Sänkta
arbetsgivaravgifter när sjuklön införs21 6.4
Nedsatta
sociala avgifter i stödområde ett22 7.
Mervärdeskatt
och energiskatt22 7.1
Mervärdeskatt22 7.2
Energiskatt22 8.
Skattereduktionen22 8.1
Avdraget
för medlemskap i arbetsmarknadens22 8.2
Avdragsrätt
för gåvor23 9.
Övrigt23 9.1
Skatt
på alkohol och tobak23 9.2
Församlingsskatten23 10.
Tvångssparandet24
Hemställan24 1.
Den stora skattereformen 1.1
Det skall löna sig att arbeta
Den skattereform som trätt i kraft den 1 januari 1991 är
en stor framgång för folkpartiet liberalerna. Vid en
jämförelse mellan våra tidigare partimotioner om
skattepolitiken och riksdagsbeslutet kan man konstatera att
de på avgörande punkter överensstämmer med varandra.
Ett grundläggande inslag i folkpartiet liberalernas
skattepolitik har under lång tid varit kravet på en kraftig
sänkning av marginalskatten (skatten på den sist intjänade
kronan). Detta har nu genomförts i och med att fem av sex
inkomsttagare enbart behöver betala kommunal
inkomstskatt. För de högsta inkomstskikten tillkommer en
statlig inkomstskatt på 20 procent. Därigenom uppfylls vårt
krav på en högsta marginalskatt på ca 50 procent (''hälften
kvar''). Den enskilde individen får själv förfoga över en
större del av sin inkomst.
Likaså uppfylls nu vårt krav på att skatteskalan återfår
ett automatiskt inflationsskydd. Genom att det är utformat
som ett reallöneskydd är det t.o.m. bättre än vad vi tidigare
har föreslagit.
I enlighet med vårt krav har inkomstslagen kapital,
egnahem och tillfällig förvärvsverksamhet (huvudsakligen
realisationsvinster) slagits samman till ett inkomstslag,
kapital. För detta tillämpas en enhetlig statlig skattesats på
30 procent.
Även bolagsbeskattningen reformeras enligt de
principer vi krävt. Skattesatsen har sänkts till 30 procent
samtidigt som olika reserveringsmöjligheter har avskaffats.
I fråga om mervärdeskatten har vi förespråkat en
enhetlig sådan och således avvisat en differentiering med
lägre moms på vissa varor och högre moms på andra varor.
Vi har också uttalat oss för att energibeskattningen skulle
inordnas i momssystemet. Så sker nu också.
Det nya skattesystemet bygger på systematiska
överväganden vars ledstjärna varit att så långt möjligt
avskaffa snedvridningar. Skattesatser sänks och olika typer
av inkomster behandlas mer likformigt. Många av de
orättvisor som präglade de gamla reglerna för framför allt
kapitalbeskattning försvinner.
1.2 Skattereformens effekter
Det svenska skattesystemet var länge ett av de mest
allvarliga systemfelen i svensk ekonomi. Det blev under
1980-talet alltmer uppenbart att skattesystemet och de
många skattehöjningarna har gjort aktiv skada på den
ekonomiska utvecklingen.
Skattereformen kommer, framför allt på längre sikt, att
leda till betydande positiva samhällsekonomiska effekter.
Genom ett skattesystem som stimulerar ett bättre
utnyttjande av resurserna skapas en ekonomi med större
utvecklingskraft. Därigenom kan den ekonomiska
tillväxten öka.
Diskussionen om de s.k. dynamiska effekterna har
kommit att koncentreras på ökat arbetskraftsutbud som en
följd av att det kommer att löna sig bättre att arbeta. Detta
är en viktig effekt. Långtidsutredningen bedömer att
arbetsutbudet kommer att öka med ca fyra procent som en
följd av skattereformen. Andra bedömningar pekar på
andra siffror. Storleken kan i varje fall väntas bli betydande.
Icke desto mindre är det troligt att andra dynamiska
effekter kommer att bli än mer betydelsefulla. Vad det
därvid handlar om är möjligheterna för marknadsekonomin
att fungera bättre. Det gamla skattesystemet medförde att
skattehänsyn styrde ekonomiska beslut både i hushåll och
företag i alldeles för hög grad. Med det nya skattesystemet
kommer samhällsekonomiskt riktiga signaler att kunna göra
sig bättre gällande.
2. Hur högt är egentligen skattetrycket?
Summan av skatter och avgifter uppgår i Sverige till ca
56 procent av bruttonationalprodukten (BNP). Detta
brukar uttryckas så att skattekvoten är ca 56 procent. Vid
en internationell jämförelse är detta den högsta
förekommande nivån och det tas ofta till intäkt för behovet
att sänka skatterna.
