Den ökade internationella rörligheten gör att Sverige blivit mer intressant för den organiserade narkotikabrottsligheten. Det är speciellt den tunga narkotikan och sk. innedroger som fått fotfäste.
För ett par år sedan inrättades i tullverket två gränskontrollstyrkor, en för södra och en för västra Sverige. Gränskontrollstyrkorna utgör en rörlig och flexibel förstärkning i de lokala tullmyndigheternas kamp mot narkotikasmugglingen i södra och västra Sverige. Kontrollerna varieras i tid och rum efter behovet och har inriktats såväl mot resande som mot godstransporter över gränserna. Vid vissa tillfällen har massiva kontroller kunnat göras. Narkotikahundarna har därvid visat sig vara ett bra hjälpmedel.
Varje styrka består av nitton personer och tre narkotikahundar samt resurser i form av bilar m m. Avsikten var att skapa rörliga styrkor för att kunna göra större narkotikakontroller på olika platser inom respektive region. Under 1990 har dessa styrkor gjort 135 narkotikabeslag.
Placeringen i södra och västra Sverige berodde på att riksdagen på generaltullstyrelsens förslag ansåg att dessa delar av landet var mer utsatta från narkotikasynpunkt än östra delen av landet.
Men östra Sverige är förvisso inte ofarligt när det gäller hotet från narkotikan. I Stockholmsregionen finns merparten av landets narkotikamissbrukare. Av den tunga narkotikan (heroin, kokain, opium) som beslagtas av tullen tas den större delen på Arlanda. Med den ökande och öppnare trafiken med de fd. öststaterna förvärras hotbilden både för Arlanda och för Östersjöhamnarna. Den stora tillgången på amfetamin i Polen är välkänd. Från Oxelösund finns en direkt färjeförbindelse till Gdansk.
Även i Sovjet finns ett omfattande narkotikaproblem. Narkotikapriserna i Sovjet är betydligt lägre än i Stockholm. Ett kilo heroin kostar 34 000 kr./kg i Sovjet men 1 500 000 kr./kg i Stockholm på gatan. Tillgången på narkotika är mycket stor i framför allt Leningrad och Tallin, städer som har direkta färjeförbindelser med Stockholm. Förhoppningsvis ändras den nuvarande politiska situationen och då kan man förvänta att ytterliga färje- och flyglinjer öppnas till länderna runt Östersjön från östra Sverige.
Stockholmsregionen har den större delen av narkotikamissbrukarna i landet och statistiken visar en viss ökning, speciellt när det gäller kokainmissbrukarna.
Under 1990 förhindrade tullen i östra regionen smuggling av drygt 41 kg cannabis, nästan 4 kg kokain, 1,5 kg heroin, 1,9 kg opium, 2,6 kg amfetamin samt 4 840 tabletter övrig narkotika. Med vetskap om hur skickliga narkotikasmugglarna är och hur begränsade resurserna för tullen ändå är i östra Sverige vet man, att detta naturligtvis bara är en bråkdel av den narkotika som förs in i Stockholmsregionen.
Det är uppenbart att det finns behov av en gränskontrollstyrka också i östra Sverige. Regeringen bör pröva förutsättningarna för en gränskontrollstyrka i östra Sverige.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en gränskontrollstyrka i östra Sverige för förbättrad narkotikabekämpning.
Stockholm den 17 januari 1991 Ylva Annerstedt (fp)