Det finns starka skäl för att öka användningen av
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken:det måste löna sig
att välja lösningar som är bättre ur miljösynpunkt för såväl
företag som enskilda,miljöskadliga beteenden måste
kosta så mycket att de upplevs som ekonomiskt orimliga
även i det korta perspektivet om vi ska kunna åstadkomma
en omställning bort från dagens etablerade miljöfarliga
lösningar till något bättre,starkare incitament behövs för
att utveckla miljöbättre alternativ på alla områden -- i en
marknadsekonomi är prissignalen avgörande för att ge
denna impuls,en effektiv resursanvändning förutsätter
att priset återspeglar den totala samhällsekonomiska
belastningen.
Sambandet mellan ekonomisk politik och miljöpolitik är
som framgår av uppräkningen ovan mycket starkt. Med en
miljöinriktad beskattning och andra ekonomiska styrmedel
kan det som är samhällsekonomiskt lönsamt också göras
lönsamt för den enskilde. Därigenom uppnår man en bättre
resurshantering vilket i sig medför att behovet av
exploatering av ändliga resurser och ekosystem minskar.
Vi vill särskilt framhålla att ekonomiska styrmedel har
fördelen att kunna påskynda utvecklingen i miljöanpassad
riktning även där tillräckligt bra teknik inte finns från
början. Det alltför vanliga problemet i nuvarande
miljölagstiftning är ju att kommersiellt tillgängliga bästa
teknik är otillräcklig med hänsyn till naturens krav.
Ekonomiska styrmedel kan på ett verksamt sätt överbrygga
detta problem.
Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken bör ses som ett
komplement till miljölagstiftning, information, utbildning
m m. Kan miljö- och hälsofarliga ämnen förbjudas helt är
det i regel att föredra. Avsikten med dessa förslag är alltså
inte att ersätta befintlig lagstiftning, utan att istället stärka
den.
Sedan miljöpartiet de gröna kom in i riksdagen 1988 har
användningen av miljörelaterade skatter och miljöavgifter
ökat. Skattereformen kan ses som ett steg, dock helt
otillräckligt, i denna riktning. Särskilt viktigt är
miljöavgiftutredningens arbete som redan delvis omsatts i
konkreta beslut. Miljöpartiet har en ledamot i utredningen
fr.o.m. våren 1989 (efter det att första delbetänkandet var
lagt). Utredningen gick dessvärre inte tillräckligt långt i de
flesta av sina konkreta förslag, och på en rad områden valde
utredningen att avstå från att lägga förslag.
Vi anser att det nu är hög tid att gå vidare! I den här
motionen föreslår vi konkreta åtgärder som bör vidtas det
närmaste året.
Med ekonomiska styrmedel menar vi i denna motion
miljöskatter, miljöavgifter, panter och överlåtbara
köplicenser. Även andra skatte- och finanspolitiska
åtgärder kan ha stor betydelse för miljöpolitiken. Sådana
frågor tar vi upp i främst partimotionerna om den
ekonomiska politiken.
1. Miljöskatter
Miljöskatter skiljer sig i princip från de övriga grupperna
genom att vara just skatter, dvs intäkterna går in i
statsbudgeten och ingår i den allmänna
utgiftsprioriteringen. I miljöpartiets budgetförslag
prioriteras miljörelaterade utgifter, särskilt på energi- och
trafikområdet, så starkt att intäktsökningarna från
miljöskatterna till stor del går tillbaka till miljöåtgärder.
Intäktsökningarna går också till att sänka
arbetsgivaravgifterna, och ingår därmed i en skatteväxling
som förskjuter beskattningen från arbete till konsumtion
och förbrukning.
a) Koldioxidskatt 1990
infördes en koldioxidskatt på fossila bränslen.
Nivån sattes till 25 öre/kg koldioxid. Undantag gjordes dock
för fossila bränslen som används till elproduktion. Skälet till
detta var en rädsla för kraftiga elprishöjningar.
Förutsättningarna för sådana prishöjningar är dock att
kraftproduktionen i framtiden till betydande del sker med
olja, kol eller fossilgas.