I internationella jämförelser av den verkliga
belastningen på företag och hushåll är det emellertid viktigt
att mäta på samma sätt. T ex måste man beakta huruvida
socialförsäkringsavgifter inkluderas i skattekvoten eller ej,
huruvida interna skattebetalningar mellan olika enheter
inom den offentliga sektorn beaktas eller ej samt huruvida
utbetalade förmåner är skattepliktiga eller ej. OECD har
genomfört studier som försöker ta hänsyn till dylika och
andra skillnader i definitioner och då blir Sveriges
tätposition i fråga om skattetryck något mindre
framträdande. I en studie från 1982 uppger OECD t ex att
skillnaden mellan skattekvoten i Sverige och Schweiz
reduceras från nära 19 procentenheter till drygt 5
procentenheter.
I en bilaga till 1990 års långtidsutredning förs ett
liknande resonemang (bilaga 26, Den offentliga sektorn).
Där redovisas t ex utgiftstrycket 1986, som andel av BNP,
för ett antal länder när korrigering gjorts för beskattning av
transfereringar, demografiska skillnader samt skillnader i
sjukvårdsfinansiering. Sverige ligger då fortfarande bland
de högsta, men inte i topp. Den mest anmärkningsvärda
förändringen gäller USA, vars utgiftstryck korrigerat på
detta sätt beräknas till 45,5 procent jämfört med 32,3
procent mätt på ''traditionellt'' ej korrigerat sätt. Ett försök
till gruppering av ländernas utgiftstryck efter denna
korrigering visar att Sverige ingår i en grupp länder
(Belgien, Nederländerna, Irland, Italien) med utgifter kring
eller strax över 50 procent medan flertalet andra länder har
ett utgiftstryck mellan 40 och 45 procent. Japan avviker
nedåt med ca 35 procent i utgiftstryck. Enligt dessa
beräkningar är således skatte- och utgiftstrycket i Sverige
mellan 5 och 10 procentenheter högre än i flertalet andra
länder.
Skattekvoten kan också variera beroende på hur en viss
summa i skatteintäkter tas in. Om t ex en större andel uttas
som indirekt skatt i stället för direkt skatt blir skattekvoten
lägre, eftersom den indirekta skatten ingår i BNP till
marknadspris. Den sänkning av skattekvoten som blir
följden av den beslutade skattereformen är huvudsakligen,
men inte enbart, en följd av denna övergång från direkt till
indirekt skatt. En sådan sänkning av skattekvoten innebär
inte omedelbart någon minskning av den reella
skattebelastningen på företag och hushåll, utan dess
betydelse ligger i den förändring av incitament och
beteende som samtidigt sker. Den nu genomförda
skattereformen förbättrar t ex motiven för arbete och
sparande. Det sätt på vilket skatter och avgifter tas ut är
med andra ord väl så intressant och betydelsefullt som det
samlade skatteuttaget.
Det förs ibland en diskussion om att Sveriges höga
skattetryck är skadligt för den ekonomiska tillväxten. Man
kan frestas att dra sådana slutsatser genom att studera
sambandet mellan (ojusterad) skattekvot och tillväxttakt,
åtminstone under vissa perioder och med visst urval av
länder. Vi vill varna för att dra alltför långtgående och
förhastade slutsatser från en sådan jämförelse.
Med dessa resonemang vill vi inte ''bevisa'' att Sverige
inte har ett högt skattetryck eller att det inte är önskvärt att
sänka det. Vi anser emellertid att det är angeläget att
debatten förs i mer nyanserade termer än vad som är
vanligt.
3. Sänk skattetrycket
Trots dessa invändningar och kvalifikationer finns det,
enligt vår uppfattning, ett så omfattande material om de
negativa effekterna av ett alltför högt skattetryck att
slutsatsen blir att skattetrycket måste sänkas. Det är t ex till
föga hjälp för det svenska näringslivet som måste
konkurrera med företag i andra länder med lägre skatter att
dessa lägre skatter delvis beror på en mer fördelaktig
demografisk struktur.
Även med de nyanseringar som diskuterats ovan
framstår det som angeläget att reducera det svenska
skattetrycket med åtminstone 5 procentenheter. Med det
''vanliga'' svenska måttet på skattetrycket innebär detta en
sänkning till ca 50 procent av BNP.
3.1 Skatternas snedvridande effekter
En nyutkommen studie av Mancur Olson av sambandet
mellan utgiftstryck, framför allt för inkomstomfördelande
offentliga utgifter (huvudsakligen transfereringar), och
ekonomisk tillväxt pekar på risken att de negativa
effekterna på tillväxten och ekonomins utvecklingskraft
ökar med stigande sådana utgifter. Framför allt kan det
finnas en sådan risk när inkomstomfördelningen nått en
betydande omfattning. Olson påpekar att omfördelning till
förmån för de allra fattigaste troligen är tillväxtfrämjande
men att motsatsen kan bli följden om omfördelningen
omfattar i stort sett hela befolkningen.
I princip medför alla skatter att de priser på varor,
tjänster och produktionsfaktorer som styr individers och
företags beteende avviker från de priser som speglar
samhälleliga knapphetsförhållanden. Detta riskerar att leda
till att fördelningen av resurser snedvrids i förhållande till
den samhällsekonomiskt mest produktiva användningen.
