. Det är denna församling som utformar vårt lands alkoholpolitik. En 18-åring kan bli invald i en socialnämnd i sin kommun och där besluta om t.ex. huruvida en restaurangägare skall erhålla utskänkningstillstånd av alkoholdrycker eller ej. Dock får han eller hon inte handla alkoholdrycker i våra systembutiker.
18-åringar får gifta sig, skaffa barn och därmed ta ansvar för dessas uppfostran. 18-åringar får också ta körkort för bil efter ett prov som den stora majoriteten klarar. De ovan uppräknade exemplen är bara några rättigheter som en 18- åring i vårt land erhåller.
För mig och säkert många andra är det inkonsekvent att ge 18-åringar dessa rättigheter samtidigt som samhället på samma gång omyndigförklarar dem genom att inte kunna göra inköp av alkohol i systembolagets butiker förrän de fyllt 20 år.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar anpassa minimiåldern för inköp på systembolaget till myndighetsåldern.
Stockholm den 17 januari 1991 Birger Hagård (m) Sten Andersson (m) i Malmö