Diskussionen om vägtrafiken och bilismens kostnader för den enskilde och samhället har varit intensiv under senare tid. Dessa frågor har också behandlats i samband med den stora skattereformen. En rad förändringar har genomförts som medfört ökade kostnader för såväl kollektivtrafik som privatbilismen.
Förändringarna har motiverats av kraven på ökad likformighet och neutralitet i beskattningen av olika transportmedel och energislag. Förändringarna har också motiverats av miljöskäl och av fiskala skäl.
Flera av de förslag till förändringar och förenklingar som funnits med i diskussionen har av olika skäl inte bedömts lämpliga eller möjliga att genomföra. Det gäller bland annat omformande av den nuvarande fordonsskatten till en ren bensinskatt. Nackdelarna har bedömts som större än fördelarna.
Vi anser att vägtrafiken och bilismen är en av framtidens viktigaste frågor. Oavsett om vi är privatbilister eller kollektivtrafikanter, oavsett om vi är näringsidkare eller konsumenter, har vi ett starkt intresse av hur de framtida kommunikationernas förutsättningar och utveckling ter sig för såväl den enskilde som för samhället i stort.
Vi anser att fördelarna med en omformning av fordonsskatten till en ren drivmedelskatt är många. Det innebär en förenkling med minskad byråkrati som följd. Det gäller såväl för samhället som för den enskilde. En sådan ordning skulle också ha icke oväsentliga miljöeffekter genom att skatten ställs i direkt proportion till körsträckan. Den skulle också innebära en ökad rättvisa med avseende på körsträcka.
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om fordonsskatten.
Stockholm den 25 januari 1991 Sven-Åke Nygårds (s) Björn Ericson (s) Barbro Evermo Palmerlund (s) Anita Modin (s)