I anslutning till skatteomläggningen har mervärdeskattebasen breddats. Det har bland annat fått till följd att vissa vårdtjänster numera är skattepliktiga till mervärdeskatt.
Vissa diabetiker, reumatiker och äldre människor är i stort behov av förebyggande och behandlande fotvård. De tjänster som utförs av fotterapeuter tillhandahålls nästan uteslutande till människor som har medicinska problem. Det är således ingen tvekan om att det är fråga om vårdtjänster. Inga tecken tyder på att deras verksamhet kan rubriceras som någon form av skönhetsvård.
Fotvårdstjänst har tidigare varit undantagen från mervärdeskatt. Det finns inte någon som helst anledning att förändra synen på själva tjänsteprestationen. Det är en form av sjukvårdstjänst. Den skall därför inte mervärdebeskattas.
Eftersom naprapater inte är legitimerade är deras tjänster också föremål för mervärdebeskattning från den 1 januari i år.
Det innebär att naprapatvård inte kan konkurrera på lika villkor med legitimerad kiropraktikervård eftersom denna tjänst är undantagen från mervärdebeskattning.
Det är helt orimligt att ha en skattelagstiftning som får sådana konsekvenser. Det är självklart på det viset att båda tjänsteprestationerna är hänförbara till vårdtjänster. Det får till följd att även naprapatvård måste hänföras till icke skattepliktig vårdtjänst.
Det föreligger också konkurrenssnedvridande effekter på andra områden avseende mervärdebeskattningen.
Enskild verksamhet inom vård-, omsorgs- och skolområde som riktas direkt mot vård- och omsorgstagare samt elev belastas med mervärdeskattekostnader avseende sin skattefria verksamhet. Bedrivs motsvarande verksamhet i kommunal regi eller i enskild regi som upphandlats av kommun erhålls full kompensation för mervärdeskatten.
I tider då den offentliga sektorn står inför stora förändringsbeslut är det orimligt att mervärdebeskattningen utformats på ovan angivet sätt. Det innebär nämligen att beskattningsreglerna skapar en utökad ''Dagmarism''. För undvikande av onödiga mervärdeskattekostnader måste nämligen all enskild verksamhet avseende ifrågavarande områden kanaliseras via kommunsektorn. Detta motverkar den offentliga sektorns nödvändiga omvandling och dessutom den enskildes valfrihet.
Eftersom skattelagstiftningen skall vara konkurrensneutral måste en förändring vidtas så att enskild verksamhet inom dessa områden inte drabbas av mervärdeskattekostnader.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att tjänster avseende fot- och naprapatvård undantas från mervärdebeskattning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensneutral verksamhet inom vård, omsorg och skola.
Stockholm den 22 januari 1991 Karl-Gösta Svenson (m) Ingrid Hemmingsson (m)