Det gäller t ex beslut om hur mycket och var man skall
arbeta, avvägningen mellan sparande och konsumtion,
konsumtionens sammansättning och investeringarnas
omfattning och inriktning.
Undantagna från denna regel är miljöavgifter och
skatter på tobak och alkohol. Miljöavgifter bidrar således
tvärtom till att motverka snedvridningar i ekonomin. En
ökad användning av miljöavgifter innebär därför förbättrad
resursallokering både direkt och indirekt genom att
möjliggöra sänkning av andra mer snedvridande skatter.
Det finns flera studier som visar betydelsen av hur
skatter tas ut. Dessa bygger på skatternas betydelse för
företags och individers incitament. Ett viktigt skäl till att
den stora skattereformen slutligen kunde genomföras är
säkert den allt bredare uppslutningen kring påpekanden om
de negativa effekterna på arbetsvilja och sparande av höga
marginalskatter, liksom andra snedvridande inslag i det
gamla skattesystemet.
Effekter av detta slag kan uttryckas med hjälp av de s k
skattekilarna. Skattekilen ger ett mått på hur stor del av ett
produktionsresultat som återstår för den enskilde när
hänsyn tagits till alla skatter. Ju högre skattekilen är, desto
sämre blir det ekonomiska utbytet och därmed motivet för
den enskilde till samhällsekonomiskt nyttigt beteende.
Genom skattereformen kommer skattekilen att minska.
Den samhällsekonomiska effektiviteten och
tillväxtförmågan i svensk ekonomi kan därmed väntas öka.
Skattekilarna är emellertid höga även efter
skattereformens genomförande. Det är därför enligt vår
uppfattning nödvändigt att gå vidare.
Vi vill varna för tron att sänkt skattetryck blir en mer
eller mindre automatisk följd av en bättre tillväxt. Så är
snarare fallet enbart i omvänd bemärkelse, så tillvida att en
sämre tillväxt med stor sannolikhet skapar krav på ökade
utgifter och därmed ökade skatter.
3.2 Behovet av skatteintäkter
Skatteintäkterna används huvudsakligen för att
finansiera inkomster för de offentliganställda och för dem
som försörjs av transfereringssystemen. Det som ytterst
bestämmer skattetrycket blir därmed andelen
offentligförsörjning -- mängden personer som arbetar med
offentligt finansierad sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg,
utbildning, försvar m.m. samt mängden personer som
försörjs genom offentligt finansierade ''bidrag'' såsom
sjukpenning, arbetsskadeersättning, förtidspension,
''vanlig'' pension, arbetslöshetsersättning och liknande.
Nivån på dessa inkomster följer idag i stort sett nivån på
arbetsersättningar i den privata sektorn. I någon grad kan
naturligtvis nivån inom de olika ''försäkringssystemen''
sänkas, t ex genom ökade inslag av självrisk. Men om man
inte är beredd att radikalt sänka ersättningen för de
offentliganställda respektive de offentligförsörjda måste
ambitionen att sänka skattetrycket främst ta sikte på sådana
förändringar, som reducerar antalet personer som försörjs
av offentliga inkomster. Slutsatsen av detta är att
diskussionen om sänkt skattetryck snarare bör handla om
utgiftssystemen än om skattesystemet.
Våra synpunkter på hur den offentliga verksamheten
och transfereringssystemen måste reformeras återfinns i
partimotioner om den offentliga sektorn samt den
ekonomiska politiken.
3.3 Sänk de mest skadliga skatterna först
En sänkning av det totala skattetrycket måste i första
hand ta sikte på de skatter som är mest skadliga. Av detta
skäl har vi under många år främst argumenterat för att
sänka de extremt höga marginalskatterna på
arbetsinkomster. När detta nu är genomfört återstår att
göra något åt de skatter som därnäst är mest skadliga.
En faktor av avgörande betydelse är därvid den
internationella ekonomiska integrationen och
produktionsfaktorernas ökade internationella rörlighet.
Framför allt kapitalets rörlighet sätter bestämda gränser för
skatteuttaget.
Sverige har, både före och efter skattereformens
genomförande, internationellt sett mycket hög skatt på
kapital, både kapitalinkomster, kapitalvinster och
kapitalbestånd. Det faktum att
kapitalinkomstbeskattningen är nominell innebär dessutom
att den reala skatten är mycket känslig för inflationen. Det
är därför av avgörande betydelse att få ner
prisökningstakten. Även med en lägre inflation är dock
kapitalbeskattningen hög. Vi anser därför att den måste
sänkas.
Skälen för detta utvecklas närmare nedan. De är i
korthet nödvändigheten att kunna behålla företagare och
företag i Sverige. Om beskattningen på framgångsrika
företagare är så hård att de avstår från att utveckla
företagsamheten i Sverige och förlägger den utomlands
undergrävs effektivt våra möjligheter att värna
sysselsättning och välfärd.
