med anledning av prop. 1990/91:168 Vissa förmögenhetsskattefrågor m.m.
Inledning
Förmögenhetsskatt kan ses som en extra beskattning på
kapital. Ett av de ursprungliga motiven för
förmögenhetsskatten var att kapitalinkomster ansågs ha en
extra skattekraft utöver inkomst av arbete.
Förmögenhetsskatten har också en fördelningspolitisk
grund.
Förmögenhetsbeskattning och övrig kapitalbeskattning
bör ses i ett sammanhang. Den internationella
integrationen sätter gränser för vilka skillnader i
beskattningshänseende som Sverige kan upprätthålla
gentemot andra länder. Alltför stora skillnader leder till
utflyttning av kapital och människor med nyckelkunskaper
samt svagt intresse från utlandet att göra satsningar i
Sverige. En hög förmögenhetsskatt lägger också en hämsko
på små- och nyföretagandet i Sverige. Olikformigheter i
beskattningen har lett till snedvridningar i ekonomin,
skatteplanering har medfört att förmögenhetsskatten -- i
likhet med tidigare inkomstskatten -- förlorat mycket av sin
fördelningspolitiska effekt.
Nuvarande regler
Förmögenhetsbeskattningen regleras genom lag
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt (SFL).
Svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar betalar
inte förmögenhetsskatt. Istället betalar de enskilda ägarna
förmögenhetsskatt för aktierna/andelarna.
Enligt lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa
fall får statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt sättas
ned om den sammanlagda skatten överstiger summan av 50 %
av statligt beskattningsbar inkomst och 25 %
av underlag för tillläggsbelopp
(begränsningsregeln).
I grova drag gäller följande beträffande
skattepliktiga/icke skattepliktiga tillgångar:Inre lösöre
beskattas inteYttre lösöre beskattasBostadsrätter
beskattas men värderingen är mycket låg. En utredning ser
just nu över värderingen av bostadsrätterAktier
beskattas på följande sätt:
börsnoterade värderas till 75 %
av noterat värde
icke börsnoterade men marknadsmässigt omsatta värderas
till 30 %
av noterat värde (tidigare 30 %
av substansvärde)
icke marknadsmässigt omsatta aktier värderas till 30 %
av substansvärde om tillgångarna lagts ned i rörelse
eller jordbrukFlertalet optioner beskattas inte
Terminer beskattas inteObligationer beskattas och
värderas till marknadsvärdeAndelar i handelsbolag,
kommanditbolag och ekonomiska föreningar värderas till
30 %
av substansvärdeFast egendom värderas till
taxeringsvärdeBankmedel värderas till kapitalbelopp
samt under året gottskriven ränta.
Förmögenhet som ingår i förvärvskälla inom jordbruk
och rörelse värderas enligt 3 och 4
§§ i SFL. Substansvärdet (skillnaden mellan tillgångar
och skulder beräknade enligt värderingsreglerna) sätts ned
till 30 %
enligt en s.k. lättnadsregel.
Statsfinansiell betydelse
Den statsfinansiella betydelsen är jämförelsevis liten.
För budgetåret 1991/92 räknar regeringen (prop.
1990/91:100) med att få in drygt 3 miljarder kr från
förmögenhetsskatten. Det utgör ca 0,75 %
av de totala skatteintäkterna.
Antal personer som betalar förmögenhetsskatt
Med nuvarande regler betalar drygt 400 000
personer förmögenhetsskatt. Ca 75
% av de hushåll som betalar förmögenhetsskatt har
en beskattningsbar förmögenhet på högst 2 miljoner kr.
Förmögenhetsskatt i övriga Europa
Sverige har den högsta förmögenhetsskatten i Europa.
Flera länder, bl.a. Storbritannien, Belgien, Italien,
Grekland, Irland och Portugal, saknar helt
förmögenhetsskatt. Övriga länder har lägre beskattning än
Sverige. Närmast svenska förhållanden kommer Norge.