Vi anser att koldioxidskatten bör höjas med 10 öre/kg
koldioxid för varje år tills avsedd effekt uppnås. Höjningen
motiveras av att de globala klimatförändringar som
kommer av den tilltagande koldioxidhalten i atmosfären
leder till stora miljöskador, allvarliga rubbningar i
möjligheterna att bedriva ett produktivt jordbruk och att
många människor hotas av svält. Vi föreslår därför att
koldioxidskatten höjs till 35 öre/kg från den 1 januari 1992.
Dessutom bör skatten inflationsuppräknas varje år -- annars
skulle den styrande effekten snabbt urholkas.
Vi anser också att undantaget för elproduktion är
ologiskt och omotiverat. Ologiskt för att varje tillskott av
koldioxid till atmosfären är lika allvarligt. Omotiverat för
att elpriset bör tillåtas öka med hänsyn till behovet av bättre
energihushållning och behovet av att gynna elproduktion
från flödande energikällor. Ur marknadsekonomisk
synpunkt är det också viktigt att prissignalen verkligen
motsvarar den samhällsekonomiska kostnaden. Skulle viss
industri få svårigheter på grund av att det ökande elpriset
försämrar den internationella konkurrensförmågan, vilket i
sin tur sammanhänger med att konkurrerande industrier i
andra länder inte belastas med lika hög skatt, bör vissa
skatterabatter till utsatt industri kunna utgå.
I sammanhanget kan noteras att en betydande minoritet
i miljöavgiftutredningen och bl.a. en majoritet i
miljödelegationen för Sundsvall--Timrå (SOU 1990:59)
anser att även kraftproduktion ska beläggas med
koldioxidskatt. Även inom EG övervägs en koldioxidskatt
som även ska gälla kraftproduktion.
Miljöavgiftutredningen har studerat möjligheten att
relatera nybilsskatten (bilaccisen) till
bränsleförbrukningen, dvs koldioxidutsläppen. Samma
utredning har föreslagit att bilaccisen ska differentieras i
olika miljöklasser på grundval av utsläpp av andra
miljöfarliga ämnen. Vi instämmer i utredningens
uppfattning att bilaccisen bör differentieras med hänsyn till
fordonens miljöegenskaper. Systemet bör dock vara enkelt
och ha god styrförmåga vilket inte är fallet med
utredningens förslag. Med hänsyn till att denna fråga torde
återkomma i vårens miljöproposition så avstår vi ifrån att
här lägga något konkret förslag.
b) Kostnadsansvaret för trafiken
I det s.k. kostnadsansvaret i bensin- och
kilometerskatten ingår bl.a. miljökostnader. Dessa skatter
är således delvis att betrakta som miljöskatter. Enligt vår
bedömning har inte full hänsyn tagits till miljökostnaderna
i kostnadsansvaret i vare sig bensinskatten eller
kilometerskatten. Såväl försurningen som skador på
byggnadsverk och växtlighet tilltar ju. Vägtrafikens utsläpp
sker dessutom inne i tättbebyggda områden och drabbar
därmed såväl människors hälsa som byggnader värre än vad
utsläpp från t.ex. fjärrvärmeverk gör. Vägtrafikens utsläpp
bör därför belastas med en högre miljöavgift.
Vi föreslår en höjning av bensinskatten med 24 öre/liter
och att faktorn för kväveoxid- respektive kolväteutsläpp i
kilometerskatten höjs till 60 kr./kg NOx respektive 36 kr./kg
CH. För närvarande inräknas i kilometerskatten endast en
faktor för kväveoxider på 15 kr./kg och
miljöavgiftutredningen har föreslagit att den ska höjas till
25 kr./kg. Skälet till detta är att utredningen inte ansett att
åkerinäringen kan acceptera en större höjning i nuläget.
Skattedifferensen mellan blyad och oblyad bensin kan
sägas utgöra en särskild blyskatt. Differensen är idag 24
öre/liter och är egentligen en rabatt för blyfri bensin. Det är
angeläget att snabbt få bort miljögiftet bly ur bensin. Blyfri
bensin är också en förutsättning för effektiv rening.
