Inget land har en så hög skatt på nödvändig konsumtion
som Sverige. En sänkning av det totala skattetrycket måste
därför i första hand innebära sänkt skatt på mat och boende.
Centern förordar två mervärdeskattesatser, en ordinarie
och en reducerad skattesats. Med utgångspunkt från den
idag gällande skattesatsen 20 % föreslår vi en lägre
skattesats för mat på 12 % av priset, inklusive
mervärdeskatt. Det motsvarar ett pålägg på priset med
13,64 %. Det nu gällande pålägget är 25 %.
Genom att antalet skattesatser begränsas till endast två,
blir systemet väl förenligt med rationell hantering och
ekonomisk effektivitet. Enligt centerns uppfattning måste
en god fördelnings- och miljöpolitik överordnas önskemålet
om en likformig beskattning.
Alla gynnas av sänkta matpriser, men speciellt gynnas
grupper som använder en stor andel av sin disponibla
inkomst på nödvändig konsumtion. Hit hör
låginkomsttagare, barnfamiljer och pensionärer.
Även utvecklingen inom EG talar för sänkt matmoms.
De flesta EG-länder har redan en differentierad
mervärdeskatt, med lägre skatt på livsmedel.
Vårt förslag innebär att alla livsmedel omfattas av
momsreduktionen, med självklart undantag för sprit, vin
och starköl.
Med beaktande av den konsumtionspåverkan som en
sänkt matmoms medför, skulle enligt våra beräkningar
skattebortfallet budgetåret 91/92 bli 5,6 miljarder kr.
Räknat på helår skulle skattebortfallet bli ca 11,2 miljarder
kr.
Den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten som är
tänkt att bortfalla l992 behålls tills vidare på nivån 20 %
för att finansiera den föreslagna sänkningen av
matmomsen till 12 %.
Det medför ett bidrag till finansieringen med ca 3,9
miljarder på budgetåret och ca 7,8 miljarder räknat på
helår. Härutöver föreslår vi att den särskilda varuskatten på
choklad, konfektyrer m.m. höjs och att skattebasen
breddas. Det bidrar till finansieringen med ca 1,1 miljarder
kr budgetåret 91/92 och ca 2 miljarder räknat på helår. Det
återstående finansieringsbehovet 0,6 miljarder budgetåret
91/92 och 1,4 miljarder kr räknat per helår täcks helt inom
ramen för centerns budgetalternativ.
För att garantera att momssänkningen kommer
konsumenterna till del föreslås att statens pris- och
konkurrensverk i samband med reformens ikraftträdande
genomför en skärpt prisövervakning på livsmedelsområdet.
Förslaget till sänkt matmoms innefattar ett färdigt
lagförslag.
Inledning/bakgrund
Av naturliga skäl har matpriserna alltid en central roll i
den allmänna debatten. Under fjolåret var debatten särskilt
livlig, förmodligen delvis beroende på det
jordbrukspolitiska beslutet och GATT-förhandlingarna.
Maten är en tung utgift för hushållen, och det är enligt vår
uppfattning angeläget att sänka matpriserna.
Skatterna, såväl inkomstskatten som mervärdeskatten
och arbetsgivaravgifterna, ökar livsmedelspriserna
avsevärt. Centern anser att nödvändig konsumtion, dvs.
främst mat och boende, bör beskattas återhållsamt. En
sänkning av det totala skattetrycket måste i första hand
innebära sänkt skatt på mat och boende. Inget annat land
har så hög skatt på nödvändig konsumtion som Sverige. Ett
effektivt sätt att åstadkomma en direkt effekt på
matpriserna är därför att minska den höga
mervärdesbeskattningen.
Centern har mot denna bakgrund i flera tidigare
riksdagsmotioner, exempelvis i samband med
skattereformen, föreslagit sänkt moms på mat. Vi har också
föreslagit bl.a. ett bibehållande av reducerad moms på
byggande och på tjänster förknippade med boendet.
