Den verksamhet som bedrivs vid distriktstullkammaren i Östersund bör även i framtiden vara lokaliserad till Östersund. Därmed motsätter jag mig -- i likhet med länsstyrelsen i Jämtlands län -- förslaget från generaltullstyrelsen om en överflyttning till Storlien av såväl resurserna för distriktsledning som resurserna för den operativa verksamheten.
Generaltullstyrelsens förslag till ny tullorganisation utgår från den s.k. TOR-utredningen. I utredningen anges huvudkriterierna för lokaliseringen av tullmyndigheterna vara trafikens och näringslivets lokalisering.
Merparten av näringslivet i det aktuella tulldistriktet är lokaliserat till Östersund med omnejd medan trafiken i huvudsak är koncentrerad till gränsövergångarna mot Norge. Trots den nationellt sett relativt blygsamma omfattningen är dock utlandstrafiken vid Frösö flygplats av mycket stor betydelse för regionen.
En sammanvägning av dagens behov och utgångspunkter i generaltullstyrelsens egna huvudkriterier leder därför enligt min mening till att tullen rimligen måste behålla en stationering i Östersund. Mycket talar dessutom för att utlandstrafiken vid Frösö flygplats kommer att öka i framtiden, inte minst som centrum för Norrlands inland. Även detta bör vägas in i den slutliga bedömningen.
Distriktsledningens lokalisering
Inom det aktuella distriktet finns idag -- och föreslås även framgent finnas -- stationeringar i Gäddede och Tärnaby. Av avstånds- och kommunikationsskäl bör därför en placering av distriktsledningen i Östersund vara att föredra framför Storlien.
De faktorer, som talar för att tullen behåller sin verksamhet i Östersund, och som behandlats ovan, är enligt min mening uppenbara. Generaltullstyrelsens ambitioner att renodla organisationen och minska antalet ''enheter'' får inte vara utslagsgivande. Verksamhetens mål och kundernas behov måste värderas högre -- i annat fall blir organisationen ett självändamål.
Regionindelning
Verksamhetens art har i generaltullstyrelsens förslag inte tillmätts tillräckligt stor betydelse för regionindelning. Det unika gränstullsamarbetet med Norge skulle sannolikt i hög grad komma att lida av den föreslagna regionindelningen, där arbetet längs den norsk/svenska gränsen skulle ledas från två orter och där en av dessa orter saknar både erfarenheter och direkt koppling till det dagliga arbetet.
Kompetensen och ansvaret för gränstullsamarbetet med Norge bör samlas på en ort och det bör vara en ort där kompetensen redan finns och där man har en naturlig koppling till den norska gränsen. Östersund är i detta sammanhang den mest lämpliga orten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tullorganisationen.
Stockholm den 18 januari 1991 Stina Eliasson (c)