Högoktaniga blyfria bensinkvalitéer finns numera att tillgå.
Vi föreslår därför att blyad bensin beläggs med en extra
miljöavgift på 50 öre/liter. Den nuvarande skatterabatten på
blyfri bensin kan därmed tas bort.
Även flyget har tilldelats ett visst kostnadsansvar för sitt
miljöfarliga utsläpp i och med den särskilda miljöskatten för
inrikes flyg. Vi anser dock att denna miljöskatt är satt alltför
lågt -- nivån för kväveoxider bör sättas till 40 kr./kg och för
kolväten till 24 kr./kg (att jämföra med nuvarande nivå som
är 25 kr./kg för kväveoxider och kolväten tillsammans). Vi
anser också att i princip allt flyg bör omfattas av
miljöskatten. Vi ser gärna också att den särskilda
miljöskatten ersätts av miljöanpassade landningsavgifter,
dock under förutsättning att dessa avgifter sätts tillräckligt
högt.
Det är i sammanhanget viktigt att svenska regeringen
driver frågan om att ge nationer rätt att införa miljöavgifter
på flyg. Kan internationella miljöavgifter införas vore det
naturligtvis ännu bättre.
c) Svavelskatt
Tanken med den nuvarande skatten på svavelinnehåll i
brännoljor med svavelhalter överstigande 0,1 vikt-% var
ursprungligen att det skulle var en miljöavgift för
svaveldioxidutsläpp. Tanken är genomförd i så måtto att
restitution erhålls för svavel som inte släpps ut i miljön. Men
avgiften går in i statskassan som vilken skatt som helst, och
bör därför också benämnas skatt.
Den nuvarande skattenivån är satt till 30 kr./kg
svaveldioxid. Med hänsyn till att försurningsskadorna
fortfarande tilltar i landet anser vi att ambitionsnivån borde
ligga betydligt högre. Vår bedömning är att skattenivån
borde höjas till 50 kr./kg svaveldioxid. Med hänsyn till att
möjligheter till rening är goda och att en rad svavelfattiga
alternativ finns att tillgå, bör detta vara en rimlig
ambitionsnivå.
d) Inflationsuppräkna miljöskatter
Miljöskatternas syfte är dels att i sig styra mot mer
miljöanpassade alternativ, dels att delvis finansiera statens
kostnader såväl för att reparera miljöskador som för att
stimulera utveckling av alternativ. Eftersom miljöskatter är
punktskatter i fasta belopp verkar inflationen urholkande
på styreffekten. Skall miljöskatter styra som förutsetts så
måste de inflationsuppräknas varje år.
Vi anser att koldioxidskatten, svaveldioxidskatten och
trafikens kostnadsansvar skall inflationsuppräknas varje år.
2. Miljöavgifter a)
Fosfor
Fosfor är en ändlig naturresurs. Tillgångarna är tämligen
begränsade. Detta motiverar en råvaruskatt på fosfor i syfte
att motverka onödigt slöseri. Fosforutsläpp och visst
läckage till sötvatten och brackvatten kan orsaka
algblomning, syrebrist och fiskdöd. Vattenreningsverken
renar i sitt kemiska steg avloppsvattnet främst från fosfor,
vilket kan ge en viss uppskattning av miljökostnaden för
fosforutsläpp.
För närvarande finns en miljöavgift på 1,20 kr./kg fosfor
i handelsgödsel men däremot inte i andra produkter som
t.ex. tvättmedel. Vi anser att avgiften ska gälla alla
fosforprodukter. Avgiftens höjd bör också löpande
omprövas i syfte att uppnå tillräcklig styreffekt.
Avgiftsinkomster bör dels gå tillbaka till jordbruket i den
mån avgiften härrör från handelsgödsel, dels bör
avgiftsmedlen gå till kemikaliefonden (se nedan).
