Sverige har, genom sitt beslut att söka medlemskap i den Europeiska gemenskapen, att se fram emot en avreglering av de regler som gäller för kulturutbyte mellan de olika medlemsländerna. Det är därför märkligt att den svenska regeringen, trots uppmaningar i form av rekommendationer av Nordiska rådet, ännu inte har lyckats avveckla de hinder som finns för ett kulturutbyte mellan Sverige och våra grannländer.
Fiskala och byråkratiska hinder försvårar detta kulturutbyte. Särskilt utsatta områden är bildkonst, film och video.
Sedan 1954 råder en fri arbetsmarknad i Norden. Medborgarna kan röra sig fritt över gränserna och arbeta i annat nordiskt land. Men det är inte möjligt för medborgarna att fritt ta med sig sina arbetsredskap, t.ex. för filmare sina filmkameror. Inte heller resultatet av konstnärligt arbete t.ex. konst, konsthantverk eller videogram kan föras över utan omständliga tullprocedurer. Film, video och konst i olika former bör fritt få föras in och ut till annat nordiskt land.
Genom den inrättade nordiska filmfonden stimuleras nordisk samproduktion av film. Att som nu deponera eller förtulla såväl arbetsmaterial som det konstnärliga resultatet motverkar kraftigt de ursprungliga intentionerna bakom fondens tillkomst.
Också möjligheten till fjärrlån av videogram bör byggas ut. Inom utbildningsområdet bedöms det ofta som angeläget att få tillgång till videogram som finns i annat nordiskt land. Tull och andra liknande formaliteter bör inte hindra sådana fjärrlån.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om borttagande av tullhinder för nordiskt kultursamarbete.
Stockholm den 22 januari 1991 Ingrid Sundberg (m)