Skogsvårdsavgiften innebär en extra beskattning utöver
inkomstskatten. Hälften eller mer av skogsbrukets
nettoavkastning betalas i skogsvårdsavgifter.
Skogsägarna måste betala skogsvårdsavggift varje år
dvs. från det ett bestånd anläggs till dess det avverkas. Lars
Hultkrantz och Sören Wibe visar i en bilaga till
Långtidsutredningen 1990 genom räkneexempel att
skogsägaren vid slutavverkning har betalt i södra Sverige 40
procent i skatt där omloppstiden är ca 80 år. I norra Sverige
där skogens omloppstid är 100 år och mer blir skatteuttaget
50--60 % procent av nettoavkastningen.
Till försvar för att ha skogsvårdsavgiften kvar visas på att
pengarna går till skogsvård. Vi vet inte vad
rundgångskostnaderna för detta är. De bidrag som
eventuellt betalas ut skall sökas, prövas individuellt och
värderas av en i det konkreta fallet oinsatt person. Helt
säkert försvinner en stor del av pengarna i denna
byråkratiska hantering.
Skogsvårdsavgiften är helt unik inom det svenska
näringslivet. Ingen annan näring har en liknande extra
kostnad för s.k. vårdsyften. Det svenska skogsbruket har
vid en internationell jämförelse en omfattande reglering
och hög skattebelastning. En anpassning till EG måste
innebära såväl en avreglering som en skattereduktion.
Skogsnäringen är extremt hårt beskattad.
Skogsvårdsavgiften innebär en extra beskattning på 40--60
procent av nettoavkastningen. Skatten skall nämligen
ställas i relation mellan nuvärdet av avgiftsbetalningar och
nuvärdet av nettoinkomster under ett skogsbestånds
livscykel.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avskaffande av
skogsvårdsavgiften.