med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö
Bilbeskattning
Vänsterpartiet anser att bilismen skall bära sina totala
kostnader. Ett i verklig mening effektivt utnyttjande av
trafiksystemet förutsätter att trafikanternas
marginalkostnader överensstämmer med trafikens
samhällsekonomiska kostnader. Så är ej fallet idag.
Skillnaden mellan privatekonomiska och
samhällsekonomiska marginalkostnader utgörs av de
kostnader som inte trafikanten själv behöver stå för. Det
gäller t.ex. kostnader för olyckor, buller, avgaser, andra
trafikanters tidsförluster samt slitage på infrastrukturen.
Vissa skatter (t.ex. bensinskatten) fungerar i
styrningshänseende som betalning för en del av dessa
samhällsekonomiska marginalkostnader.
Beräkningar tyder emellertid på att dessa skatter inte
motsvarar hela skillnaden mellan de samhällsekonomiska
och privatekonomiska marginalkostnaderna. Framförallt
gäller detta trafiken i storstadsregionerna. Av detta skäl
skulle det vara befogat med en höjning av bensinskatten.
Vissa beräkningar tyder på att samhället årligen
subventionerar biltrafiken med 11--24 miljarder
(Hansson/Leksell 1988). Denna subvention har sedan dess
reducerats genom införandet av koldioxidavgiften och
moms. Fortfarande får dock biltrafiken betydande
subventioner och detta gäller särskilt i storstadsområdena.
I dagsläget tas en rad skatter ut inom vägtrafiksektorn:
försäljningsskatt, fordonsskatt, kilometerskatt,
bensinskatt, koldioxidskatt, skrotningsavgift och moms.
Endast en del av dessa skatter belastar själva användandet
av fordonet. Ett skattesystem som i högre grad inriktades
mot bränslepriset skulle få till följd att fordon med låg
bränsleförbrukning, bränslesnål körteknik och kollektiva
transporter kom att gynnas.
Vänsterpartiet föreslår att fordonsskatten halveras.
Detta motsvarar ett årligt skattebortfall på ungefär 2
miljarder kronor. För att inte den sammantagna
beskattningen av biltrafiksektorn skall reduceras föreslår vi
att bensinskatten och kilometerskatten höjs i motsvarande
grad. En utgångspunkt bör vara att bensinskatten skall vara
större i storstadsregionerna än i övriga landet.
En halvering av fordonsskatten skulle innebära att
bensinskatten i genomsnitt skulle behöva höjas med 25 öre
vilket innebär en höjning av bensinpriset med ca 30 öre
(inkl. momseffekt). Vänsterpartiet föreslår att de områden
där ingen fordonsskatt utgår undantas från
bensinskattehöjning. I storstadsområdena bör skatten höjas
mer än i övriga landet. Denna extraskatt bör i sin tur
differentieras. Detta beroende på att skillnaden mellan
storstad och övriga landet inte kan göras tillräckligt stor i ett
enda steg. En rimlig utgångspunkt kan vara en trappa i två
steg där storstädernas ytterområden erhåller en extra
bensinskatt på 25 öre och storstädernas innerområden en
extraskatt på 50 öre.
Det regionalt differentierade drivmedelsskattesystemet
skulle då få fyra olika steg. I de områden där fordonsskatt
för närvarande inte utgår skulle bensinskatten bli
oförändrad. I övriga landet utanför storstadsområdena
skulle bensinskatten höjas med ca 15 öre. I storstädernas
ytterområden och innerområden skulle extraskatten
resultera i en beräknad höjning av bensinskatten med 40
respektive 65 öre. Effekten på bensinpriserna kan blir 25%
större beroende på momstillägget.
Ett system med regionalt differentierad drivmedelsskatt
skulle skapa en bättre överensstämmelse mellan
trafikantens privatekonomiska kostnader och de
samhällsekonomiska kostnaderna. Differentieringen
innebär att bensinskattens roll som styrinstrument
förstärks. Systemet ökar därför förutsättningarna för en
samhällsekonomiskt effektiv resursanvändning.
Det bör emellertid understrykas att ett system med
regionalt differentierade drivmedelsskatter har vissa
begränsningar. Skatteskillnaderna kan inte göras för stora
eftersom det då lönar sig att åka utanför det avgiftspliktiga
området och tanka. Sannolikt är skillnaderna mellan de
privatekonomiska och samhällsekonomiska kostnaderna
för omfattande för att helt kunna överbryggas med
differentierade drivmedelsskatter. Undersökningar visar att
de samhällsekonomiska kostnaderna för personbilstrafiken
i exempelvis Stockholms innerstad är väsentligt mycket
större än på landsbygden. Systemet med differentierade
drivmedelsskatter måste därför kompletteras med andra
medel som t.ex. biltullar.
Vänsterpartiet menar att en förändring av
bensinsbeskattning i ovanstående riktning bättre skulle
motsvara biltrafikens samhällsekonomiska kostnader. Ett
sådant system skulle dessutom ge positiva miljöeffekter och
regionala effekter. Innan en sådan förändring kan träda
ikraft fordras dock ytterligare beredningsarbete för att ta
fram konkreta regler för systemets utformning så att hänsyn
kan tas till eventuella gränsdragningsproblem. Enligt
vänsterpartiets mening bör en särskild utredning med denna
uppgift tillsättas av regeringen, och riksdagen bör ge
regeringen detta till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
bilbeskattning, bensinskatter och differentiering enligt vad
i motionen anförts.
Stockholm den 11 januari 1991
Lars Bäckström (v)
Viola Claesson (v)
Annika Åhnberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)