Avgiftsmedlen ska helst användas så att även de motverkar
samma miljöproblem som avgiften.
b) Kväve i handelsgödsel
Kväveläckaget till havet har till betydande del sitt
ursprung i konstgödningen med kväve. Det är därför
befogat med en miljöavgift på kväve i konstgödsel. Avgiften
bör sättas högt, till 20 kr./kg kväve redan 1991/92. Skälet till
så stor och snar höjning är den påbörjade avregleringen.
Avgiften bör i sin helhet återföras till bönderna främst
genom ett generellt arealbidrag.
Anledningen till att avgifterna i sin helhet bör återföras
till jordbruket är jordbrukets ekonomiskt pressade
situation. Avgiften underlättar dessutom omställningen för
jordbruket när de interna regleringarna tas bort eftersom
den bidrar till att minska veteöverskottet.
c) Bekämpningsmedel
Bekämpningsmedel mot svampar, insekter och ogräs är
så gott som undantagslöst miljögifter. Ämnenas själva syfte
är ju att döda någon form av organismer. I många fall är
bekämpningsmedlen onödiga i den meningen att behovet
kan undvikas genom andra åtgärder. I andra fall kan särskilt
miljöfarliga bekämpningsmedel ersättas med andra mindre
miljöfarliga (substitution). En bra utformad miljöavgift
stimulerar såväl en försiktigare hantering som substitution.
För närvarande finns en avgift på bekämpningsmedel
som används i jordbruk. Denna bör bibehållas och
utvecklas så att en högre avgift läggs på farligare substanser
och så att även andra bekämpningsmedel avgiftsbeläggs.
Ett fullt utvecklat system förutsätter dock att
kemikalieinspektionen blir färdig med sin klassificering,
vilket torde dröja ännu något år.
Vi föreslår ett förenklat system:
herbicider 100
kr./ha-dos
insekticider, nematocider, fungicider
200 kr./ha-dos
övriga
30 kr./kg aktiv substans
De avgiftsmedel som avser jordbruket bör återföras
genom det tidigare nämnda arealbidraget. Övriga
avgiftsmedel bör tillgodoräknas miljöfonden (se nedan).
d) Träskyddsmedel
Träskyddsmedlen kan betraktas som en särskild form av
bekämpningsmedel. Medlen används till att förhindra
svampangrepp i trävirke. Vanligen finns föreningar av
tungmetaller i dessa medel, tungmetaller som ofta är
allvarliga miljögifter. En mycket stor del av
arsenikspridningen, och en betydande del av
kromspridningen i miljön kommer från träskyddsmedel.
Miljöavgiftutredningen har föreslagit miljöavgifter på
träskyddsmedel. Vi stödjer i princip förslaget. Eftersom
regeringen förväntas förelägga detta för riksdagen i en
särskild miljöproposition under våren 1991 avstår vi nu att
lägga något preciserat förslag.
e) Obevuxen åker
Miljöavgiftutredningen tog fram ett förslag till
miljöavgift på vintertid obevuxen åker i syfte att minska
kväveläckaget till havet. Utredningen visade på att en sådan
avgift skulle kunna ge goda effekter eftersom åkrar som är
nakna under en längre tid kan läcka avsevärda mängder
kväve till omgivande vatten -- och därigenom så småningom
hamna i havet. Detta är en viktig orsak till problem med
algblomning, syrebrist och fiskdöd på den svenska
västkusten.
Utredningens majoritet lade dock inget förslag och ville
att lantbruksstyrelsen skulle utreda vidare.
Vi anser dock att ett system med miljöavgifter är att
föredra i detta fall. Vi föreslår att en avgift på 100 kr./ha och
månad i Götalands kustbygder och på 70 kr./ha och månad i
Götalands övriga jordbruksbygder bör införas. Sydsvenska
höglandet bör dock i sin helhet undantas från avgiften.
Avgiften ska gälla åker som varit obevuxen i minst en
månad och enbart gälla jordbruksföretag med mer än 5 ha
åker.