Vi har förordat, och förordar, två
mervärdeskattesatser -- en ordinarie skattesats och en
reducerad skattesats. Med den idag gällande tillfälligt höjda
momsen anser vi att den reducerade skattesatsen skall vara
12 % av priset inklusive mervärdeskatt, motsvarande ett
pålägg med 13,64 % på priset exklusive mervärdeskatt. Den
reducerade skattesatsen skall förbehållas nödvändig
konsumtion. Genom att antalet skattesatser begränsas till
endast två, blir systemet väl förenligt med rationell
hantering och ekonomisk effektivitet. Enligt vår
uppfattning måste hänsyn till kraven på en god
fördelningsbeskattning.
I denna motion behandlas sänkt mervärdeskatt på mat,
och andra livsmedel. I andra parti- och kommittémotioner
till årets allmänna motionstid föreslår centern differentierad
moms också på andra områden, bl.a. de ovan nämnda.
Sänkt matmoms har en fördelningspolitisk grund. Alla
gynnas av sänkta matpriser, men speciellt gynnas grupper
som använder en stor andel av sin disponibla inkomst på
nödvändig konsumtion. Hit hör låginkomsttagare,
barnfamiljer och pensionärer.
I och med att inkomstskatteskalan genom
skattereformen förlorat mycket av sin progressiva
utformning, ökar betydelsen av en fördelningspolitiskt
riktig utformning av mervärdesbeskattningen. Detta inte
minst eftersom mervärdeskatten efter skattereformen är
den största intäktskällan för staten.
Frågan om sänkt matmoms ställs ibland mot höjda
barnbidrag. Enligt vår mening är denna jämförelse
irrelevant och orättvis. Barnbidrag har en stor träffsäkerhet
om avsikten är att stödja barnfamiljerna. Sänkt matmoms
har en stor träffsäkerhet om avsikten är att åstadkomma
lägre livsmedelspriser för hela befolkningen.
Harmonisering med EGs regler är idag aktuellare än
någonsin. Alla EG-länder har lägre moms än Sverige. De
flesta har också mervärdeskatten differentierad, med lägre
skatt på livsmedel. I sammanhanget kan även pekas på det
harmoniseringsarbete som pågår inom EG. Det syftar till
att inom Gemenskapen få en högmomskategori i intervallet
14 till 20 % och en lågmomskategori, bl.a. inbegripande
mat i intervallet 4 till 9 %. Även detta talar således för en
sänkt matmoms.
Allmänt om avgränsning
En huvudfråga när det gäller reducering av
mervärdeskatten är om reformen ska omfatta alla livsmedel
eller ej. Hur bred man vill göra ''lågmomsskattebasen''
beror bl.a. på syftet med reformen, de tekniska
möjligheterna för genomförandet och hur mycket reformen
får kosta.
Centern har tidigare föreslagit en avgränsning där den
reducerade andelen omfattat ca 50 % av den totala
livsmedelskonsumtionen. Den reducerade andelen, som vi
benämnt ''basmat'', har då i stort sett utgjorts av
lågförädlade baslivsmedel. Denna definition har fördelar,
liksom en bredare skattebas har sina. En viktig faktor i
sammanhanget är givetvis finansieringsfrågan -- ju bredare
skattebas som reduceringen utgår ifrån, desto dyrare
reform.
Gränsdragningsproblematiken är viktig i
sammanhanget. En bredare skattebas medför självfallet att
det uppstår färre gränsdragningsproblem. Det innebär färre
oklarheter om ett visst livsmedel skall ha låg moms eller
inte. Det innebär också mindre risk för att tvingas definiera
in produkter i lågmomssortimentet som man helst inte
skulle önska, resp. att man tvingas definiera ut produkter
som man egentligen skulle vilja ha med. Sådana avvikelser
i definitionen framstår som ologiska och svårbegripliga för
den enskilde konsumenten, och kan i värsta fall skada
förtroendet för reformen som sådan. De tekniska och
administrativa förutsättningarna (i olika produktionsled
och i handeln) är också viktiga.
