Miljöavgifter erbjuder stora möjligheter att ta
regionalpolitiska hänsyn. Bl.a. framhöll den
regionalpolitiska kommitté, REK 87, i sitt betänkande SOU
1989:55 att det finns betydande skillnader mellan södra och
norra Sverige när det gäller olika slag av miljöstörande
utsläpp.
I södra Sverige är inflödet av nedfall från kontinenten
stort. Men även de egna utsläppen är stora. Särskilt gäller
det storstadsområdena. Att de utsläppen utgör en ringa del
av nedfallet i den egna regionen hänger samman med att de
sprids med vindarna. Den största delen hamnar i eller
utanför Europa, men en stor del hamnar i andra delar av
Sverige. I norra delen av Sverige däremot är de egna
utsläppen små, bortsett från några avgränsade kustregioner.
Inflödet av nedfall söderifrån hotar ändå miljön. I vårt land
sker således en kontinuerlig övervältring av
miljöbelastningen från söder till norr och även i vissa fall
från kustland till inland.
De miljöavgifter på drivmedel, som riksdagen beslutat
om, drabbar hårdast den befolkning som bor i de mest
glesbefolkade områdena. Dessa områden belastas samtidigt
med utsläpp från andra håll, vilka oftast är större än de egna
utsläppen. Denna befolkning är också för sina
kommunikationer i hög grad beroende av bilen.
Landsbygdsbefolkningen är ofta helt beroende av bilen för
sina kommunikationer och transporter, samtidigt som
trafikintensiteten är så låg att någon förorening knappast
kan vara aktuell.
Den regionalpolitiska kommittén föreslog införandet av
regionaliserade miljöavgifter för att motverka övervältring
av miljökostnader mellan olika delar av landet. Detta skulle
innebära att regler och avgifter i de ekonomiskt starka
delarna av landet, där mycket av utsläppen sker, kan sättas
utan att hämmas av att samma regler och krav inte skulle
kunna bäras av befolkningen i andra landsdelar.
Inkomsterna från differentierade miljöavgifter skulle kunna
användas för att förstärka utvecklingsinsatser i regioner
som drabbats och drabbas av nedfall från luften.
Det är naturligtvis svårt att i praktiken fastställa
miljöavgifters storlek utifrån här angivna förhållanden. De
försök som har gjorts när det gäller att fastställa
samhällsekonomiska kostnader till följd av miljöförstöring
visar att resultaten varierar inom mycket vida intervall. Mot
den bakgrunden framstår det som särkilt angeläget att
frågan om differentierade miljöavgifter studeras ytterligare,
gärna med praktiska försök. Försöken bör också omfatta
dieseldrivna fordon och försök med etanoldrivna fordon. I
dag förefaller det vara alltför höga kostnader att köra tunga
fordon med etanol, varför någon form av
kostnadsneutraliserng måste åstadkommas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om differentierade miljöavgifter.
Stockholm den 23 januari 1991
Ove Karlsson (s)
Leo Persson (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Axel Andersson (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Bo Finnqvist (s)
Bo Holmberg (s)