Genom riksdagsbeslutet som fattades den 13 december 1990 får kommunerna ett utökat ansvar för servicen och vården av äldre och handikappade. Hela denna reform har föregåtts av ett omfattande utredningsarbete som pågått under många år med skiftande tempo. Men den senaste fasen har däremot gått med expressfart.
Ädelreformen har en nästan ogripbart stor omfattning på ca 20 miljarder kronor. För att komma fram till vilka belopp som skall gälla som skatteväxling för varje kommun har ett omfattande arbete lagts ned i kommuner och landsting på att ta fram underlag. Detta arbete påbörjades under hösten 1990 och slutfördes under januari 1991. Därefter har socialdepartementet gjort sin slutliga sammanställning som ligger som underlag i denna proposition.
Arbetet i kommuner och landsting har bedrivits under högt tempo och en befogad osäkerhet finns om kvalitén på detta underlag. Har alla uppgifter kommit med och har uppgifter förts över till kommunerna av bara farten som egentligen skall ligga kvar på landstingen? För att undvika sådana misstag har kommuner och landsting i flera fall gjort lokala överenskommelser om att stämma av beräkningarna under 1991.
Missförstånd har tyvärr även uppkommit i arbetet med Ädel på departementsnivå vilket fört med sig att den ekonomiska regleringen av Ädelreformen ej är helt korrekt.
Enligt det förslag som ligger finns inga möjligheter till rättelser på annat sätt än genom att upprätta lokala avtal mellan kommun och landsting: Vi anser att det måste vara bättre att det ges möjlighet till justering av de centrala regleringssummorna så att hänsyn kan tas till justeringar inför skatteväxling och skatteutjämning. En avsikt med reformen är att komma bort ifrån olika avtal mellan kommuner och landsting.
I Ädelreformen ligger också utrymme för kommuner och landsting att komma överens om att vid en senare tidpunkt än 1991 gå vidare med att överföra verksamheten till kommunerna. Det bör finnas möjligheter att även få in dessa överenskommelser i skatteväxlingssystemen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om justeringar av regleringssummorna.
Stockholm den 8 maj 1991 Karin Starrin (c) Kjell Ericsson (c)