Gränsdragningsproblem och tekniska/administrativa
problem leder bägge till tillämpningsproblem. Det är viktigt
att minimera sådana, inte minst eftersom mervärdeskatten
hanteras av ett så stort antal skattskyldiga.
Till detta kommer att problemen med handelshinder i
utrikeshandeln minimeras med en bred skattebas. En sådan
definition ligger därför väl i linje med Sveriges pågående
harmoniseringsarbete gentemot EG. Att lägga märke till är
också att en bred definition av den reducerade andelen av
skattebasen är det vanligaste inom EG-länderna. En sådan
definition skulle därför underlätta ett framtida
harmoniseringsarbete på skatteområdet.
Mot denna bakgrund talar enligt vår uppfattning
övervägande skäl för en bred skattebas, förutsatt att
finansieringsfrågan kan lösas. Helst bör ingen avgränsning
alls göras, utan i stort sett alla livsmedel omfattas av en
momsreduktion. Självklara undantag är dock sprit, vin och
starköl.
Förutsättningar i handeln
Handelns inställning och acceptans av en
mervärdeskattereform bör också beaktas. Denna har bl.a.
redogjorts för i samband med de statliga utredningar som
under 80-talet behandlat frågan (SOU 1983:54 (ovan
nämnd) samt 1989:35 ''Reformerad mervärdeskatt m.m.'').
Handelns inställning är självfallet i hög grad influerad av
tekniska synpunkter. Om riksdagen beslutar om
differentierad moms på livsmedlen, så vill handeln dock av
allt att döma att den ska omfatta ett så brett sortiment som
möjligt.
Det största tekniska hindret för en exakt redovisning av
mervärdeskatten utifrån differentierade skattesatser i
handeln torde vara brister i kassornas tekniska utrustning.
Förmodligen kommer man inom överskådlig tid att ha en
minst tioprocentig omsättningspost som inte låter sig fångas
upp exakt. Alla varor kommer nämligen inte att EAN-
märkas, d.v.s. streckkodas, för datakasseregistrering, och
vissa produkter kan inte EAN-kodas av tekniska skäl.
Man måste alltså vara beredd på att acceptera en
schablonisering för en viss andel av de momspliktiga
varorna. I detta sammanhang gäller att ju färre undantag
som görs, desto mindre blir redovisnings- och
kontrollproblemen.
Inom handeln är man även känslig för effekter som
innebär att seriösa näringsidkare skulle drabbas i
förhållande till mindre nogräknade dito. Allmänt förordas
en ordning som innebär att redovisningen får ''tillräcklig
stränghet'' och att kontrollmöjligheterna blir sådana att
fusket minimeras, vilket i sin tur talar för en bred skattebas
för den reducerade livsmedelsmomsen.
Redovisnings- och kontrollfrågor
Det är ett stort antal skattskyldiga som driver
verksamhet som omfattar hantering av livsmedel. Dessa har
redovisningsrutiner som varierar i standard. Det
förekommer alltifrån avancerade datorkassor till enkla
kassalådor. Det är självklart att vissa av de som berörs inte
rimligen kan avkrävas en i alla detaljer dokumenterad
uppdelning av sin försäljning. Detta är emellertid ett
välkänt förhållande för beskattningssystemet och har hittills
inte föranlett några extraordinära åtgärder. Vi är väl
medvetna om att försäljning i exempelvis torgstånd förutom
livsmedel också kan omfatta prydnadssaker och dylikt. Å
andra sidan kräver redan det nuvarande inkomst- och
mervärdeskattesystemet att sådana verksamheter
kontrolleras.
För den skattskyldige bör det vara möjligt att inom
ramen för redan befintliga kontrollrutiner bedöma huruvida
redovisningen av mervärdeskatten fördelats på ett rimligt
sätt mellan skattesatserna. Också för den skattskyldige bör
det vara fullt möjligt att utifrån inköp och de använda
påläggssatserna beräkna mervärdeskattens fördelning.