I denna motion föreslår vi i första hand en sänkning av
förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten, främst
genom att avskaffa dessa skatter för det arbetande kapitalet
(dvs. maskiner, byggnader m m) i mindre och medelstora
företag, samt ett avskaffande av omsättningsskatten på
handeln med företagens riskkapital.
För att öka utbytet av insatta resurser är det som nämnts
ovan angeläget att gå vidare och minska skattekilarna. En
sänkning av arbetsgivaravgifterna, särskilt den s k särskilda
löneskatten, framstår då som särskilt viktig. Den särskilda
löneskatten är den del av det som i dagligt tal benämns
arbetsgivaravgifter, men som inte motsvaras av några
sociala förmåner. Den är således inte någon
''försäkringspremie'' utan en ren skatt. Lägre
arbetsgivaravgifter påverkar direkt företagens kostnadsläge
och det ökar förutsättningarna att minska inflationen utan
en utdragen period med hög arbetslöshet.
Vi anser att en början måste ske i samband med att den
s k arbetsgivarperioden (dvs. sjuklön) införs, men även
därefter blir fortsatta sänkningar nödvändiga för att
förbättra konkurrenskraften för industrin.
Sverige har världens högsta mervärdeskatt. Den skall
sänkas till årsskiftet 1991/92 med 1 procentenhet, men även
därefter är den extremt hög.
Det kommer t ex inte att vara möjligt att ha så hög moms
när Sverige blir medlem i EG, oavsett vad EG-länderna
formellt kommer överens om i fråga om harmonisering.
Alltför stora skillnader i momsuttag skulle då skapa stora
påfrestningar för gränshandeln.
3.4 Slutsatser
Vi vill alltså förorda följande strategi i arbetet med att
sänka skatterna. De mest skadliga skatterna -- gårdagens
höga marginalskatter på arbetsinkomster -- har i och med
skattereformen sänkts. Nu måste ett steg tas för att
reducera kapitalskatterna, framför allt på företagens
arbetande kapital. Momsen skall sänkas genom att den
tillfälliga höjningen avskaffas 1992. Nästa steg bör bli en
sänkning av arbetsgivaravgifterna, framför allt de som ingår
i den särskilda löneskatten för att förbättra näringslivets
konkurrenskraft. Fortsatta sänkningar av momsen måste
också ske, bl a för att reducera skillnaderna gentemot EG.
I vår partimotion om den ekonomiska politiken
redovisar vi förslag till utgifts- och inkomstförändringar som
skapar ett sammanlagt utrymme på ca 6 miljarder kronor att
användas för skattesänkningar nu eller senare. Flera av våra
förslag till minskade utgifter leder till större
utgiftsminskningar under kommande år, men det är
uppenbart att ytterligare stora insatser kommer att krävas
för att möjliggöra nödvändiga skattesänkningar.
4. Kapitalskatter 4.1
Förmögenhetsskatten
Reformering av förmögenhetsskatten ingick inte i
skattereformen. Så borde ha varit fallet eftersom
förmögenhetsskatten måste ses som en del av den samlade
kapitalbeskattningen. Kapitalbeskattningen har genom
skattereformen ökat med ca 35 miljarder kronor. Därutöver
inbringar förmögenhetsskatten ca 3 miljarder kronor.
Sammantaget blir detta för högt.
Nyligen har finansdepartementet skickat ut en
promemoria på remiss om Reformerad
förmögenhetsbeskattning. Enligt vår uppfattning kan
förslagen i den inte läggas till grund för beslut.
Arbetande kapital
En avgörande brist i departementspromemorian är att
skatten på företagens arbetande kapital (dvs. maskiner,
byggnader m.m.) i många fall kommer att höjas om den s k
lättnadsregeln tas bort enligt förslaget. Vi har under många
år krävt att skatten på arbetande kapital i stället skall
avskaffas.
Förmögenhetsskatten på det arbetande kapitalet utgör
en allvarlig hämsko på småföretagens möjligheter att
investera och expandera. Eftersom den inte är avdragsgill
måste den betalas med beskattade medel, vilket medför att
företagens kostnader för skatten uppgår till flera gånger det
nominella beloppet. Denna höga beskattning upplevs som
så negativ för verksamheten att företagarna ägnar
betydande tid och möda åt att undvika den. Detta innebär
att de statsfinansiella intäkterna av skatten är blygsamma,
samtidigt som arbetstid och kreativitet i företagen slösas
bort på icke-produktiv verksamhet.
Förmögenhetsskatten på arbetande kapital måste alltså
avskaffas.
Övrig förmögenhetsskatt
När den ekonomiska politiken läggs om som vi förordar
kan inflationen väntas sjunka. Därigenom förbättras
avkastningen på sparande i Sverige. Även därefter bedömer
vi det som helt nödvändigt med sänkt kapitalbeskattning.
