För drygt ett år sedan genomfördes vad som då sades
vara århundradets skattereform. Sverige skulle få ett
modernt skattesystem, mycket av alla besynnerliga regler
och komplicerade anvisningar som tidigare fanns skulle tas
bort, skatterna skulle vara enkla, generella och lätta att
förstå och tillämpa.
Med stigande förvåning har man under det gångna året
kunnat ta del av riksskatteverkets
tillämpningsbestämmelser. Nya bestämmelser har införts
och ett nytt skattekineseri av sällan tidigare skådat slag har
konstruerats. Reglerna för mervärdeskatt på trafikflygplan,
försvarets flygbränsle och förmånsbeskattning av
representationsmåltider kan räcka som exempel.
Följderna av riksskatteverkets ambitioner har nu visat
sig -- närmare en miljard kronor i extra kostnader för att
bland annat administrera det nya systemet. Den njugghet
som finansdepartementet visat mot andra verksamheter har
inte återfunnits i den egna petitan -- i stället tilldelas
skatteväsendet 860 milj. kr. i nya anslag.
Den bantning av statlig administration som förutsätts
ske inom hela statsförvaltningen gäller inte för
skatteindrivningen.
Närmare en miljard kronor i ökade kostnader för att
registrera och beskatta befolkningen leder till en total
kostnad av över 5 miljarder kronor.
Av de mer anmärkningsvärda kostnadsökningarna kan
nämnas:
De direkta kostnaderna för det förenklade
skattesystemet beräknas till nästan 110 milj. kr.
För överföringen av folkbokföringen till skatteväsendet,
som tidigare motiverats med att kostsamt dubbelarbete
därigenom skulle undvikas, begärs 90 milj. kr. enbart för
nya datasystem samt 231 milj. kr. för drift.
För fastighetstaxeringen begärs på motsvarande sätt 22,3
milj. kr. i projektanslag och den nya summariska processen,
som skulle innebära stora lättnader för rättsväsendet,
kräver 9,2 milj. kr. bara i terminalutrustning och 36,2 milj.
kr. i driftskostnader.
De ändrade organisationsformerna kräver stora fysiska
omflyttningar och enbart detta beräknas kosta 50 milj. kr.
I den allmänna anda av besparingar och rationaliseringar
som nu skall råda i statens verksamhet vore det rimligt att
även skattemyndigheterna följer de riktlinjer som gäller för
annan verksamhet. Genom ändringar av de egna reglerna
kan säkert stora förenklingar genomföras och besparingar
uppnås utan att rättssäkerheten för allmänheten blir
lidande.
Anslaget till skatteväsendet bör därför begränsas till en
uppräkning motsvarande inflationen -- dvs. ungefär 10 %
-- och de ökade anslag som i vissa fall erfordras får då
täckas genom besparingar genom rationaliseringseffekter
för andra verksamheter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begränsar anslagsökningen för budgetåret
1991/92 för skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
(Litt. B) till sammanlagt 450 milj.kr.