Försäkringstjänster tillhör de tjänster som alltid varit befriade från mervärdeskatt. I mervärdeskattelagens tidigare lydelse fanns de inte med i den uppräkning av särskilda tjänster som var skattepliktiga. Enligt de bestämmelser som gäller från årsskiftet 1990/91 -- som innebär att både varor och tjänster generellt är skatteliktiga -- är försäkringstjänster uttryckligen undantagna. På motsvarande sätt har andra finansiella tjänster hållits utanför skatteplikten.
Den svenska mervärdeskattelagstiftningen ligger i linje med vad som gäller inom EG. Enligt EG:s direktiv skall försäkringstjänster vara befriade från mervärdeskatt. Undantag skall gälla för flertalet andra finansiella tjänster.
Den av riksdagen avsedda befrielsen från mervärdeskatt på det finansiella området kan emellertid bli illusorisk. Det gäller i synnerhet för försäkringsbolagen och hänger samman med den för försäkringsbranschen mycket speciella bolagsstrukturen. Försäkringsföretag som i och för sig utgör operativa enheter är nämligen ofta enligt lag tvingade att driva olika verksamheter i skilda bolag.
Det gäller till att börja med livförsäkring och sakförsäkring som enligt försäkringsrörelselagen inte får drivas i samma bolag. Likaså måste fondanknuten livförsäkring (s k unit linked) drivas i särskilt bolag. Vidare får försäkrings- och bankrörelse inte drivas i samma bolag och detta separationskrav kommer säkerligen att upprätthållas även om ett ömsesidigt ägande blir tillåtet som en följd av den lagstiftning om branschglidning i den finansiella sektorn som f n förbereds inom finansdepartementet. Härtill kommer det samarbete som sker i federativt uppbyggda försäkringsföretag mellan bolag som i och för sig utgör självständiga enheter.
När ett försäkringsföretag -- en koncern eller annan grupp för etablerad samverkan -- har sin verksamhet uppdelad på skilda bolag, låter man bl a av effektivitetsskäl vissa tjänster utföras för allas räkning av ett bolag i gruppen. Det kan t ex gälla ADB, redovisning och andra administrativa tjänster. Kostnaderna för dessa tjänster fördelas mellan berörda bolag i gruppen.
Enligt de nya reglerna i mervärdeskattelagen är en stor del av dessa ''interntjänster'' skattepliktiga. Mervärdeskatt som erläggs för interna tjänster kan emellertid lika litet som annan ingående mervärdeskatt återfås (lyftas av) eftersom den slutliga försäkringstjänsten är befriad från mervärdeskatt. Detta får till följd att en stor del av en försäkringstjänst som har producerats av skilda bolag inom en försäkringskoncern eller liknande grupp drabbas av mervärdeskatt trots undantaget i mervärdeskattelagen.
Denna situation har uppmärksammats inom EG där medlemsstaterna har rätt att som ett enda skattesubjekt behandla bolag som är nära knutna till varandra genom finansiella, ekonomiska och organisatoriska band. Enligt uppgift har denna möjlighet utnyttjats av bl a Nederländerna, Storbritannien och Tyskland.
Det är naturligtvis angeläget att skatteomläggningens effekter inte leder till en snedvridning av konkurrensen mellan företag som bedrivs i olika företagsformer. Enligt vår mening är risken stor att de nya mervärdeskattereglerna får konkurrenssnedvridande effekter i flera avseenden. Dels gäller detta i förhållandet mellan ett bolag som beroende på storlek eller verksamhetsinriktning kan driva all verksamhet i ett enda bolag och ett försäkringsföretag som på grund av lag eller av effektivitetsskäl måste driva verksamheten i flera bolag. Dels gäller detta i konkurrensen mellan svenska försäkringsföretag och företag i sådana länder som medger att koncerner och grupper av bolag behandlas som ett enda skattesubjekt. Det är att märka att bolag från de nyss nämnda länderna är våra viktigaste konkurrenter när det gäller just försäkringar och andra finansiella tjänster såväl utomlands som på den svenska marknaden. De negativa effekterna förstärks av att mervärdeskattesatsen är betydligt högre i Sverige än i flera konkurrentländer.
Med anledning av det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om ändring av reglerna för mervärdeskatt på försäkringsbolags interntjänster för att eliminera de konkurrenssnedvridande effekterna.
Stockholm den 23 januari 1991 Per-Ola Eriksson (c) Håkan Hansson (c) Kjell Ericsson (c)