Kraven på exakthet och fullständigt dokumenterat underlag
kan naturligtvis inte ställas högre i detta sammanhang än
vad som gäller normalt utifrån beskattningssynpunkt. Att
samtliga led som omsätter livsmedel har att tillämpa den
lägre momssatsen bör leda till fullt acceptabla
kontrollmöjligheter utan att några ytterligare krav uppställs
i detta sammanhang.
Vårt förslag
-- Skattesatser
Angivandet av skattesatsen har ändrats genom lagen
(1990:576) om ändring i lagen (1968:430) om
mervärdeskatt, som riksdagen våren 1990 beslutade om.
Ändringen gäller fr.o.m. den 1 januari 1992. I den
lagstiftning som ännu är gällande anges skattesatsen som ett
procenttal på vederlag eller saluvärde inklusive
mervärdeskatten. Fr.o.m. den 1 januari 1992 anges
skattesatsen istället som ett procenttal på vederlag,
saluvärde eller inköpsvärde exklusive mervärdeskatt.
Med nuvarande mervärdeskattesats anges denna således i
lagens 13 § till 19 % och fr.o.m. den 1 januari 1992 till 23,46
%.
Enligt vår mening bör en sänkning av mervärdeskatten
på livsmedel motsvara det som tidigare gällt för exempelvis
hotell- och serveringstjänster samt byggentreprenader. Med
den idag gällande tillfälligt höjda momsen skulle det
innebära en skattesats på 12 % av priset inklusive
mervärdeskatt, motsvarande ett pålägg med 13,64 % på
priset exklusive mervärdeskatt.
Den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten som är
tänkt att bortfalla 1992 gör att det enligt vår uppfattning är
rätt tillfälle att, utan att höja momsen generellt,
åstadkomma en sänkt moms på maten. Vi föreslår därför att
skattesatsen (20 %) tills vidare ligger kvar även efter 31/12
i år.
-- Avgränsningen
Som framgår av den allmänna motiveringen ovan anser
vi att momssänkningen bör avse i princip hela
livsmedelsområdet. Vad som avses med livsmedel och
livsmedelstillsatser framgår av begreppsdefinitionen i
livsmedelslagen (SFS 1971:511). Enligt 1 § denna lag förstås
med livsmedel: Matvara, dryckesvara,
njutningsmedel eller annan vara som är avsedd att förtäras
av människor med undantag av vara på vilken
läkemedelsförordningen (1962:701) äger tillämpning. Med
livsmedelstillsats förstås dels berikningsmedel som är
avsett att tillföras livsmedel för att förbättra dess
näringsvärde, dels annan vara eller ämne som är avsett att
tillföras livsmedel för att påverka dess hållbarhet,
konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma annan
bestämd egenskap hos livsmedlet, om berikningsmedlet,
varan eller ämnet ej är livsmedelsråvara. Det krävs således
att matvaran m.m. är avsedd att förtäras av människor för
att det ska vara livsmedel eller att varan är avsedd att
tillföras livsmedel för att det ska vara fråga om
livsmedelstillsats.
Det ligger i sakens natur att ju närmare konsumenten
varan kommer i hanteringskedjan, desto lättare är det att
bedöma vad varan är avsedd för. I en del fall kan det vara
så att det först är i något av de allra sista leden, genom
sortering och förpackning, som varans avsedda användning
blir bestämd. Som mervärdeskattesystemet är uppbyggt,
med utgående skatt och avdrag för ingående skatt, bör
emellertid en avgränsning som blir definierad på nu angivet
sätt inte föranleda något större problem i praktiken.
I den proposition (1971:61) som ligger till grund för
livsmedelslagen har den närmare innebörden av de valda
definitionerna behandlats också mera i detalj. Härur kan
exempelvis inhämtas att spannmål i livsmedelslagens
mening blir att anse som livsmedel först när det kommer till
kvarnanläggningen och där underkastas kontroll om den är
lämplig för framställning av mjöl. Med detta synsätt blir
således försäljning i leden dessförinnan, och till den som
efter uppköpet i sin verksamhet gör denna kontroll, att
betrakta som försäljning av annat än livsmedel. Av det
preciserande resonemang som förs runt mjölk kan däremot
konstateras att om lantbrukaren säljer mjölk direkt till
konsument är detta att anse som livsmedelsförsäljning.