Ett första steg måste tas omedelbart genom sänkt
förmögenhetsskatt.
Vi kan förstå att detta kan synas vara en
fördelningspolitisk negativ åtgärd. Detta bottnar emellertid
i ett rent statiskt synsätt. Det dynamiska synsätt som ligger
till grund för skattereformen måste givetvis vara styrande
även i fråga om kapitalbeskattningens inriktning och nivå.
Fribeloppet i förmögenhetsskatten måste vara så högt
att t ex människor med ett normalt villaboende i
storstadsområdena slipper betala förmögenhetsskatt.
Skattesatsen måste vara så låg att varken framgångsrika
företagare eller idrottsmän tvingas flytta från Sverige på
grund av beskattningen. Ägarna till samtliga de företag som
vuxit sig stora under efterkrigstiden -- IKEA, Tetra Pak,
Hennes & Mauritz -- och några av våra största idrottsmän
har alla flyttat utomlands. Det finns t o m material som
tyder på att de samlade skatteintäkterna skulle öka om
förmögenhetsskatten helt avskaffades och dessa emigranter
flyttade tillbaka till Sverige.
Vårt krav i nuläget är att det skattefria grundbeloppet
bör höjas till två miljoner kronor. Skatten bör göras
proportionell och skattesatsen sänkas till en procent. Målet
på sikt måste vara att skattesatsen därefter sänks
ytterligare.
Den s k begränsningsregeln måste förändras så att även
de som berörs av den får sänkt marginalskatt. En rimlig nivå
är 50 procent, liksom i inkomstbeskattningen. Likaså måste
avräkning kunna ske mot fastighetsskatt, skogsvårdsavgift
m.m.
Vi har under många är krävt att sambeskattningen av
förmögenheter slopas. Det framstår som mycket
egendomligt att sambeskattning fortfarande sker, eftersom
särbeskattning införts på alla övriga områden, inklusive
avkastningen av de sambeskattade förmögenheterna.
Sambeskattning av makars och i förekommande fall barns
förmögenheter bör således avskaffas.
4.2 Arvs- och gåvoskatten
Den svenska arvs- och gåvoskatten är extremt hög i ett
internationellt perspektiv. Det är mycket angeläget att den
sänks genom att det skattefria beloppet ökar, skattesatsen
sänks och skatteskalan inflationsskyddas.
Den höga arvs- och gåvoskatten är tillsammans med
förmögenhetsskatten faktorer som driver framgångsrika
företagare ut ur Sverige och som säkert även förhindrar att
emigranter flyttar hem till vårt land.
I likhet med vad vi ovan föreslagit om
förmögenhetsskatten anser vi att arvs- och gåvoskatten på
arbetande kapital bör avskaffas. Detta skulle i hög grad
underlätta generationsskiften i familjeföretag och alltså
motverka försäljning och därav följande koncentration i
näringslivet. Ett framgångsrikt företag kan i dag inte utan
orimliga skatteeffekter överföras till nästa generation
genom arv eller gåva. Företagets substans finns oftast i
fastigheter, maskiner m m som inte kan realiseras utan att
företaget måste säljas eller hårt belånas.
Om, mot folkpartiet liberalernas vilja, förmögenhets-,
arvs- och gåvoskatten på arbetande kapital kommer att
kvarstå vill vi med bestämdhet hävda att lättnadsregeln om
värdering av företagsförmögenhet skall kvarstå och att
denna regel bör tillämpas även vid successiva gåvor för att
underlätta generationsväxlingar i familjeföretag.
4.3 Omsättningsskatten på aktier
Omsättningsskatten på aktier har lett till att en stor del
av den svenska aktiehandeln har flyttat utomlands där
transaktionskostnaderna är lägre. Detta har effektivt
undergrävt Sveriges möjligheter att utvecklas till ett
centrum för värdepappershandel och exportör av finansiella
tjänster. Sverige hade då skatten infördes utvecklat ett
betydande kunskapskapital för datoriserade handelssystem
och nya organisationsformer. De stora
utvecklingsmöjligheterna denna tjänstesektor hade
förstördes när omsättningsskatten på aktier infördes och
senare höjdes.
Det är i första hand småspararna och småföretagen som
drabbas av omsättningsskatten. Småföretagarna drabbas
därför att transaktionskostnaderna för de mindre
företagens aktier stiger när de stora företagens aktier främst
handlas på utländska börser. Småspararna drabbas av att
marknadens likviditet försämras och av att de inte har
samma möjligheter som de stora aktörerna att handla aktier
utomlands.
Vi anser att omsättningsskatten på aktier skall avskaffas
omedelbart.
4.4 Skogsvårdsavgiften
Skogsvårdsavgiften tillkom ursprungligen för att
finansiera specifika utgifter. Den har emellertid under
senare år fått en allt mer fiskal karaktär. Uttaget upplevs av
många skogsägare som både betungande och orättvist. Om
de nya taxeringsvärdena tillåts slå igenom i form av ökat
skatteuttag efter 1992 års taxering kommer bördan att bli än
tyngre.