Avgiftsmedlen ska betalas tillbaka till bönderna. Det
kan ske genom bidrag till odling av mellangrödor, vilket då
ytterligare skulle förstärka effekten av att hålla marken
bevuxen.
f) Kadmium i gödsel
Ett partiellt kadmiumförbud råder i landet. Förbudet är
dessvärre otillräckligt. Särskilt uppseendeväckande är den
snabba ökning av kadmiumhaltiga batterier som sker helt
oreglerat (se nedan, pantsystem).
Vi anser det också upprörande att kadmiumhaltig
fosforgödsel sprids på åkrarna. Ett strikt gränsvärde på max
30 g Cd/ton P i handelsgödsel bör införas fr.o.m. den 1
januari 1992. Dessutom bör en miljöavgift på 50 kr/g Cd
införas den 1 januari 1992.
Avgiften bör gå till miljöfonden (se nedan).
g) Klor
Klor i olika former används i stor skala för blekning av
pappersmassa. En del pappersmassefabriker läcker ut
avsevärda mängder av klororganiska föreningar till främst
vattenmiljön. Bland dessa ämnen finns en rad miljögifter.
Ett faktum är att ryggkrökning och andra deformationer är
vanliga hos fisk i närheten av massafabriker med
klorblekning, och expertis har satt detta i samband med just
kloranvändningen.
Klor är ett oönskat och i regel onödigt miljögift. Papper
kan blekas på andra sätt, och höggradig blekning är i regel
onödig. För att påskynda avvecklingen av klor bör en
miljöavgift läggas på själva insatsvaran, dvs. i regel klorgas
och klorat, som köps in till blekeriet. Avgiftsnivån bör vara
hög. Vi föreslår att avgiften sätts till 10 kr./kg klorgas, 3
kr/kg klordioxid och 14 kr./kg hypokloritjon.
Med hänsyn till att den berörda industrin har gjort stora
investeringar i att få ner de klororganiska utsläppen nyligen,
och att teknik för att erhålla tillräckligt blekt massa för att
kunna sälja i stor skala utomlands för närvarande saknas, så
bör anläggningar som underskrider 0,4 kg AOX tills vidare
undantas från avgift. I takt med att bättre teknik utvecklas
bör denna tröskel kunna sänkas successivt.
h) Klorerade lösningsmedel
Miljöavgiftutredningen lät utreda möjligheterna att
belägga vissa lösningsmedel med miljöavgifter.
Utredningen fann att de tre vanligaste klorerade
lösningsmedlen bör beläggas med avgifter i syfte att
påskynda den av kemikalieinspektionen planerade
avvecklingen av dessa ämnen. Vår uppfattning är att de bör
avvecklas helt före år 1995.
Regeringen torde återkomma i frågan i
miljöpropositionen under våren 1991, varför vi nu avstår
från att lägga färdiga förslag. Vi vill dock redan nu
framhålla att utredningen inte hade tid och möjlighet att
tillräckligt penetrera möjligheterna att använda
ekonomiska styrmedel på lösningsmedel och andra kemiska
varor. Vi anser att det är angeläget att sådana möjligheter
ytterligare undersöks och prövas.
i) Avfall
En avgift på 200 kr./ton osorterade sopor som
inlevereras till deponi bör införas.
Vi föreslår också att avfallsavgiften ska gälla sopor som
går till förbränning på samma villkor som för dem som går
till deponi. Avgiftsnivån bör dock sättas till 160 kr./ton
eftersom askan deponeras och därigenom också belastas av
avgiften.
Avgiften bör höjas successivt och om möjligt
differentieras så att avfallsvolymerna och avfallets giftighet
minskas. I ett andra steg bör avgiften höjas till 500 kr./ton
den 1 januari 1993 (400 kr./ton för det som går till
förbränning). Det kan också vara befogat med en högre
miljöavgift för visst industriavfall. Kravet på ''renhet'' hos
fraktioner som befrias från avgift måste också successivt
skärpas.
Avfallsavgifterna bör gå till en särskild fond som skall
underlätta utvecklingen av återvinningsmarknaderna,
utveckling av viss teknik m.m.
j) Engångsförpackningar
Användande av engångsartiklar innebär resursslöseri
och en oftast helt onödig belastning av miljön. Särskilt
uppseendeväckande är det med den omfattande
användningen av engångsförpackningar i vår kultur. I de
allra flesta fall bör engångsförpackningarna kunna ersättas
med returförpackningar. Användning av pantsystem
underlättar en hög returgrad.
