I bilaga 9 till proposition 1990/91:100 återfinns RSV:s
anslagsyrkanden samt redogörelser för verkets
prioriteringar och utveckling.
RSV och skatteförvaltningarna beskriver sin verksamhet
och prioriteringar i termer, som tycks hämtade från en
affärsdrivande organisation. Detta är betänkligt, eftersom
RSV och skatteförvaltningens uppgifter är
myndighetsutövande och inget annat. God
myndighetsutövning skall karakteriseras av korrekthet och
rättvisa. Om RSV styrs med hjälp av förhållandevis enkla
produktivitetsmått, t ex antalet genomförda revisioner eller
x antal kronor i ökade skatteintäkter till följd av
skatterevisioner kan detta bidra till att skapa en mindre
lämplig myndighetsutövning.
Sannolikt är de ansvariga inom RSV medvetna om detta.
Som följd härav kan man skönja en annan utvecklingslinje:
RSV arbetar med ökad intensitet att skapa schabloner
för alla upptänkliga bedömningar, som
skattemyndigheterna ställs inför. Motiveringen är oftast att
schabloner leder till förenklingar.
Detta är riktigt, om man ser det från
skattemyndigheternas utgångspunkt. För de skattskyldiga
ter sig däremot ofta schablonreglerna -- det ligger i sakens
natur -- som verklighetsfrämmande, konstiga och orättvisa,
d.v.s. de går helt på tvärs mot sunt förnuft.
Alla de nya schabloner för värdering av exempelvis s.k.
förmånsbil, traktamenten och lunchsubventioner som
delgivits allmänheten den senaste månanden har fått
förvånande följder.
Ett exempel hämtat från riksdagen kan belysa en ny
konstighet:
Riksdagsledamöter och riksdagens personal måste
numera äta en ''likriktad'' lunch bestående av bröd, smör,
dryck, varmrätt, frukt och kaffe vare sig denna ymniga
lunch överensstämmer med tidigare matvanor eller inte,
annars utlöses full förmånsbeskattning. ''Diktat genom
schabloner'' -- i alla fall -- om de tillämpas utanför
riksdagshuset leder sannolikt till ett -- måste man säga --
sunt avståndstagande från vårt skattesystem och
skattemyndigheternas tolkningar.
Ett ont kan kanske också föra något gott med sig.
Måhända kommer slutligen en majoritet av
riksdagsledamöterna genom egen erfarenhet till insikt om
att vårt höga skattetryck och den växande byråkratin inom
skatteförvaltningen i stället för att skapa ''välstånd'' gör
skada både i stort och smått.
Alltför många av de regler som underlättat en successiv
skärpning av skattetrycket under framförallt de senaste
decennierna har inspirerats av skattebyråkratin.
Motiveringarna har ständigt byggt på rättviseskäl och
enkelhet, d.v.s. enkelhet för myndigheterna att tillämpa
bestämmelserna.
En åtgärd för att vända den här utvecklingen är att
minska skatteförvaltningen. I sitt krispaket hösten 1990
lovade också finansministern att RSV och
skatteförvaltningen skulle bantas. Detta framställdes som
en väsentlig strukturförändring.
I bil. 9 till proposition 1990/91:100 föreslås -- helt i strid
mot detta löfte -- en ökning med nästan 20 procent av
riksskatteverkets anslag för 1990/91. (Pris- och
löneomräkningar har inte gjorts i enlighet med lämnade
direktiv.) Samtidigt anger regeringen att
skatteförvaltningens resursförbrukning skall kunna minskas
med 5--10 procent till budgetåret 1996/97. Hur detta skall gå
till anges -- klokt nog -- inte.
Att först öka anslagen till en förvaltning för bl.a.
personalutökningar, för att sedan inom något år skära ned
verksamheten, verkar mindre välbetänkt. Den nedskärning
som finansministern avviserar på 5--10 procent på ca 3 år
måste nämligen betecknas som drastisk, i alla fall ur svensk
statsförvaltnings perspektiv.
Menar regeringen allvar med sina uttalanden om att
minska statsförvaltningens kostnader, bör inte uppgiften
ytterligare försvåras genom att verksamheten först ökas!
Därför bör anslagen hållas oförändrade.
Detta kan med hänvisning till vad som ovan anförts
t.o.m. leda till en bättre tillämpning av skattelagstiftningen
med mer av sunt förnuft.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts hemställs
att riksdagen till Riksskatteverket för budgetåret 1991/92
anvisar ett med 220 milj.kr. reducerat förslagsanslag om 850
milj.kr.
Stockholm den 25 januari 1991
Margit Gennser (m)
Hugo Hegeland (m)