I prop. 1989/90:111 motiverar statsrådet
momsbeläggning av kultur och nöjen bl.a. på följande sätt:
Huvudparten av kultur- och nöjesområdet omfattas för
närvarande inte av skatteplikt. Enligt kommittén framstår
det dock som naturligt att en generell mervärdeskatt
omfattar också ett i så många hänseenden renodlat
konsumtionsområde som det här är fråga om. Gällande
beskattningsregler kan enligt kommittén i hög grad sägas
subventionera nöjesområdet till förfång för konsumtionen
på andra områden. Också det förhållandet att vissa former
av nöjeskonsumtion, t.ex. dans och underhållning i
samband med restaurangbesök, för närvarande i vissa fall
träffas av mervärdeskatten, medan i andra fall motsvarande
konsumtion inte beskattas, inverkar menligt på
konkurrensneutraliteten.
Till detta kan följande kommentar göras. De ungdomar
som besöker danser torde knappast välja en annan
kulturinstitution före dansen. I regel är dessa inte heller
öppna vid tider då det spelas upp till dans. Konkurrensen i
förhållande till restauranger gäller endast i begränsad
omfattning samma publik.
I övrigt kommenteras inte dans och nöjen i
propositionen. Ej heller utskottet har kommenterat detta i
annan mån än att de ideella föreningarnas
mervärdeskatterättsliga ställning består. Härigenom
tillgodoses enligt utskottets uppfattning berättigade krav på
skattefrihet för icke kommersiell verksamhet.
Frågan om de skilda skattereglerna för olika
nöjesarrangörer drabbar ytterst ungdomen. Redan i dag
finns få dansarrangemang som är öppna för alla ungdomar
från tonåren och upp till 20-årsåldern. Skall kostnaderna för
entrén till vissa danser dessutom öka med 15 % och däröver
blir det även en kostnadsfråga för de unga. Utbudet av
nöjen som vänder sig till breda ungdomsgrupper är redan
nu begränsat och i värsta fall kan det leda till att utbudet
begränsas ytterligare och att alternativet som återstår är att
''hänga på gatan''. Konkurrensen mellan nöjesarrangörerna
blir nu snedvriden och annonser som nu förekommer om
''momsfri'' dans ger närmast ett löjligt intryck.
Frågan kan lösas genom att befria entréavgiften vid
danstillställningar från moms. I detta fallet utgår jag från de
arrangörer som anordnar dans regelmässigt eller
yrkesmässigt och där dansen är det huvudsakliga
arrangemanget.
Alternativet är att entréavgiften vid samtliga
danstillställningar som anordnas regelmässigt eller
yrkesmässigt momsbeläggs.
Föreningslivet i övrigt där det anordnas en eller annan
dans per år kommer inte i fråga eftersom det inte kan
betraktas som en kommersiell eller yrkesmässig
verksamhet.
För närvarande råder stor osäkerhet om
gränsdragningen mellan vad som är mervärdeskattepliktigt
arrangemang och inte. Skatteförvaltningarna ger olika
besked och så länge frågan inte prövats i rättsinstanserna
kommer arrangörerna att leva med denna osäkerhet. Ett
utslag om skatteplikt i efterhand kommer att slå oerhört
hårt mot dessa arrangörer som nu inte får ett klart besked i
skattefrågan. Även det kan leda till att ytterligare
ungdomsarrangemang slås ut.
I likhet med vad som har skett när det gäller
idrottsrörelsen så bör en uppföljning av effekterna av de
nya skattereglerna göras. Utgångspunkten skall vara att
uppnå konkurrensneutralitet mellan olika arrangörer.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att genomföra en
sådan uppföljning och återkomma till riksdagen med förslag
till åtgärder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger riksdagen till känna vad
i motionen anförts om momsbeläggning av
dansarrangemang.