Som ett första steg bör en hög miljöavgift läggas på
engångsflaskor av glas, plast och metall.
k) Återföringen av avgiftsmedlen
Vi föreslår här att avgiftsmedlen återförs genom en
miljöfond, en avfallsfond, en kollektivtrafikfond samt
inrättandet av ett arealbidrag för jordbruket. Därigenom
fås en direkt koppling mellan avgift och åtgärd, och
avgiftens styreffekt kan i väsentlig grad förstärkas. Detta
innebär naturligtvis att avgifternas belastande effekter
snabbare minskar i takt med att miljöbelastningen minskar.
MILJÖFONDEN (alt kemikaliefonden) byggs upp av
miljöavgifterna på kadmium, klor, fosfat (utom
handelsgödsel), vissa träskyddsmedel och
lösningsmedel,samt nettointäkterna från avgifterna på
nickel-kadmiumbatterier (se nedan). Avgifterna beräknas
inbringa ca 1 miljard kronor första året, för att sedan
minska i takt med att den miljöfarliga hanteringen minskar.
Miljöfonden ska kunna bidra till att åtgärda gamla
miljöförsyndelser där ingen direkt ansvarig som kan klara
av det finns till hands. Fonden ska vidare kunna ge
investeringsbidrag till miljöbättre teknik och till
utvecklingsprojekt för att få fram mer miljöanpassade
alternativ.
AVFALLSFONDEN byggs upp av avfallsavgifterna och
miljöavgifterna på engångsförpackningar. Fonden beräknas
ta in kring drygt 1 miljard kronor första året.
Avfallsfonden ska hjälpa återvinningsmarknaden att
kunna ta hand om alla de utsorterade fraktioner som en
utökad källsortering medför. Det rör sig dels om
teknikutveckling, dels om att utveckla marknaden i sig.
Fonden ska också kunna ge investeringsbidrag till bra
system för utökad källsortering och till avfallssnål teknik.
KOLLEKTIVTRAFIKFONDEN byggs upp av
''miljödelen'' i kostnadsansvaret som idag ingår i främst
bensinskatten och kilometerskatten. Även en del av
koldioxidskatten bör kunna tas in i kollektivtrafikfonden.
Detta innebär att dessa delar bryts ut som miljöavgifter och
således inte längre tillfaller statskassan. I gengäld fås ett
system som tillförsäkrar den miljövänliga järnvägs- och
kollektivtrafiken investeringsmedel. Fonden skulle
därigenom erhålla ca 7 miljarder kronor första året.
Intäkterna skulle successivt minska i takt med att
vägtrafiken minskar.
Med hänsyn till budgettekniska svårigheter med en
särskild kollektivtrafikfond baserad på delar av benfintlig
bensinoch kilometerskatt m.m. bör regeringen återkomma
till riksdagen med ett förslag. Fonden bör dock inte bli
permanent -- när trafiksystemen väl miljöanpassats bör
pengarna kunna återgå till den normala budgetprocessen.
Fonden ska användas till investeringar i markbunden
och miljöanpassad kollektivtrafik. Främst gäller det
investeringar i järnvägar. Investeringsbidrag till
miljöanpassade bussar och annan miljöanpassad
kollektivtrafik, liksom till nya regionaltåg och annan
rullande materiel, bör kunna komma ifråga.
AREALBIDRAGET skall gå till all jordbruksmark i
landet. Det bekostas främst av miljöavgifterna på
handelsgödsel och bekämpningsmedel. Detta är en viktig
del av miljöpartiets jordbrukspolitik och förslaget utvecklas
i detalj i vår jordbrukspolitiska motion.
3. Pantsystem a)
Batterier
Uppladdningsbara slutna nickel-kadmiumbatterier bör
redan den 7 januari 1991 beläggas med en miljöavgift på 0,5
kr./g batterivikt. Avgiften bör höjas till 1 kr./g batterivikt
den 1 januari 1993.