Inom gruppen livsmedelstillsatser ryms förutom vissa
kemiska ämnen också naturprodukter från djur och växter
och exempelvis koksalt, socker och ättika. Som ett annat
exempel nämns sojaprotein, men härvid görs viss
reservation för att detta kan anses som råvara. Med hänsyn
till dessa exempel kan konstateras att vissa
livsmedelstillsatser är av sådant slag att det svårligen kan
motiveras att i beskattningshänseende särskilja dem från
livsmedel. Dessutom skulle ett undantagande medföra en
inte obetydlig komplikation för tilllämpningen. Vi anser
därför att också livsmedelstillsatserna bör omfattas av
förslaget.
För den praktiska tillämpningen synes de uttalanden
som gjorts i nämnda proposition tjäna till god vägledning.
Det bör sedan ankomma på riksskatteverket att efter visst
samråd med livsmedelsverket genom rekommendationer
lämna erforderlig vägledning till de skattskyldiga.
-- Livsmedel som undantas
Genom riksdagsbeslutet om skattereformen i juni förra
året (prop 1989/90:111, SkU 31 rskr 357) slopades
punktskatter på flera konsumtionsvaror. Till dessa hörde
bl.a. den särskilda varuskatten (SFS 1941:251) på choklad-
och konfektyrvaror samt vissa söta kex, småkakor och
wafers som avskaffas fr.o.m. 1 januari 1993. Vidare
slopades bl.a. punktskatten på läskedrycker och
bordsvatten som uttas enligt lagen om dryckesskatt (SFS
1977:306) och som likaledes avskaffas fr.o.m. den 1 januari
1993. Centern motsatte sig denna förändring, dels av
finansieringsskäl, dels med motiveringen att det skulle
innebära en omotiverad konsumtionsstimulans på dessa
områden. Beslutet om skattesänkning på dessa varor
kombinerades ju inte heller med skattesänkning på övriga
livsmedel.
Att slopa varuskatten på choklad och konfektyr etc.
medför en konsumtionsstimulans på dessa produkter. Det
är ur folkhälsosynpunkt angeläget att motverka detta.
Punktskatten på detta område har enligt vår uppfattning
fungerat praktiskt, även om gränsdragningsproblemen
gentemot annan liknande konsumtion varit omfattande.
Det innebär betydande nackdelar att i ett så omfattande
system som mervärdebeskattningen införa undantag som
kommer att medföra gränsdragningsproblem. Vi anser
därför att även denna varugrupp bör ingå bland de
momssänkta livsmedlen.
För att motverka den konsumtionsstimulans som
momssänkningen innebär bör dock den nuvarande särskilda
varuskatten på dessa varor kvarstå och skattesatsen höjas
motsvarande momssänkningen. Som ovan nämnts skall
enligt riksdagens tidigare beslut denna lag slopas fr.o.m.
den 1 januari 1993. Vi föreslår istället att lagen härom
upphävs och att punktbeskattningen på denna varugrupp
kvarstår. Av SOU 1989:35 framgår att
beskattningsunderlaget för denna skatt är tveksamt,
eftersom vissa varor av liknande beskaffenhet som de
skattepliktiga inte ingår -- exempelvis s.k. snacks dvs. chips,
jordnötter och liknande. Vi föreslår därför att regeringen
ges i uppdrag att snarast utreda och lägga fram ett förslag
om ett breddat och mer logiskt avgränsat
beskattningsunderlag. Ett sådant förslag bör kunna tas fram
för samtidigt ikraftträdande med övriga delar av
reformförslaget. Den återinförda lagen om särskild
varuskatt bör inte omfatta kemisk-tekniska preparat.
