Sedan 1970-talet har vi annons- och reklamskatt i vårt
land. Tillkomsten av annonsskatten är hänförlig till
införandet av presstöd för s.k. andratidningar. Vanligtvis
specialdestineras inte intäkterna av statens beskattning till
något speciellt ändamål. Annonsskatten utgör i detta
avseende ett undantag. Det framgår av besluten om
presstödet.
Med hänvisning till den utveckling som intäkterna av
reklamskatten tagit under senare år finns det nu anledning
att överväga en allmän sänkning av reklamskattesatsen.
När regeringen under 1970-talet införde
produktionsbidrag för de s.k. andratidningarna sades det
klart ut att stödet skulle finansieras med en annonsskatt.
Efter överläggningar med centerpartiet differentierade man
skatten: 6 procent för dagspress och 10 procent för övrig
press. Därmed blev det absolut samband mellan presstöd
och reklamskatt.
Så småningom gjordes annonsskatten, av rättviseskäl,
om till en allmän reklamskatt. För dagspressen halverades
denna från 6 till 3 procent. Dessutom höjdes det skattefria
grundbeloppet för dagstidningar. Fram till början av 1980-
talet följdes utgifterna för presstödet och inkomsterna av
reklamskatten i stort sett åt. Från den tidpunkten har
emellertid intäkterna av skatten klart överstigit
kostnaderna för presstödet. Denna utveckling har
accentuerats sedan reklamskatten för dagspress 1985 höjts
till 4 procent och för andra reklammedier till 11 procent.
Motiveringen för skattehöjningen var då att den behövdes
för att finansiera presstödet. Kopplingen mellan
reklamskatt och presstöd gällde alltså fortfarande.
Under de senaste åren har överskottet från
reklamskatten fortsatt att öka. 1988/89 uppgick statens
intäkter av reklamskatten till 929 miljoner kronor.
Utgifterna för presstödet var 474 miljoner kronor. 1989/90
låg presstödet kvar på samma nivå medan
reklamskatteintäkterna rusade upp till 1 041 388 000 kronor.
Överskottet blev således närmare 600 miljoner kronor.
Med hänvisning till den mycket klara koppling som finns
mellan reklamskatt och presstöd så är det uppenbart att
reklamskatten i dag är för hög.
Enligt vår mening bör reklamskatten därför sänkas.
Riksdagen bör uppdraga åt regeringen att utreda hur en
reklamskattesänkning kan genomföras. Exempelvis kan en
sänkning ske genom att reklamskatten sänks för de medier
som har den högsta skattesatsen. Veckopressen och den
grafiska branschen har länge argumenterat för detta.
Generella sänkningar, höjning av skattefria grundbelopp
eller andra sänkningar som av presspolitiska skäl kan
motiveras är andra möjligheter att återställa balansen
mellan statens inkomster av reklamskatt och dess utgifter
för kostnader av presstöd. I sammanhanget bör också
beaktas möjligheten att genomföra en
reklamskattesänkning på ett sådant sätt att den genom
sänkta annonspriser på sikt kan leda till ett minskat behov
av presstöd till dagspressen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en sänkning av den allmänna
reklamskatten.
Stockholm den 23 januari 1991
Stig Bertilsson (m)
Ing-Britt Nygren (m)