I Skellefteå äger en seriös och duktig småföretagare en s.k. A-traktor med släpvagn. Han har en bandtraktor med vilken han utför schakterings-, planerings- och lastningsarbeten. Arbetet utförs i Skellefteåregionen.
Med sin s.k. A-traktor med släpvagn förflyttar han sin bandtraktor mellan olika arbetsplatser.
Småföretagaren kör med sin A-traktor närmare 100 mil per år. Det innebär att han får betala ca 200 kr/körd mil i vägskatt.
Företagaren har möjlighet att tidvis avregistrera sitt fordon, men den möjligheten är nästan utesluten eftersom det då och då kommer korta jobb som den seriösa och kundtillvända företagaren inte vill neka ifrån sig, även om det korta jobbet genom skatten på transportfordonet blir en dålig affär.
Enligt min mening har samhället skyldighet att noga beakta att småföretagen får en rättvis beskattning. Ur administrativa utgångspunkter är tillfälliga avställningsperioder en dålig metod.
Sällan använda A-traktorfordon av ovanstående typ, som används av egenföretagare främst för egna transportbehov, borde kunna få en rimlig beskattning.
Skatten kan uttas per körd km eller också överlåter man åt lokal skatteinstans att fastställa skattenedsättning i förhållande till hur ekipaget belastar vägarna.
Jag föreslår därför att riksdagen beslutar uppdra till lokal skattemyndighet att nedsätta skatten för transportfordon av ovanstående typ så att beskattningen kommer i rimlig proportion till hur mycket övrig tung trafik beskattas per mil. Alternativt kan riksdagen besluta om sedvanlig kilometerskatt. Riksskatteverket borde kunna erhålla riksdagens uppdrag att till den 1 juli 1991 fastställa nya och rimliga regler för företagare som använder fordon i huvudsak i egen företagsamhet.n
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att riksskatteverket får i uppdrag att utarbeta rimliga skattevillkor för sällan använda A-traktorer och därtill hörande transportanordningar.
Stockholm den 24 januari 1991 Börje Hörnlund (c)