Mot den bakgrunden föreslås i en annan motion att
skogsvårdsavgiften i ett första steg skall halveras fr o m 1
juli 1991. Vidare bör riksdagen slå fast att den nya
fastighetstaxeringen inte bör tillåtas slå igenom i form av ett
ökat uttag av avgiftsmedel från skogsägarna. I övrigt är det
en uppgift för den skogspolitiska utredningen att pröva
avgiftens och de statliga skogsvårdsinsatsernas framtid.
5. Skatter på näringsverksamhet
Det gamla skattesystemet motverkade många
företagares vilja att ta risker och utveckla sitt företag. Om
det gick dåligt fick företagaren själv bära nästan hela
förlusten, och om det gick bra tog de höga skatterna
merparten av vinsten. Genom skattereformen sker nu
väsentliga förbättringar.
Viktiga delar återstår emellertid. Det förslag som
företagsskatteutredningen framförde om
nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder har varit
föremål för fortsatt utredning och något förslag har ännu
inte presenterats för riksdagen. Det är angeläget att så sker.
Den s k särskilda redovisningsmetoden (SRM) som
skulle underlätta expansion i de mindre och medelstora
företagen är likaså under fortsatt utredning. Vi anser det
mycket angeläget att denna utredning arbetar snabbt så att
förslag kan läggas fram i riksdagen. Målet för
utredningsarbetet är att kunna erbjuda egenföretagarna
möjlighet att arbeta på samma skattemässiga villkor som
aktiebolag utan att behöva använda sig av någon form av
bolag. Beskattningen av handelsbolag återstår också att
reformera. Även detta förbereds i den nämnda
utredningen.
I detta sammanhang bör även reglerna för beskattning
av barn som arbetar i föräldrars näringsverksamhet ses
över. En sänkning av åldersgränsen för särbeskattning till
15 år, som folkpartiet liberalerna tidigare vid flera tillfällen
föreslagit, bör ånyo aktualiseras.
De skattemässiga reglerna för arbetsrättsliga skadestånd
måste ändras. Normalt är ett belopp som är skattepliktigt
för mottagaren också avdragsgillt för den som betalar, men
så är inte fallet för dessa skadestånd. De har tidigare ansetts
utgöra kostnader i arbetsgivarens rörelse. Vi anser att
denna regel bör återinföras.
Folkpartiet liberalerna har sedan länge den principiella
uppfattningen att dubbelbeskattningen för utdelning från
aktiebolag bör lindras eller avskaffas. I det nyligen
beslutade skattesystemet har denna princip inte fått
genomslag, även om inslag av slopad dubbelbeskattning
finns, t ex genom det kvarvarande Anell-avdraget. Inom
EG finns i flertalet länder olika system för att undvika
dubbelbeskattning. I det fortsatta reformarbete som
kommer att bli nödvändigt inför svenskt medlemskap i EG
anser vi att frågan om ytterligare lindring eller avskaffande
av dubbelbeskattningen måste aktualiseras.
6. Arbetsgivaravgifter/särskild löneskatt 6.1
Den särskilda löneskatten
En stor del av det som i dagligt tal kallas
arbetsgivaravgifter är i själva verket en ren skatt. Denna del
kallas särskild löneskatt och omfattar de arbetsgivaravgifter
som inte ger upphov till sociala förmåner. Löneskatten är
för närvarande 22,2 procent.
Vår principiella uppfattning är att
socialförsäkringsavgifterna skall vara just
försäkringspremier, dvs en avgift för att försäkra sig mot
inkomstbortfall. För den särskilda löneskatten finns inget
sådant samband mellan betalning och förmån och den bör
därför i princip avvecklas. Detta medför emellertid
betydande inkomstbortfall för staten och förändringar får
ske i den takt beslutade utgiftsminskningar medger. Vi ser
det som särskilt angeläget att avskaffa ATP-avgiften
ovanför taket på 7,5 basbelopp.
6.2 Inga sociala avgifter på vinstandelar
I en annan motion föreslår vi att de sociala avgifterna
avskaffas för anställdas vinstandelar som är bundna i fem år
eller mer. System för de anställdas andel-i-vinst har många
fördelar och uppkomsten av sådana bör därför stimuleras,
inte motverkas.
6.3 Sänkta arbetsgivaravgifter när sjuklön införs
Regeringens vacklande hållning har inneburit att
införandet av lagfäst sjuklön har förhalats. Det är nu oklart
om ett aviserat förslag innefattar kompenserande
sänkningar av arbetsgivaravgifterna.
Vi anser det självklart att en överflyttning av tidigare
offentliga utgifter för sjukpenning samtidigt motsvaras av
en lika stor sänkning av arbetsgivaravgifterna. Detta bör ges
regeringen till känna.
6.4 Nedsatta sociala avgifter i stödområde ett
Som framgår av vår regionalpolitiska motion föreslår vi
att nedsättningen av de sociala avgifterna i stödområde ett
utvidgas till att gälla all icke-offentlig verksamhet.
