Sjukvårdens huvudmän står inför stora ekonomiska
prövningar i framtiden. Forskning och medicinsk-teknisk
utveckling ökar möjligheterna till framgångsrik behandling
av sjukdom, men leder också till krav på ökade ekonomiska
resurser.
Hos allmänheten finns stora förväntningar på
förebyggande hälsovårdande insatser, som i många fall inte
ger positiv ekonomisk effekt förrän efter flera år.
Personalen inom sjukvården har ett mycket ansvarsfullt
och krävande arbete. Anspråken på bättre arbetsvillkor,
mer personal och högre löner är därför högst berättigade.
Samtidigt har den kommunala sektorn under senare år
drabbats av regeringens indragningar i sådan omfattning att
de reserver som tidigare funnits nu tömts.
För närvarande råder kommunalt skattestopp. Men
även på längre sikt bör höjningar av de kommunala
skatterna undvikas av fördelningspolitiska skäl. Det finns
därför anledning att söka andra vägar att tillföra hälso- och
sjukvården ökade intäkter. En sådan möjlighet är, enligt vår
mening, att införa en särskild hälso- och sjukvårdsavgift på
sprit och tobak.
Trots att Sverige ställt sig bakom WHO-målet att minska
alkoholkonsumtionen med 25 % under perioden 1980-2000
har konsumtionen det senaste året ökat ännu mer än 3 %.
Samhällets kostnader för alkoholbruket har beräknats
till 70 miljarder kr/år. Man uppskattar att av
akutsjukvårdens platser utnyttjas ca 20--25 % för vård av
alkoholberoende. Ca 40 % som skrivs ut från psykiatriska
sjukhusen har diagnosen alkoholism eller alkoholpsykos.
Mellan 300 000 och 500 000 människor i Sverige missbrukar
alkohol. Ca 80 % av all misshandel utföres av
alkoholberusade personer.
Vid en svensk anpassning till EG:s låga skatter på
alkohol skulle dessa problem allvarligt förstärkas. Enligt
alkoholforskaren Sven Andreasson skulle sjukvårdens
kostnader öka med ytterligare fem miljarder kronor. Om
priset minskar med 64 % som skulle bli fallet med t ex
vodkan Explorer, kommer konsumtionen att öka med minst
50 %.
Även tobaksbruket förorsakar sjukvården höga
''onödiga'' kostnader.
Vi anser det vara logiskt och konsekvent att den
konsumtion som förorsakar stora kostnader för sjukvården
belastas med en särskild konsumtionsavgift som tillfaller
hälso- och sjukvården.
Mot bakgrund av socialstyrelsens förslag till en höjning
av priserna på alkohol vore det rimligt att en del av
höjningen fick uttas som en sjukvårdsavgift direkt av
sjukvårdshuvudmännen.
En femprocentig sådan avgift skulle gott och väl, även
efter den önskvärda minskning av konsumtionen som följer
av en prishöjning, ge en miljard kr per år i ökat tillskott till
hälso- och sjukvården. Om detta sedan i sin tur skulle leda
till en nedgång av alkohol- och tobakskonsumtionen, vilket
är avsikten, kommer sjukvårdens kostnader proportionellt
sett att sjunka ännu mer och skapa utrymme för de
förbättringar som eftersträvas.
Vid Sveriges förhandlingar med EG bör frågan om
alkoholkonsumtionens kostnader för sjukvården
aktualiseras som en faktor vid beskattningen.
Att alkoholen vid prissättningen skall bära de faktiska
kostnader den förorsakar samhället borde rimligen ligga i
linje med EG:s syn på en fri marknad. Principiellt skiljer sig
inte detta nämnvärt från miljöavgifter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av en femprocentig
hälso- och sjukvårdsavgift på alkohol och tobak,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en aktualisering av alkoholens
kostnader för sjukvården vid förhandlingarna med
EG.1]
Stockholm den 25 januari 1991
Roland Larsson (c)
Hugo Andersson (c)