Numera beläggs utsläpp av svaveldioxid, kväveoxider
och koldioxid av miljöskatter eller miljöavgifter. Principen
är att varje utsläpp av luftföroreningar skall kosta lika
mycket oavsett hur det sker. Därigenom gynnas
systematiskt sådan verksamhet som är bättre miljöanpassad
och utsläppen kan effektivt minskas utan en omfattande och
hämmande detaljreglering.
Systemet med miljöskatter och avgifter är dessvärre
ofullständigt genomfört. Sålunda har kostnadsansvaret för
utsläpp av kväveoxider från vägfordon och flyg inte höjts till
samma nivå som gäller för utsläpp från större
energianläggningar; sålunda är t.ex. det s.k.
kostnadsansvaret i kilometerskatten satt till 15 kr/kg NOx,
att jämföra med avgiften på större energianläggningar som
är 40 kr/kg NOx. Kraftverk slipper helt betala
koldioxidskatten. Industriprocesser är befriade från såväl
koldioxid- och svavelskatten som kväveoxidavgiften.
Jag anser att dessa undantag snarast möjligt bör tas bort.
Trafiken skall i sitt kostnadsansvar betala samma
skatt/avgift som större energianläggningar. Kraftverk skall
beläggas med samma skatter/avgifter, och detsamma bör
gälla även industriprocesser. Miljöpartiet har i sina
trafikpolitiska, energipolitiska och skattepolitiska
partimotioner föreslagit en sådan normalisering för trafik
och energi.
Miljöavgiftutredningen gjorde några smärre försök vad
gäller att hitta rimliga miljöavgift/skattesystem även för
industriprocesser vad gäller koldioxid, svaveldioxid och
kväveoxider. Det visade sig snabbt att de berörda företagen
inte förmådde att ekonomiskt bära en direkt
miljöbeskattning av sina luftföroreningsutsläpp -- såvida de
inte kompenseras på något sätt. Det visade sig också vara
svårt att finna ett enkelt och enhetligt avgiftssystem med full
återföring. Emellertid kan också sägas att utredningen inte
hade tid och resurser att tillräckligt noggrant penetrera
frågan. Sålunda bör det vara möjligt att t.ex. lägga avgifter
på de utsläpp som SSAB gör i Luleå, och sedan i huvudsak
återföra pengarna på grundval av mängden producerat
råstål. Därmed uppkommer ett ekonomiskt incitament för
stålverket att minska sina utsläpp med bibehållen
produktion.
Vi anser att frågan närmare bör utredas i syfte att ta fram
ett förslag till avgifter/skatter/återföringssystem för
processutsläpp av koldioxid, svaveldioxid och kväveoxider.
Regeringen bör sedan återkomma till riksdagen med ett
sådant förslag.
Vi anser också att det är av största vikt att frågan tas upp
i internationella sammanhang, i synnerhet i anslutning till
den pågående integreringen i Väst- och Centraleuropa.
Målsättningen bör vara att utveckla ett internationellt
miljöavgiftssystem.
Slutligen så är det viktigt att regeringen inom GATT tar
upp frågan om subventioner av elproduktion och
processindustri. I flera av våra konkurrentländer
förekommer omfattande indirekta eller direkta stöd till
sådan verksamhet. Ibland har dessa formen av att hushållen
via sitt elpris subventionerar industrin. Kolbrytning i
Tyskland och kärnkraft i Frankrike är exempel på
verksamheter som subventioneras. Detta är naturligtvis en
bidragande orsak till att svenska industriers internationella
konkurrenskraft försvagas. Det försämrar också
möjligheterna att utveckla ekonomiska styrmedel i svensk
miljöpolitik.
Hemställan
Med anledning av vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att frågan om miljöavgifter och
miljöskatter på utsläpp från industriprocesser bör utredas
närmare,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
miljöavgiftssystem på koldioxid, svaveldioxid och
kväveoxider från industriprocesser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att utveckla ett
internationellt miljöavgiftssystem,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att subventioner till
kraftproduktion och processindustri bör tas upp i GATT-
förhandlingar.1]
Stockholm den 22 januari 1991
Roy Ottosson (mp)
Lars Norberg (mp)
Åsa Domeij (mp)
Gösta Lyngå (mp)