7. Mervärdeskatt och energiskatt 7.1
Mervärdeskatt
Sverige har världens högsta moms. Basen för uttag av
moms har breddats i samband med skattereformen och
momsen är därför en av statens viktigaste inkomstkällor.
Den permanenta momsen utgör 19 procent på priset på
en tjänst eller vara. Det innebär ett påslag på ca 23,5
procent. Därtill kommer ett tillfälligt påslag på ca 1,5
procent. Detta skall avskaffas vid årsskiftet 1991/92, dvs
under nästkommande budgetår.
Som framgått ovan anser vi det nödvändigt att även
därefter sänka momsen ytterligare. Detta kan t ex ske i
samband med fortsatta minskningar av
bostadssubventionerna.
Den nyligen genomförda breddningen av basen för
momsen har inneburit en ökad neutralitet i skattesystemet.
Det finns emellertid undantag från momsplikt, och vi vill
inte utesluta att avgränsningsproblem kan uppkomma som
bör åtgärdas, t ex av sociala skäl. Så långt möjligt bör dock
sådant hänsynstagande göras utanför skattesystemet för att
undvika att likformigheten i skattesystemet går förlorad.
7.2 Energiskatt
Dagens energiskatter är både inlemmade i
momssystemet och utformade som särskilda punktskatter.
Dessutom finns särskilda nedsättningsregler för industrin,
med den praktiska innebörden att ingen industri behöver
betala mer än 1,7 procent av sin försäljning i energiskatt. En
sådan nedsättningsregel är nödvändig för att skydda
konkurrenskraften inom den elintensiva basindustrin.
Liksom beträffande momsen kommer förändringar i
energiskatterna att bli nödvändiga, om inte förr så när
Sverige blir medlem i EG. Mycket tyder t ex på att EG inte
accepterar punktskatter på annat än oljeprodukter och då
inte heller nedsättningsregler av det slag som finns i Sverige.
Dessa regler är för närvarande föremål för översyn. Det är
angeläget att de förslag utredningen kommer att lägga fram
tar särskild hänsyn till den väntade utvecklingen inom EG.
8. Skattereduktioner 8.1
Avdraget för medlemskap i arbetsmarknadens
organisationer
Vi anser att rätten för medlemmar i fackliga
organisationer att vid beskattningen göra avdrag för sin
medlemsavgift och motsvarande rätt för arbetsgivarna
måste avskaffas.
Hösten 1990 beslutade den socialdemokratiska
kongressen att avdragsrätten för fackföreningsavgifter
borde fördubblas. Regeringen har ännu inte fört fram detta
beslut till riksdagen, men ett steg i denna riktning togs i
höstas då socialdemokraterna med vänsterpartiets hjälp
beslutade att begränsningen av den medlemsavgift som
skulle ge rätt till skattereduktion slopades. Enligt tidigare
beslut skulle skattereduktion medges med 20 procent av
avgiften, dock högst av 2 500 kronor. Skattereduktionen
skulle alltså kunna bli högst 500 kronor. Detta tak är nu
borta.
Enligt vår uppfattning finns det ingen anledning att
skattevägen subventionera medlemskap i organisationer
vars huvudsakliga uppgift är att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen. Till yttermera visso blir
subventionen i praktiken en subvention till uppbyggnaden
av konfliktfonder. Den har därför med stor sannolikhet
medverkat till att öka konfliktbenägenheten på
arbetsmarknaden.
8.2 Avdragsrätt för gåvor
Under många år har folkpartiet liberalerna föreslagit
införandet av en avdragsrätt för gåvor till ideella och
humanitära ändamål. Avdragsrätten bör utformas så att
avdrag medges inom viss beloppsram för gåva från enskild
person till svenska biståndsorganisationer och till
trossamfund.
I en särskild motion för vi fram detta krav igen.
9. Övrigt 9.1
Skatt på alkohol och tobak
I en partimotion om missbruksfrågor föreslås en höjning
av alkoholskatten med 10 procent i syfte att hålla tillbaka
den samlade alkoholkonsumtionen. I partiets tobaksmotion
föreslås en höjning av tobaksskatten som skall motsvara
inflationen sedan förra året samt en ytterligare real höjning
med sikte på att 1970 års prisnivå åter skall uppnås nästa år.
9.2 Församlingsskatten
Folkpartiet liberalerna anser att varje trossamfund bör
stå fritt från staten och att ingen kyrka skall ha
beskattningsrätt över medborgarna. Vi utvecklar detta i vår
partimotion om kyrka--stat. När huvudmålet att
åstadkomma frihet för Svenska Kyrkan från staten har
uppnåtts kommer inte längre något trossamfund att
finansiera sin verksamhet med skattemedel, utan
medlemmarna får själva bidra till kostnaderna för
verksamheten. Däremot kommer självfallet Svenska
Kyrkan att ha kvar många kulturminnesvårdande uppgifter
för vilka hon måste få bidrag från staten.