Samtidigt bör återlämningspremier på slutna nickel-
kadmiumbatterier införas. Vi ansluter oss till förslaget i
miljöavgiftutredningen, dvs. 10 kr. för enstaka celler och
batterier, 50 kr. för kassetter, packar samt varor med fast
monterade batterier.
Såväl avgiften som återlämningspremien bör omprövas
och förändras så att avsedd styreffekt uppnås, dvs snabb
introduktion av miljöbättre alternativ. Nickel-
kadiumbatterier bör i förlängningen helt förbjudas.
b) Livsmedelsförpackningar
För närvarande finns pantsystem för vissa dryckesglas
och aluminiumburken. Vi anser att dessa pantsystem bör
utvecklas till att gälla fler livsmedelsförpackningar. Sålunda
kan glasburkar för livsmedel standardiseras och ingå i ett
pant/retursystem.
Engångsförpackningar bör samtidigt beläggas med en
hög miljöavgift.
c) Bildäck, smörjoljor, katalysatorer och transportfat
En rad andra produkter torde lämpa sig för ökad
återvinning genom t.ex. pantsystem. Det gäller bl.a.
bildäck, smörjoljor, katalysatorer från vägfordon och
transportfat.
En lämplig nivå för en pant på smörjoljor bör vara 700
kr./kubikmeter.
d) Varor med kvicksilverinnehåll
Varor innehållande kvicksilver som kan ersättas med
miljöbättre varor ska förbjudas enligt
substitutionsprincipen i lagen om kemiska produkter. I de
fall alternativ ännu inte finns kan pantsystem vara ett sätt
att effektivt förhindra att kvicksilvret kommer ut i miljön.
Lysrör och lågenergilampor av lysrörstyp innehåller en
mindre mängd av kvicksilver. Dessa bör därför samlas in
och kvicksilvret återvinnas. Genom att pantsystem på dessa
borde detta väsentligt kunna underlättas.
4. Överlåtbara köplicenser a)
Handelsgödselkväve
Som alternativ till fortsatta miljöavgifter lät
miljöavgiftutredningen utreda möjligheten att istället skapa
ett system av överlåtbara köplicenser för
handelsgödselkväve. Staten skulle varje år ge ut ett antal
köplicenser som motsvarar den totala mängd kvävegödsel
som kan tolereras av främst miljöskäl. Genom att minska
den totala mängden utgivna köplicenser kan kväveläckaget
generellt sett dämpas.
Köplicenser bör enligt vår mening fördelas efter arealen
brukad jordbruksmark, dvs. såväl åker som äng, över hela
landet. Vi anser inte att man skall gödsla ängsmark, snarare
tvärtom, men genom att räkna in ängsmarken i underlaget
erhålls en positiv fördelningseffekt som gynnar djurhållning
och ängsbruk. Licenserna erhålls till en låg kostnad som
endast motsvarar administrationen av systemet. Licenser
som inte lösts ut förfaller.
Köplicens bör krävas för att få köpa
handelsgödselkväve. Köplicenserna skall kunna överlåtas,
dvs. det är tillåtet att sälja och köpa licenser efter eget
gottfinnande.
Ett sådant system skulle innebära att marknaden själv
sätter priset för köplicenserna. I praktiken skulle bönder i
norra delen av landet, bönder i mindre gynnade
jordbruksbygder, och bönder som företrädesvis har
extensiv betesdrift gynnas genom att de säljer en stor del av
sina köplicenser. Köplicenserna fungerar därmed också som
omfördelare av resurser inom jordbrukarkollektivet från de
som använder mycket handelsgödselkväve till de som
använder lite.
