Den reformerade inkomstbeskattningen innebär en mycket kraftig skärpning av kapitalbeskattningen, det torde röra sig om minst 30 miljarder kronor per år.
Mot bakgrund härav är det inte acceptabelt med den skärpning av förmögenhetsskatten som förslagen i propositionen i realiteten innebär. Trots att marginalskatten sänkts till 50 procent föreslås att spärrbeloppet för högsta förmögenhets- och inkomstbeskattning bestäms till oförändrat 75 procent av summan av beskattningsbar förvärvsinkomst och inkomst av kapital.
Moderata samlingspartiet har i en annan motion tagit upp denna fråga, varför det här inte finns anledning att närmare utveckla ämnet.
1992 års fastighetstaxering av jordbruk kommer mycket olägligt eftersom stor osäkerhet råder om i hur stor utsträckning jordbrukets avreglering negativt kommer att påverka prisnivån på fastigheter.
Mot bakgrund av denna osäkerhet hade det varit motiverat att skjuta upp fastighetstaxeringen, men försök i den riktningen har med knapp majoritet avslagits av riksdagen.
Nu kommer alltså fastighetstaxering att äga rum 1992 och man kan då förvänta sig höjda taxeringsvärden och därmed också, om inga åtgärder vidtas, en högre förmögenhetsskatt.
Den genom avreglering redan hårt pressade modernäringen klarar knappast av den nya pålaga som en höjd förmögenhetsskatt innebär. I annat sammanhang har vi föreslagit att förmögenhetsskatten slopas på det arbetande kapitalet i mindre och medelstora företag. Därest riksdagen inte godtar detta förslag bör vid inkomsttaxeringen 1992 de gamla taxeringsvärdena gälla.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar slopa förmögenhetsskatten på det arbetande kapitalet i mindre och medelstora företag med verkan från och med 1991,
2. att därest yrkande 1 ej vinner bifall riksdagen beslutar att vid beräkningen av förmögenhetsskatten 1992 de gamla taxeringsvärdena på jordbruksfastighet skall gälla.
Stockholm den 17 april 1991 Knut Wachtmeister (m) Ingegerd Troedsson (m)