med anledning av prop. 1990/91:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/92, m.m. (kompletteringsproposition)
Centern har i en partimotion med anledning av
regeringens proposition om ändrad ansvarsfördelning inom
äldreomsorgen yrkat avslag på
huvudmannaskapsförändringen. Vi står fast vid våra
tidigare redovisade principiella invändningar. Det nu
fattade beslutet om en organisatorisk förändring löser inte
alls de växande problem som uppstått inom äldreomsorgen
samt hälso- och sjukvården.
Centern anser att kommuner och landsting måste få
frihet att själva komma fram till väl anpassade lokala
lösningar. Därefter skall lokala avtal träffas. Genom de
förändringar som genomförts har ansvarsgränserna mellan
huvudmännen visserligen flyttats, men
gränsdragningsproblem kvarstår ändock.
De förslag till ekonomiska regleringar som nu
presenteras i propositionen understryker starkt vår tidigare
kritik. Närmare 600 tvistefrågor har hänskjutits för
avgörande till central nivå. Regeringen anvisar nu ett
mycket komplicerat system med skatteväxling, utjämning
mellan länens kommuner och statliga ersättningar. En
mycket viktig del återstår emellertid att redovisa, nämligen
den kommunala skatteutjämning, som är under utredning.
En stor riksdagsmajoritet har uttalat sig för att enkla, ej
detaljdestinerade ersättningar skall reglera statens
ekonomiska relationer med kommunerna. Centern finner
det högst anmärkningsvärt att regeringen i detta skede
lägger fram ett ytterst krångligt och byråkratiskt system. Ett
system som riskerar att drabba framför allt små kommuner
med stor andel äldre ytterst hårt.
Eftersom regeringens förslag varken är enkelt, väl
avvägt eller har beaktat valfrihetsfrågorna för den enskilde
kan centern inte bifalla förslaget i dess nuvarande skede.
Redan nu står det klart att den av kommunerna
övertagna verksamheten kommer att medföra kostnader
som inte täcks av nuvarande avtal. Det finns således starka
skäl att redan den 1 januari
1992 genom en utvärdering klarlägga de
ekonomiska konsekvenserna och behovet av justering av
systemet.
Vi yrkar även att man i den kommande kommunala
skatteutjämningen beaktar de kostnader som uppstår vid
övertagandet av äldreomsorgen.
Boende
De som är över 75 år konsumerar ungefär 40 procent av
sjukvårdens resurser. Det beror ofta på att den s k
vårdkedjan inte fungerar. Boendeformer som
ålderdomshem saknas allt för ofta. Dessa utgör en viktig
länk i omsorgskedjan mellan hemmaboende och långvård.
Med anledning av bl a centermotioner fattade riksdagen
beslut om att statliga bostadslån till nybyggnad och
ombyggnad av ålderdomshem skulle utges. Tyvärr har det
dock visat sig att information och kunskap om det nya
systemet och om intentionen bakom riksdagsbeslutet inte
når ut till kommuner och andra berörda.
Vår grundläggande tanke om livskvalitet är att även en
svårt sjuk och dement skall kunna behålla sitt värde som
människa och få behålla ett eget hem i äldrevården även
efter en flyttning till kollektivt boende.
Många äldre behöver en annan omvårdnad då
hemmaboendet med hemtjänst inte längre fungerar. Det är
inte acceptabelt att man tvingas använda de dyraste
sjukvårdsplatserna som hotell därför att det inte finns
ålderdomshem, gruppboende, sjukhem och liknade omsorg
i tillräcklig omfattning.
Det är angeläget att kommuner och landsting får
möjlighet att utveckla boendeformer anpassade efter lokala
behov och förhållanden. Det regelverk som bl a
bostadslåneförordningen ställer upp när det gäller
gruppboende och som låser fast bostädernas utformning
och gruppernas storlek återstår att avveckla.
Socialsutskottet har enats om att ställa sig bakom krav
som går ut på att regelsystemet -- låneregler och
statsbidragsbestämmelser -- för gruppboende för
senildementa skall ses över. Utskottet uttalade att det när
det gäller gruppbostäder för åldersdementa inte sällan är
motiverat och dessutom ur medicinsk synpunkt lämpligt att
efterge kravet på att dessa bostäder skall ha
kokmöjligheter. Ett enigt utskott framhöll också att det
finns skäl att skapa större frihet vad avser antalet platser
som kan medges inom en och samma gruppbostad och att
även möjligheterna till samlokalisering av olika
gruppbostäder skulle kunna behöva vidgas. Dessutom
fastslog utskottet att stimulansbidrag och bostadslån borde
kunna utgå även om avsteg görs från
ålderdomshemsstandarden. Eftersom detta inte tydligt
framgår av den nu aktuella propositionen finner vi det
angeläget att riksdagen återigen slår fast behovet av ett
förenklat regelsystem när det gäller olika boendeformer för
äldre.
Det stimulansbidrag som skall utgå vid nybyggnad och
ombyggnad av lokala sjukhem och andra särskilda
boendeformer för service och omvårdnad med 50 000
kr per enkelrum bör enligt vår uppfattning utgå som
ett generellt bidrag till kommunerna för att tillgodose de
äldres varierade behov av särskilt boende.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår propositionen med hänvisning till
vad i motionen anförts vad gäller den ekonomiska
regleringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avstämning av utfallet av
reformen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett förenklat regelsystem för
olika boendeformer för äldre,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stimulansbidraget för ny- och
ombyggnad av lokala sjukhem.
Stockholm den 8 maj 1991
Ulla Tillander (c)
Karin Israelsson (c)
Rune Backlund (c)
Rosa Östh (c)
Göran Engström (c)
Roland Larsson (c)
Marianne Jönsson (c)
Kersti Johansson (c)