Ett system med sådana köplicenser skulle ersätta
miljöavgifterna på handelsgödselkväve. System med
köplicenser bör kunna införas före 1995.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att snabbt utveckla
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken,1]
1. att riksdagen beslutar att koldioxidskatten höjs till 35
öre/kg för budgetåret 1991/92,
2. att riksdagen beslutar att koldioxidskatt skall tas ut
även vid kraftproduktion,
3. att riksdagen beslutar att koldioxidskatten skall
inflationsuppräknas varje år,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om eventuella industripolitiska stöd,
5. att riksdagen beslutar att bensinskatten höjs med 24
öre/liter som en följd av utökat kostnadsansvar för utsläpp
av luftföroreningar,
6. att riksdagen beslutar att kilometerskatten höjs så att
kostnadsansvaret för kväveoxidutsläpp motsvarar 60 kr./kg
och så att kostnadsansvaret för kolväteutsläpp motsvarar 36
kr./kg,
7. att riksdagen beslutar att införa en särskild skatt på
blyad bensin och att skattenivån för budgetåret 1991/92 sätts
till 50 öre/liter,
8. att riksdagen beslutar att höja
miljöskatterna/avgifterna för flyget i enlighet med vad som
anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar att miljöskatten på
svaveldioxidutsläpp höjs till 50 kr./kg,
10. att riksdagen beslutar att miljöskatten på
svaveldioxidutsläpp skall inflationsuppräknas varje år,
11. att riksdagen beslutar att de i ''kostnadsansvaret''
ingående miljöskatterna i bensinskatt och kilometerskatt
skall inflationsuppräknas varje år,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
miljöavgift på all betydande fosforförbrukning i enlighet
med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar att miljöavgiften på kväve i
handelsgödsel höjs till 20 kr./kg kväve för budgetåret
1991/92,
14. att riksdagen beslutar införa miljöavgifter på
bekämpningsmedel i enlighet med vad som anförts i
motionen,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett mer
differentierat förslag till miljöavgifter på
bekämpningsmedel i enlighet med vad som anförts i
motionen,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
miljöavgift på obevuxen åker i Götaland i enlighet med vad
som anförts i motionen,
[att riksdagen beslutar att miljöavgifterna som tas ut på
jordbruket skall återföras i form av arealbidrag i enlighet
med vad som anförts i motionen,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ett gränsvärde på 30 g kadmium/ton fosfor bör införas
för handelsgödsel,1]
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om miljöavgift på kadmium i
fosfatgödsel,
18. att riksdagen beslutar att miljöavgift på klor till
klorblekning skall införas i enlighet med vad som anförts i
motionen,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
miljöavgifter på lösningsmedel i enlighet med vad som
anförts i motionen,
20. att riksdagen beslutar att en avfallsavgift på 200
kr./ton skall införas på osorterade eller bristfälligt sorterade
sopor som läggs på deponi, i enlighet med vad som anförts
i motionen,
21. att riksdagen beslutar införa en avfallsavgift på 160
kr./ton på osorterade eller bristfälligt sorterade sopor som
förbränns, i enlighet med vad som anförts i motionen,
22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
miljöavgifter på engångsförpackningar i enlighet med vad
som anförts i motionen,
[att riksdagen beslutar att en miljöfond inrättas i enlighet
med vad som anförts i motionen,1]
[att riksdagen beslutar att en avfallsfond inrättas i
enlighet med vad som anförts i motionen,1]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
kollektivtrafikfond i enlighet med vad som anförts i
motionen,2]
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöavgift och
återlämningspremie för nickel-kadmiumbatterier, samt att
detta införs fr.o.m. den 1 juli 1991,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om en total
avveckling av nickel-kadmiumbatterier,1]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till
pantsystem på bildäck,1]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till
pantsystem på förbrukade katalysatorer från
vägfordon,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett pantsystem omgående bör
införas på smörjoljor och att en lämplig pant vore 700
kr./kubikmeter,1]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till
pantsystem på kvicksilverhaltiga varor i enlighet med vad
som anförts i motionen,1]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett system
med överlåtbara köplicenser för handelsgödselkväve i
enlighet med vad som anförts i motionen.1]
nStockholm den 18 december 1990
Roy Ottosson (mp)
Åsa Domeij (mp)
Gösta Lyngå (mp)
Carl Frick (mp)
Hans Leghammar (mp)
Kjell Dahlström (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
1 1990/91:Jo728
2 1990/91:T205