Rätten att fiska i enskilt vatten är enligt huvudregeln förbehållen ägarna av de fastigheter, där fiske ingår. Det enskilda fisket kan utgöra en del av en fastighet eller, om fisket är samfällt, gemensamt tillhöra en grupp av fastigheter. Undantagsvis kan fisket utgöra en särskild fastighet.
Vanligtvis tillkommer rätten till fiske i ett visst vatten så många, att fisket inte kan nyttjas rationellt och svårigheter uppstår för en effektiv fiskevård. Uppdelningen av ett fiskevatten på många delägare är besvärande redan när fisket är samfällt för ett skifteslag. Härtill kommer att fisket i en sjö eller ett vattendrag, som i sig kan ses som en naturlig brukningsenhet, ofta är uppdelat på flera skifteslag. Är fisket skiftat är enheterna oftast för små, och en samverkan mellan fiskerättsinnehavarna är därför nödvändig för en ändamålsenlig fiskevård och ett rationellt utnyttjande av fisket.
För att få en effektiv samverkan mellan olika fiskerättsägare infördes genom lagen (1960:130) om fiskevårdsområden (LOFO) en ny organisationsform, kallad fiskevårdsområde. Ett fiskevårdsområde är en i särskild ordning bildad rättssamfällighet, som syftar till att samfällt åstadkomma ett rationellt utnyttjande av fisket och en effektiv fiskevård samt förbättra fritidsfiskarnas möjligheter att genom fiskekort utnyttja fiskevatten.
Fiskevårdsområdesföreningen är därmed inte ett enskilt skatteobjekt, utan inkomster skall fördelas på delägarna i förhållande till deras andelstal. Det innebär att vid varje verksamhetsårs slut skall ett eventuellt överskott i föreningen beskattas hos delägarna, även om dessa inte erhållit någon utdelning.
Vi anser att fiskevården bör främjas. Fiskevårdsområdesföreningarna bör ges möjlighet att spara ihop överskott från ett eller flera år för att kunna göra större insatser eller investeringar. Det naturliga borde vara att med lagstiftningens hjälp bygga upp medel i rättssamfälligheten för att bekosta investeringar när resurserna det medger. Detta sparande i föreningsregi bör då inte beskattas annat än om det är att betrakta som en förmögenhet. Regeringen bör återkomma med ett förslag till riksdagen med denna innebörd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade skatteregler för fiskevårdsområdesföreningar i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 24 januari 1991 Roy Ottosson (mp) Hans Leghammar (mp) Paul Ciszuk (mp) Ragnhild Pohanka (mp) Kjell Dahlström (mp) Anna Horn af Rantzien (mp) Carl Frick (mp) Åsa Domeij (mp)