Sverige har även internationellt sett hög
kapitalinkomstbeskattning i övrigt.
Regeringens förslag
I departementspromemorian 1990:91 från
finansdepartementet har föreslagits en reformering av
förmögenhetsskatten med inriktning på sänkta skattesatser
och breddad skattebas. Skattesatsen skulle bli proportionell
och sänkas till en skattesats mellan 0,8 och 1,2 %.
Fribeloppet skulle vara 800 000
kr eller 1 000 000 kr.
Lättnadsregeln
för arbetande kapital och
begränsningsregeln för det totala skatteuttaget skulle tas
bort. Skatteplikt skulle införas för s.k. inre lösöre, t.ex.
konst och antikviteter.
Promemorians förslag har fått häftig kritik från
remissinstanserna. Resultatet skulle bli kraftigt höjd
förmögenhetsskatt, inte minst för mindre och medelstora
företag.
Regeringen har nu i förevarande proposition lagt fram
ett provisoriskt förslag för år 1992, medan man skjuter på
avgörandet beträffande förmögenhetsskattens långsiktiga
utformning.
Förslaget innebär bl.a. att begränsningsregeln kvarstår
vid 75 %,
men i fortsättningen skall utgöra 75 %
av summan av beskattningsbar förvärvsinkomst och
inkomst av kapital. Detta är framförallt en terminologisk
anpassning till skatteomläggningen. Skattesatser och
skattebas föreslås oförändrade.
Våra överväganden och förslag
Det är idag uppenbart att förmögenhetsbeskattningen
har sådana brister att den antingen måste reformeras i
grunden eller avskaffas.
Förmögenhetsskatten är först och främst för hög i
förhållande till våra konkurrentländer. Efter
skattereformen har Sverige även en internationellt sett hög
ordinarie kapitalbeskattning. Den samlade effekten av
förmögenhetsskatten och kapitalskatten sätter oss i särklass
bland industriländerna. Det är sannolikt att beskattningen
därmed passerat krönet på den s.k. Lafferkurvan --
skatteintäkterna torde öka om vi sänker skattesatserna. En
alltför hög kapitalbeskattning leder till en utflyttning av
nyckelpersoner och företag. Intresset för investeringar i
Sverige minskar.
Skattskyldighet och värderingsregler är också mycket
olikformiga -- vissa tillgångar beskattas, andra inte.
Värderingsreglerna är i många fall inte en följd av rationella
överväganden utan en följd av en obsolet lagstiftning.
Beskattningen av förmögenhet nedlagd i företag är extra
bekymmersam. Anledningen till detta är att kapitalet är
bundet i rörelsen och skatten vanligen måste erläggas med
extra lön. Den totala skatten blir på så sätt flera gånger
större än förmögenhetsskatten eftersom den beläggs med
inkomstskatt och arbetsgivaravgifter. Resultatet blir att
företaget dräneras på kapital som annars kunnat användas
till exempelvis investeringar. Förmögenhetsskatten
undandrar möjligheter till egen- och lånefinansiering.
Syftet med nedsättningen av värderingen av icke
börsnoterade men marknadsmässigt omsatta aktier (ex.
OTC-aktier) är att underlätta företagens
riskkapitalförsörjning.
Det talas allt oftare om att nyföretagandet måste öka och
att småföretagens riskkapitalförsörjning måste förbättras.
Förmögenhetsskatten är en direkt broms på ny- och
småföretagandet.
Centern har vid upprepade tillfällen krävt att
förmögenhetsskatten på arbetande kapital avskaffas. Vi
upprepar detta yrkande i denna motion. Detta innebär att
lättnadsregeln som idag anger att det arbetande kapitalet
skall tas upp till 30 %,
i fortsättningen skall tas upp till 0 (noll) procent.