För närvarande är den totala kommunala utdebiteringen
31,15 kronor per skattekrona. Därav svarar kyrkskatten för
1,15 kronor.
De sammanlagda skatteintäkterna från kyrkoskatten
beräknas preliminärt till drygt 8 miljarder kronor för 1991.
När Svenska Kyrkans beskattningsrätt upphör, minskar
därför skattetrycket med detta belopp. Eftersom visst stöd
till Svenska kyrkan, som ovan nämnts, även fortsättningsvis
kommer att behövas, försvinner inte kostnaderna för
skattebetalarkollektivet helt.
Genom den nya stiftsorganisationen som trädde ikraft i
fjol har en femte organisation med beskattningsrätt --
utöver staten, landstings-, primär- och
kyrkokommunerna -- införts. Stiftsfullmäktige utses inte i
direkta val, vilket gör beskattningsrätten ovanlig.
Stiftsskatterna utgör förvisso inte någon större del ens av de
sammanlagda församlingsskatterna men även stiftsskatten
bortfaller när kyrkan frigörs från staten.
En del av församlingsskatten, 30 procent, uttas även av
personer som inte är medlemmar i Svenska Kyrkan. Detta
har tidigare kunnat motiveras med att kyrkan skötte
folkbokföringsuppgifter. Så kommer nu inte att vara fallet.
I en särskild motion föreslår vi därför att denna s k
dissenterskatt avskaffas.
10. Tvångssparandet
Den egendomliga företeelse som formellt benämns
''tillfälligt obligatoriskt sparande'' men i dagligt tal
tvångssparande har nu upphört så till vida att
utdebiteringen i samband med preliminärskatten har
avslutats. Däremot har pengarna inte återbetalats.
Folkpartiet liberalerna motsatte sig införandet av
tvångssparandet och vi har hela tiden krävt att det skulle
upphöra och pengarna återbetalas.
Enligt beslutet skall den del av tvångssparandet som
uttaxerades under hösten 1989 återbetalas senast våren
1992. 1990 års tvångssparande återbetalas senast våren
1993.
Av tekniska skäl är det omöjligt att nu återbetala hela
beloppet. I dagsläget finns endast uppgift om ''sparat''
belopp för hösten 1989. I övrigt är det så sammanvävt med
den vanliga preliminärskatten att skattemyndigheterna inte
förrän vid slutskattebeskedets utsändande kan avgöra hur
stort belopp enskilda människor har ''sparat''. Den som har
lämnat en förenklad deklaration bör kunna få besked i juni,
övriga får vänta till december 1991. Om den inbetalda
preliminärskatten inte räcker både för ''vanlig'' skatt och
tvångssparande skall resterande belopp betalas som
kvarskatt senast i april 1992.
Vi har tidigare påpekat att återbetalningen av
tvångssparandet riskerar att spä på köpkraften på ett från
samhällsekonomisk synpunkt olämpligt sätt. Storleken av
en sådan effekt är osäker men sannolikt blygsam.
Inbetalningarna skapade enligt Konjunkturinstitutet en
mycket liten åtstramningseffekt och därför kan
återbetalningen väntas ge motsvarande blygsamma
stimulanseffekt. Vi anser ändå att återbetalningen av
tvångssparandet måste samordnas med aktiva insatser för
att främja frivilligt sparande. I vår partimotion om enskilt
sparande och ägandespridning framför vi förslag som har
detta syfte.
Vi föreslår alltså att återbetalningen av tvångssparandet
samordnas med aktiva stimulanser till frivilligt
hushållssparande.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för den framtida
skattepolitiken som redovisats i motionen,
2. att riksdagen beslutar om sådan förändring i
begränsningsregeln att den sammanlagda skatten ej
överstiger 50 % enligt vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar avskaffa arvs- och gåvoskatten
på arbetande kapital,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
sänkning av arvs- och gåvoskatten i övrigt som föreslagits i
motionen,
5. att riksdagen beslutar att arbetsrättsligt skadestånd är
avdragsgillt i rörelsen,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sänkta arbetsgivaravgifter i
samband med införande av lagfäst sjuklön,1]
6. att riksdagen beslutar avskaffa rätten för medlemmar i
fackliga organisationer att vid beskattningen göra avdrag
för sin medlemsavgift liksom motsvarande rätt för
arbetsgivarna,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tvångssparandet och stimulanser
för frivilligt sparande. 2]
Stockholm den 25 januari 1991
Bengt Westerberg (fp)
Birgit Friggebo (fp
Kerstin Ekman (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Charlotte Branting (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Sigge Godin (fp)
Elver Jonsson (fp)
Lars Leijonborg (fp)
Ingela Mårtensson (fp)
Daniel Tarschys (fp)
Anne Wibble (fp)
Kjell Johansson (fp)
1 1990/91:Sf356
2 1990/91:Fi612