Av definitionen på livsmedel framgår att däri ryms
njutningsmedel och dryckesvaror -- inkluderande sprit, vin,
starköl och snus. Det kan naturligtvis inte komma ifråga att
genom en sänkt moms stimulera alkohol- eller
tobakskonsumtionen. Dessa varugrupper bör därför
undantas från det momssänkta sortimentet. Rent
lagtekniskt bör detta lämpligen ske genom hänvisning till
den nuvarande lagen om dryckesskatt (SFS 1977:306) resp.
lagen (SFS 1961:394) om tobaksskatt.
Lagen om dryckesskatt omfattar fr.o.m. den 6 april 1988
inte lättöl och som ovan nämnts fr.o.m. den 1 januari 1993
inte heller läskedrycker och bordsvatten. Genom
hänvisningen till lagen om dryckesskatt kommer således
dessa varor att omfattas av momssänkningen. Även om det
kan ifrågasättas om den konsumtionsstimulans som
momssänkningen innebär också bör avse läskedrycker
finner vi det från hanteringssynpunkt lämpligast att följa
den gränsdragning som en sådan hänvisning innebär. Den
konsumtionsstimulans som skulle följa vid lägre moms på
dessa varor mildras av att med vårt förslag skatten sänks
också på (med några undantag) alla övriga livsmedel. Det är
dessutom i beskattningssammanhang ofta svårt att särskilja
olika typer av bordsvatten från läskedryckerna.
Konkurrensskäl mellan olika måltidsdrycker talar för en
likformig beskattning.
Eftersom vi föreslår ett ikraftträdande av
mervärdeskattesänkningen den 1 januari 1992 kommer
lättöl med redan från denna tidpunkt, medan momsen på
läskedrycker och bordsvatten sänks först den 1 januari
1993.
En bieffekt som kan medföra vissa problem är dock att
folkölet genom denna gränsdragning kommer att undantas
från momssänkningen. Det kan medföra praktiska problem
i handeln eftersom lättöls- och folkölsförpackningar ofta
förväxlas. Konkurrensen gentemot lättölet, som ju är ett
näraliggande substitut skulle komma att försvagas eftersom
folköl varken skulle bli punktskattebefriat eller momssänkt.
Å andra sidan talar alkoholpolitiska skäl för att en ökad
konkurrensfördel för alkoholsvagare drycker kan
accepteras. Att stimulera alkoholsvagare konsumtion var
syftet med att ta bort punktskatten på lättöl 1988.
Punktskatten på folköl är dock nära sju gånger högre än den
punktskatt som tidigare belastade lättöl. Vid en samlad
bedömning anser vi att den konkurrensfördel som redan
existerar genom lättölets punktskattebefrielse är tillräcklig,
samt att de praktiska problem som skulle uppkomma i
handeln vid olika momssatser talar för att det är lämpligast
att även folkölet ingår i den momssänkta skattebasen.
Punktskatten på folköl bör dock kvarstå. Det bör
lagtekniskt hanteras så att öl fr.o.m. den 1 januari 1993
bryts ur lagen om dryckesskatt och förs över till annan lag,
med samma punktskattebelastning som enligt lagen om
dryckesskatt (för närvarande 2 kr 70 öre per liter).
Sammantaget innebär vårt förslag att alla
livsmedel, med undantag av alkoholhaltiga drycker och
tobak, kommer att omfattas av den reducerade
mervärdeskatten.
Skattebortfall
Vi har utgått ifrån den förhöjda momssats som för
närvarande råder. Det bör enligt vår mening vara möjligt
med ett ikraftträdande av vårt förslag den 1 januari 1992.
Med beaktande av reformens konsumtionspåverkan skulle
enligt våra beräkningar detta innebära ett skattebortfall
budgetåret 91/92 på ca 5,6 miljarder kr. Räknat på helår
skulle skattebortfallet på motsvarande sätt bli ca 11,2
miljarder kr.
För att finansiera detta bortfall föreslår vi att den
förhöjda momssatsen med pålägg 25 % tills vidare kvarstår.
Det skulle innebära ett bidrag till finansieringen med ca 3,9
miljarder kr på budgetåret och ca 7,8 miljarder kr på
helåret.