Den fördelningspolitiska effekten av
förmögenhetsskatten kan också ifrågasättas. Det är främst
personer med mindre förmögenheter som beskattas.
Förmögenheten består i dessa fall oftast av antingen
förmögenhet nedplöjd i företag eller av innehav av villa
eller annan fastighet. Fallet med villa är snarlik normalfallet
med företag därför att skatten måste tas ur annan källa än
genom tillgångarnas avkastning.
De tekniska bristerna i nuvarande lagstiftning kan lösas
genom en reformering av beskattnings- och
värderingsreglerna. Man kan också gå till väga så att
förmögenhetsskatten successivt avskaffas. I det läget
behöver en reformering av värderingsreglerna inte göras,
dels därför att bristerna blir mindre i takt med
avvecklingen, dels därför att snedvridande effekter minskar
när allmänheten känner till att skatten så småningom skall
avskaffas.
Positiva och negativa effekter måste vägas mot varandra.
Minskat företagande och investeringar, utflyttning och
bortfall av skatteintäkter måste vägas mot de statsintäkter
som tas in och den fördelningspolitiska betydelsen. En
sammanvägd bedömning leder enligt vår uppfattning till
slutsatsen att de negativa effekterna överväger i betydelse.
För att möta den internationella integrationen och
förbättra den ekonomiska utvecklingen i Sverige kommer
det under 90-talet att bli nödvändigt att sänka det totala
skattetrycket. Centern har satt upp som mål att
skattetrycket skall pressas ned till 50 %
under 90-talet. Sänkt skattetryck skall förenas med en
bibehållen generell välfärdspolitik.
Förmögenhetsskatten bör bli en av de skatter som
omfattas av sänkningen av skattetrycket. Vi förordar att
förmögenhetsskatten successivt helt avvecklas under 90-
talet. Takten och formen för avvecklingen bör avgöras av
ekonomisk-politiska och fördelningspolitiska överväganden
samt med beaktande av utvecklingen av den samlade
kapitalbeskattningen i våra konkurrentländer.
En förutsättning för avskaffande av
förmögenhetsskatten är dock att det samlade skattetrycket
sänks på ett fördelningspolitiskt godtagbart sätt. Centern
föreslår att mervärdesskatten differentieras och att skatten
sänks på nödvändig konsumtion som mat och boende. Det
betyder mest för låginkomsttagare och barnfamiljer.
Även förmögenhetsskatten bör avvecklas med en
fördelningspolitisk profil.
I en första etapp bör förmögenhetsskatten på arbetande
kapital slopas samt särbeskattning införas.
Den successiva utfasningen därefter bör i huvudsak ske
genom att fribeloppet höjs. Det innebär att skatten på de
största förmögenheterna avvecklas sist.
Med tanke på den jämförelsevis ringa statsfinansiella
betydelsen bör avvecklingen vara avslutad under 90-talet.
Regeringens förslag för år 1992 skulle i likhet med
förslagen i departementspromemorian innebära en kraftig
skärpning av förmögenhetsskatten, inte minst för mindre
och medelstora företag. Skälet till det är att
skatteomläggningen minskat uttaget av statlig
inkomstskatt. En oförändrad begränsningsregel innebär
därför ett ökat utrymme för förmögenhetsskatten.
Enligt vår uppfattning skall begränsningsregeln fr.o.m.
1992 justeras ned motsvarande den sänkning av den statliga
inkomstskatten som föranletts av skatteomläggningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avskaffa förmögenhetsskatten
på arbetande kapital i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
särbeskattning i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:168 i
denna del beslutar justera ned begränsningsregeln i enlighet
med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om principerna för en successiv
avveckling av förmögenhetsskatten.
Stockholm den 23 april 1991
Görel Thurdin (c)
Gunnar Björk (c)
Ivar Franzén (c)
Rolf Kenneryd (c)
Larz Johansson (c)
Håkan Hansson (c)
Martin Olsson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Gunilla André (c)