I syfte att förenkla tullkontrollen av resandetrafiken med passagerarfartyg i trafik mellan hamnar i Danmark, Finland, Norge och Sverige träffades 1968 en överenskommelse mellan dessa länder angående proviantering av fartygen -- Nordisk provianteringsbestämmelse. I överenskommelsens innebörd ligger även att få till stånd lika regler i dessa avseenden att gälla inom de nordiska länderna. Överenskommelsen skiljer mellan s k långa och korta rutter vad avser mängden av de obeskattade varor som får försäljas till passagerare för förtäring ombord eller för ilandförsel.
Praxis avseende klassificeringen av lång eller kort rutt har varit att trafik mellan två regioner skall bedömas lika i tullhänseende oavsett mellan vilka hamnar trafiken går. Dåvarande finansminister Feldt uttalade sig härom mycket tydligt vad beträffar trafiken mellan Stockholmsområdet och Åland.
Våren 1989 omklassificerades färjelinjen Ystad-- Rönne/Bornholm till lång rutt. Samtidigt beslöts att linjen Simrishamn--Allinge/Bornholm skulle förbli kort rutt. De motiveringar som lämnats för den olika behandlingen har visat sig vara felaktiga. Under de två år som gått har skillnaden mellan de två linjerna lett till en ohållbar konkurrenssituation för linjen Simrishamn--Allinge med en kommande trolig nedläggning av linjen som följd. Detta i sin tur kommer att få mycket kännbara negativa konsekvenser för turistnäringen inom Simrishamnsregionen och leda till en regional obalans i detta hänseende. Av oro för denna utveckling har samtliga berörda regionala och lokala organ på Bornholm och i Skåne uttalat sina stöd för att de befintliga linjerna mellan Bornholm och Skåne skall behandlas lika i tullsammanhang. Denna regionala inställning har ännu ej påverkat beslutande centrala myndigheter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omklassificering av linjen Simrishamn--Allinge.
Stockholm den 25 januari 1991 Karl Erik Olsson (c) Ingbritt Irhammar (c)