Härutöver föreslår vi som vi ovan anfört att skattesatsen
för den särskilda varuskatten på choklad, konfektyrer m.m.
höjs och att skattebasen breddas. Det innebär ett bidrag till
finansieringen med ca 1,1 miljarder kr budgetåret 91/92 och
ca 2 miljarder kr räknat på helår.
Från 1993 tillkommer som en finansiering att vi föreslår
att nuvarande skatt på choklad och konfektyrer m.m.
kvarstår medan skattereformsbeslutet innebar att denna
punktskatt försvinner från 1993.
Sammantaget innebär detta att ett resterande
finansieringsbehov på 0,6 miljarder kr räknat på budgetåret
91/92 och 1,4 miljarder kr räknat på helåret återstår. Detta
finansieras inom ramen för centerns budgetalternativ.
Prisövervakning
Vår bestämda avsikt är att momssänkningen ska komma
konsumenterna till del. För att i möjligaste mån garantera
detta föreslår vi att regeringen ger statens pris- och
konkurrensverk i uppdrag att i samband med reformens
ikraftträdande föranstalta om en skärpt prisövervakning på
livsmedelsområdet.
Upprättat lagförslag
Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:430) om
mervärdeskatt.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968:430) om
mervärdeskatt att 13 § skall ha följande lydelse:
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 13
§
Skatten
utgår med 23,46 procent av beskattningsvärdet
Skatten utgår med 25 procent av beskattningsvärdet.
Skatten utgår dock med 13,64 procent av
beskattningsvärdet beträffande livsmedel och
livsmedelstillsatser enligt livsmedelslagen (1971:511) med
undantag för
dels dryckesvaror som omfattas av lagen (1977:306) om
dryckesskatt
dels varor som omfattas av lagen (1961:394) om
tobaksskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återhållsam beskattning av
nödvändig konsumtion,
2. att riksdagen beslutar om lag om ändring i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt i enlighet med vad i motionen
anförts,
3. att riksdagen beslutar upphäva lagen (1990:591) om
upphävande av lagen (1941:251) om särskild varuskatt,
4. att riksdagen, därest yrkande 3 bifalls, beträffande
lagen (1941:251) om särskild varuskatt hos regeringen begär
förslag till breddning av beskattningsunderlag och
skattehöjning samt beslutar att lagen i fråga ej skall omfatta
kemiskt-tekniska preparat i enlighet med vad i motionen
anförts,
5. att riksdagen beslutar om ändring i lagen (1977:306)
om dryckesskatt så att öl ej längre ingår bland de
skattepliktiga varorna, samt beslutar om ny lag med
punktskatt på öl i enlighet med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en skärpt prisövervakning i
samband med ikraftträdandet av reformförslaget.
Stockholm den 24 januari 1991
Olof Johansson (c)
Karl Erik Olsson (c)
Görel Thurdin (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Karin Söder (c)
Gunnar Björk (c)
Gunilla André (c)
Pär Granstedt (c)
Börje Hörnlund (c)
Karin Israelsson (c)
Agne Hansson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Larz Johansson (c)
Räkneexempel
Kostnadsberäkningar enligt Konsumentverkets
''Hushållets kostnader 1990'' (januari 1990) samt korrigerad
för prisutvecklingen på dagligvaror.
1. Familj med två vuxna 23--49 år och två barn 7--10 år.
Alla mål äts hemma utom lunch fem dagar per vecka.
Matkostnad per månad 4.345 kr exklusive lunch.
Total matmoms per månad: 4.345 x 20
% = 869 kr.
Sänkt matmoms med centerns förslag: 869 x 40
% = 347 kr.
Sänkt matkostnad (dvs. inkl. punktskattehöjning): 313
kr per månad.
Per år: 3.750 kr.
2. Ensamstående man 23--49 år. Alla mål utom lunch
fem dagar per vecka äts hemma. Matkostnad per månad
1.319 kr exklusive lunch.
Total matmoms per månad: 264 kr.
Sänkt matmoms med centerns förslag: 106 kr.
Sänkt matkostnad 95 kr per månad.
Per år: 1.140 kr