Motion till riksdagen
1990/91:Sk639
av Karl-Gösta Svenson och Ingrid Hemmingsson (m)

Mervärdeskatten avseende fot- och naprapatvård, m.m.


I anslutning till skatteomläggningen har
mervärdeskattebasen breddats. Det har bland annat fått till
följd att vissa vårdtjänster numera är skattepliktiga till
mervärdeskatt.
Vissa diabetiker, reumatiker och äldre människor är i
stort behov av förebyggande och behandlande fotvård. De
tjänster som utförs av fotterapeuter tillhandahålls nästan
uteslutande till människor som har medicinska problem.
Det är således ingen tvekan om att det är fråga om
vårdtjänster. Inga tecken tyder på att deras verksamhet kan
rubriceras som någon form av skönhetsvård.
Fotvårdstjänst har tidigare varit undantagen från
mervärdeskatt. Det finns inte någon som helst anledning att
förändra synen på själva tjänsteprestationen. Det är en
form av sjukvårdstjänst. Den skall därför inte
mervärdebeskattas.
Eftersom naprapater inte är legitimerade är deras
tjänster också föremål för mervärdebeskattning från den 1
januari i år.
Det innebär att naprapatvård inte kan konkurrera på
lika villkor med legitimerad kiropraktikervård eftersom
denna tjänst är undantagen från mervärdebeskattning.
Det är helt orimligt att ha en skattelagstiftning som får
sådana konsekvenser. Det är självklart på det viset att båda
tjänsteprestationerna är hänförbara till vårdtjänster. Det
får till följd att även naprapatvård måste hänföras till icke
skattepliktig vårdtjänst.
Det föreligger också konkurrenssnedvridande effekter
på andra områden avseende mervärdebeskattningen.
Enskild verksamhet inom vård-, omsorgs- och
skolområde som riktas direkt mot vård- och omsorgstagare
samt elev belastas med mervärdeskattekostnader avseende
sin skattefria verksamhet. Bedrivs motsvarande verksamhet
i kommunal regi eller i enskild regi som upphandlats av
kommun erhålls full kompensation för mervärdeskatten.
I tider då den offentliga sektorn står inför stora
förändringsbeslut är det orimligt att
mervärdebeskattningen utformats på ovan angivet sätt. Det
innebär nämligen att beskattningsreglerna skapar en utökad
''Dagmarism''. För undvikande av onödiga
mervärdeskattekostnader måste nämligen all enskild
verksamhet avseende ifrågavarande områden kanaliseras
via kommunsektorn. Detta motverkar den offentliga
sektorns nödvändiga omvandling och dessutom den
enskildes valfrihet.
Eftersom skattelagstiftningen skall vara
konkurrensneutral måste en förändring vidtas så att enskild
verksamhet inom dessa områden inte drabbas av
mervärdeskattekostnader.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att tjänster avseende fot- och
naprapatvård undantas från mervärdebeskattning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konkurrensneutral verksamhet
inom vård, omsorg och skola.

Stockholm den 22 januari 1991

Karl-Gösta Svenson (m)

Ingrid Hemmingsson (m)