Riksdagen beslutade den 14 december 1990 i enlighet
med regeringens proposition beträffande beskattning av
skadeförsäkringsbolag. I skatteutskottets betänkande
tillfogades en uppmaning till regeringen att ''noga följa
utvecklingen när det gäller de ömsesidiga
försäkringsbolagens konkurrenssituation''.
Bakgrunden till skatteutskottets beslut är dels motion i
frågan från bl.a. centerpartiet, dels att de ömsesidiga
bolagen vid ett flertal tillfällen påvisat att
konkurrensförhållandena inom skadeförsäkring väsentligt
kommer att förändras när det nya skattesystemet träder
ikraft utan att kompletteras med övergångsregler av
konkurrens- och näringspolitisk art.
Som vi tidigare redovisat är de nya skattereglerna för
försäkringsföretagen i all huvudsak rimliga och logiska --
inte minst med hänsyn till strävan mot en ökad likformighet
gentemot övriga företag och verksamheter inom den
finansiella sektorn. Vi anser dock att den nya
skattereformen skapar en en rad allvarliga och ur
konkurrenssynpunkt felaktiga övergångseffekter. I
synnerhet gäller detta reglerna för avskattning av
värderegleringsreserv och utjämningsreserv kombinerat
med införandet av skatteutjämningsreserven som ger
betydande variationer i utfall mellan olika
försäkringsföretag.
För försäkringsaktiebolagen -- där det beskattade egna
kapitalet är upp till fyra gånger större än de upplösta
reserverna -- ger möjligheterna till s.k. SURV-avsättningar
att avskattningen av tidigare fonder helt eller delvis
elimineras. För de ömsesidiga försäkringsbolagen med ett
eget kapital som i vissa fall uppgår till 3 %
av de upplösta reserverna, blir avskattningen
betydande eftersom möjligheterna till SURV-avsättning för
dessa blir små.
Effekterna blir som tidigare nämnts en helt oacceptabel
snedvridande konkurrens mellan olika försäkringsbolag.
Försäkringsföretag uppbyggda på aktiebolagsformen
gynnas medan de ömsesidiga kundägda försäkringsbolagen
missgynnas.
I officiell och skriftlig form har de ömsesidiga bolagen
redovisat väl underbyggda motiv och förslag till
övergångsregler för att eliminera de ur konkurrenssynpunkt
snedvridande effekterna av de nya skattereglerna inom
branschen. Det har skett i såväl särskilda yttranden
1990.06.06 med anledning av PM från
försäkringsinspektionen till finansdepartementet som
skrivelse till riksdagens skatteutskott inför behandlingen av
dessa frågor den 28 november 1990. Dessutom har
representanter för bolagen Ansvar, Folksam och
Länsförsäkringsbolagen lämnat en muntlig redovisning i
frågan vid skatteutskottets sammanträde ovannämnda
datum.
Det nya skattesystemet innebär att för
skadeförsäkringsbolagen tillämpas samma regler som för
övriga företag med tillägget att försäkringsbolagen när vinst
uppkommer får göra avsättningar till en obeskattad reserv,
säkerhetsreserven. Reservens uppgift är att fånga upp
slumpmässigt betingade negativa utfall i
försäkringsrörelsen -- exempelvis till följd av att bolaget ett
visst år drabbas av osedvanligt många stora skador.
Säkerhetsreserven kan fyllas på upp till en viss nivå som
väsentligen beror på bolagets totala premienivå. Systemet
är teoretiskt väl avvägt med säkerhetsreserven som buffert
för den rena försäkringsrörelsen medan
skatteutjämningsreserven (SURV) utgör uppfångaren av
variationerna i bolagens finansrörelser. För att det ska
fungera praktiskt och konkurrensneutralt fordras
emellertid att de svenska skadeförsäkringsbolagen inbördes
har en någorlunda likartad fördelning av de samlade
tillgångarna -- det s.k. konsolideringskapitalet, på
säkerhetsreserv och eget kapital.
Så är emellertid inte fallet efter det nya skattesystemets
ikraftträdande. Genom att de ömsesidiga, kundägda
bolagen genomgående har små egenkapital och väl fyllda
säkerhetsreserver, medan det omvända förhållandet råder
för aktiebolagen, kan de senare överföra det kapital som
samlats i säkerhetsreserven till eget kapital utan att bolaget
behöver betala skatt. Denna möjlighet gäller i synnerhet
nybildade aktiebolag eller de som byter associationsform
från ömsesidigt till aktiebolag. Så har exempelvis varit fallet
för Trygg-Hansa som genom övergången till aktiebolag fört
över ca 3,7 miljarder kronor från obeskattade reserver till
beskattat eget kapital. Utan att detta i det enskilda fallet
utgjorde motivet för byte av associationsform lyckades man
ändå vinna fördelarna med att tömma säkerhetsreserven
och därmed öppna för stora framtida skattefria avsättningar
och samtidigt väsentligen öka underlaget för
skatteutjämningsreserven.
Förslag till övergångsregler
Vår mening är inte att ändra i skattereformen i detta
sammanhang eller ens i dess tillämpning. Istället föreslår vi
att kompletterande regler införs som ger de ömsesidiga
försäkringsbolagen rätt att föra över medel från
säkerhetsreserverna till beskattat eget kapital.
Från statens synpunkt är detta förslag inte fråga om
något skattebortfall. Effekterna av uteblivna
övergångsregler med en inriktning som vi här har skisserat
leder till att de ömsesidiga bolagen tvingas ombildas till
aktiebolag.
Från centerpartiets sida anser vi det självklart för
konkurrensen, pluralismen och försäkringstagarnas
valfrihet att de ömsesidiga försäkringsbolagen ges möjlighet
att konkurrera på lika villkor med andra
försäkringsalternativ. De ömsesidiga försäkringsbolagen
försäkrar idag ungefär två tredjedelar av de svenska
hushållen. Därför måste riksdagen för att undanröja de
konkurrenssnedvridande effekterna besluta införa en
övergångsregel som ger de ömsesidiga bolagen möjlighet att
överföra en rimlig del av säkerhetsreserven till eget kapital.
Då återställs ordningen mellan ömsesidiga
försäkringsbolag och aktiebolag.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av att skapa
konkurrensneutralitet mellan ömsesidiga bolag och
aktiebolag inom försäkringsbranschen,
2. att riksdagen beslutar att utjämningsfonden och
regleringsfonden för trafikförsäkring får överföras till
beskattat eget kapital utan avskattning,
3. att riksdagen beslutar att 70 % av säkerhetsfonden får
föras över till obeskattat eget kapital utan avskattning.
Stockholm den 25 januari 1991
Per-Ola Eriksson (c)
Håkan Hansson (c)
Kjell Ericsson (c)
Stina Eliasson (c)