Utvecklingen på restaurangområdet inger stor oro.
Antalet serveringstillstånd för starköl, vin och sprit ökar
mycket snabbt. Ungdomars restaurangbenägenhet har
också ökat, inte minst bland de yngre. Statistiken visar
samtidigt på en stigande alkoholkonsumtion bland ungdom.
Även sambandet mellan gatuvåld och restaurangdrickande
har uppmärksammats.
Ofta saknas alkoholpolitiska överväganden för beslut
om tillstånd. Näringspolitiska, turistpolitiska och också s.k.
rättvisehänsyn blir allt vanligare. Vi anser att det sker en
överetablering i allt fler kommuner i landet.
Kundunderlaget är inte tillräckligt för det ökande antalet
restauranger. Ingen krögare anser sig kunna existera utan
utskänkningstillstånd som lockbete.
Under 1980-talet har antalet serveringstillstånd
fördubblats. Antalet tjänstemän inom socialtjänsten samt
inom polis och länsstyrelse med uppdraget att kontrollera
hur tillstånden sköts har i flertalet län, och i de flesta
kommuner, under motsvarande tid minskat.
Tillståndet värt pengar
Det finns naturligtvis mycket pengar i
restaurangbranschen -- kanske främst i just tillgången på
serveringstillstånd. Det är inte ovanligt att företaget byter
ägare just som tillståndet beviljats. Den som erhållit ett
serveringstillstånd kan göra vinster på detta -- i första hand
till följd av alkoholserveringen -- men också tydligen med
handel av tillstånd.
Detta beskriver en utveckling med ökad
restaurangverksamhet, minskade resurser till kontroll och
uppföljning samt att serveringstillstånden blivit en
handelsvara. Tillstånden beviljas med en ringa
stämpelavgift som enda kostnad och restaurangen ökar
omedelbart i värde.
Ökad kontroll nödvändig
Före 1977 beviljades tillstånden för viss tid (oktroj om 6
år) och skulle därefter omprövas. Den borgerliga
regeringen införde 1977 tillståndsgivning tills vidare utan
angiven tid. Avsikten var att därmed öka möjligheterna att
dra in tillstånd vid upprepad misskötsamhet eller brister i
den ekonomiska redovisningen.
De otillräckliga resurser som finns till övervakning och
kontroll från samhällets sida innebär i praktiken att det
antingen krävs mycket omfattande misskötsamhet, bråk
och uppmärksamhet från polismyndighet eller kvalificerad
otur om man skall få tillståndet indraget.
Serveringen på restauranger
Spritdryckernas andel i restaurangserveringen är mycket
liten -- runt 3 procent, men när det gäller starköl handlar
det om ca 30 procent och för vin en något lägre andel. Den
ökande serveringen av alkoholdrycker och det stora antalet
restauranger leder till att vissa grupper, t.ex. ungdomar,
ensamstående och de med begynnande missbruk, i ökande
omfattning exponeras för alkoholdrycker.
Det är nödvändigt att försöka nedbringa denna
alkoholservering på restauranger, speciellt bland
ungdomar.
Låt tillstånden kosta
Serveringstillstånden bör inte fås så gott som gratis. Det
finns, som vi ser det, åtminstone fyra fördelar med en avgift
på tillstånd.En avgift skulle vara av den
storleksordningen att den motiverar den som ansöker om
sådant att överväga lämpligheten. Avgiften skulle
därigenom kunna bidra till en återhållsamhet med
ansökningar.En avgift på serveringstillståndet skulle
också ha en skötsamhetseffekt. Det finns då en ökad
anledning att handha serveringen på sådant sätt att
tillståndet inte dras in.Det måste vara rimligt att
innehavaren av ett serveringstillstånd är med och betalar
kostnaderna för tillståndet. Utredningen kring
serveringstillstånd är välmotiverad och omfattande men
kostar mycket pengar. Även kontroll och uppföljning kostar
pengar.Den som skadar miljön skall inte få göra detta
gratis. Här bör finnas en likhet med de tillstånd som beviljas
för luftföroreningar och vattenföroreningar. Det handlar
också på restauranger om ett slags miljöavgift, kopplat till
riskfaktorer för folkhälsan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om särskild
avgift för serveringstillstånd för alkoholdrycker i enlighet
med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 25 januari 1991
Gudrun Norberg (fp)
Karin Israelsson (c)