Bristen på sparande i Sverige, tillsammans med vårt
höga kostnadsläge, väntas i år leda till ett underskott i vår
bytesbalans gentemot utlandet på mellan 50 och 60
miljarder kronor, eller nära 4 procent av vår årliga
bruttonationalprodukt. I detta läge måste självklart alla
rimliga åtgärder för att stödja den svenska exportindustrin
vidtagas av regering och riksdag, vid risk att dagens
bytebalansunderskott blir bestående eller t.o.m. fortsätter
att stiga.
Under år 1990 tillverkades i Sverige 3,8 miljoner ton
handelsfärdigt stål, varav hela 2,7 miljoner ton
exporterades. Om hänsyn tages till importerade insatsvaror
utgör den svenska stålindustrin den näst efter
skogsindustrin största intjänaren av utländsk valuta, vilket
framgår av denna tabell, avseende år 1987:
nBortfall av export och tillkommande import utan
svensk tillverkning
Skogsindustri
50 miljarder
Järn och stål
18 -''-
Gruvor
4,5 -''-
Kemisk industri
7,5 -''-
Den svenska stålindustrin har idag
strukturrationaliserats i så hög grad som det är möjligt inom
landet Sveriges gränser. I stort sett finns bara en tillverkare
av varje produkt. Den ytterligare strukturrationalisering
som med säkerhet erfordras måste ske över vårt lands
gränser, ett exempel finns därvidlag redan i fusionen
Uddeholm -- Böhler från Österrike. Då sådana fusioner
kommer till stånd, blir jämförelser mellan
produktionskostnaderna i olika länder omedelbart aktuella.
Med sedan årsskiftet föreliggande engergiskatter och
miljöföreskrifter kommer svensk stålindustri att bli
allvarligt handikappad, vilket framgår av nedanstående
tabell:
nEnergiskatt per ton handelsfärdigt stål, SEK/ton
1990
1991
Sverige
115
140
Nederländerna
12
Västtyskland
4
Storbritannien
9
Frankrike
0
Föreslagen nivå för EG
11
Sverige,enbart specialstål
265
360
Anledningen till den mycket höga beskattningen för
svenskt specialstål är den att detta stål har ett så högt
kilopris att den för ordinärt stål gällande maximigränsen för
beskattning i förhållande till faktureringsvärdet (under
utredning, nu gällande maximiskatt 1,7 procent) ej heller
endast delvis träder i kraft vid tillverkning av specialstål.
Ändamålet med denna motion är emellertid ej att ändra
på de nya energi- och miljöskatterna i Sverige, utan blott att
se till att de tillämpas på ett sådant sätt att vår exporterande
järnhantering skadas så litet som möjligt -- vid risk att den
eljest vid kommande fusioner kommer att successivt
förflyttas ur landet, till länder med bättre ekonomiska
förutsättningar för ståltillverkning.
Den första fråga som därvid måste behandlas utgör den
nyss nämnda maximigränsen för energiskatter i relation till
faktureringen, f.n. 1,7 procent (endast viss del av
energiskatten får dock utnyttjas enligt denna regel, utom
ifråga om elskatten som får utnyttjas fullt ut). Denna regel
håller ej för en granskning vare sig enligt Gatt:s eller EG:s
bestämmelser, enär den enligt dessa kommer att tolkas som
en ren subvention av stålindustrin, vilket är förbjudet.
Därför har också den s.k. Hjalmarssonska utredningen
tillsatts, med direktiv att omarbeta gällande bestämmelser.
Rätten till återbäring av energiskatter över 1,7 procent av
faktureringsvärdet måste då utbytas mot en rätt att dra av
delar av erlagd energiskatt, på samma sätt som
mervärdeskatten idag är avdragsgill. Detta är helt tillåtet
enligt såväl Gatt som EG, och kan genomföras så att
industrin i sin helhet betalar samma summa energiskatt som
idag -- alltså kostnadsneutralt för statsbudgeten.
Nästa fråga är av mera teknisk natur, och gäller tillåten
mängd stoftutsläpp från stålugnar i olika länder. Utan några
som helst direktiv från vare sig regering eller riksdag har
idag det svenska naturvårdsverket skärpt de svenska
bestämmelserna så att de är helt ur linje med vad som gäller
i utlandet, där stålindustrin dessutom oftast ligger i
tättbebyggda områden jämfört med läget i Sverige. Läget
framgår av nedanstående tabell:
n
Utsläpp i milligram per
Land
normalkubikmeter (nm3s)
700
Taiwan
200
Sydkorea
100
Australien, Indien
50
Brasilien, Spanien, USA,
Storbritannien, Västtyskland
10
Finland, Frankrike
2
Sverige, enligt
koncessionsnämndens beslut för
Avesta (tidigare lägsta värde
10 mg/nm3 för Smedjebacken)
Till saken hör att emissionerna av stoft såväl till luft som
till vatten i den svenska stålindustrin reducerats med hela 98
procent sedan år 1970. Kostnaderna för att ta bort
resterande 2 procent av stoftutsläppen från våra stålugnar
blir astronomiska. Redan att gå ned från nuvarande 10
mg/nm3 till 5 skulle kosta 800 milj.kr. i investeringar
och 300 milj.kr. i årlig ökning av driftskostnaderna, siffror
som bör jämföras med en beräknad vinstnivå för hela
hanteringen om 400 milj.kr. för år 1991. Sådana krav på
reducerade stoftutsläpp från den svenska järnhanteringen
skulle drastiskt reducera möjligheterna att tillverka stål i
Sverige, och i kommande fusionsförhandlingar med
utländska företag göra att de svenska förhandlarna skulle
tvingas arbeta med ''bakbundna armar''.
Om det vore så att de nuvarande stoftutsläppen från de
svenska järnverken representerade en verklig hälsorisk för
de omkringboende, så skulle denna motion aldrig skrivits.
Men det är ett ovedersägligt faktum att detta stoft
huvudsakligen innehåller kalcium (ett gödningsämne) och
vanlig rost, vilket senare visserligen är rödfärgat men
absolut ej medför några nu kända hälsorisker för
omgivningen. Det kan inte vara rimligt att det svenska
naturvårdsverket utan medicinskt tvingande orsaker
skärper den svenska stålindustrins stoftutsläppsnormer så
att industrin inte längre kan verka inom landet. Innan
naturvårdsverket tillämpar sådana skärpta normer borde
verket vetenskapligt motivera varför dessa normer är
nödvändiga i Sverige. En sådan motivering är desto
viktigare, som föroreningshalten i mossmarker runt den
svenska järnhanteringen gått brant nedåt under de senaste
20 åren, vilket ifråga om kadmium och krom framgår av
bifogade kartor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att genom tilläggsdirektiv ge den
sittande utredningen om nuvarande maximigräns om 1,7
procent av faktureringen som maximalt uttag av energiskatt
i uppdrag att därtill utforma det nya systemet på ett sådant
sätt att en del av erlagd energiskatt får avdragas precis som
mervärdeskatten,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att uppdra åt naturvårdsverket
att göra en vetenskaplig utredning angående det
hälsomässiga behovet av att införa stoftutsläppsgränser som
ligger 80 procent lägre än de lägsta som tillämpas i något
annat ståltillverkande industriland.1]
Stockhom den 23 januari 1991
Lars De Geer (fp)
Karin Falkmer (m)