Det nya skattesystemet är nu placerat i den verklighet där det skall verka framöver. Det ligger i sakens natur att det i ett så stort förändringsarbete uppstår kantigheter och behov av justeringar. Ett sådant exempel är förvärvskälleindelningen vid samverkan mellan näringsidkare.
En näringsidkare som gör en investering i den egna näringsverksamheten får med skatterättslig verkan skriva av denna i sina räkenskaper. Avdrag för räntor och andra driftskostnader som är hänförliga till investeringen får också göras i verksamheten. Redan pågående verksamhet i förvärvskällan finansierar således utbyggnaden i verksamheten. Detta är en god princip för att möjliggöra tillväxt och utveckling i företaget och i samhället.
Om emellertid investeringen av olika skäl måste eller bör ske i samverkan mellan en eller flera näringsidkare inträffar följande: När två eller flera fysiska eller juridiska personer sluter avtal att gemensamt utöva näringsverksamhet föreligger ett handelsbolag. Handelsbolaget taxeras inte för sig. Bolagets inkomst hänförs till delägarnas inkomst med den fördelning som svarar mot respektive delägares andel av bolagets vinst eller förlust.
När det gäller en enskild näringsidkare som är delägare hänförs inkomst från handelsbolaget och annan inkomst till skilda förvärvskällor. Detta gäller även i det fall de båda verksamheterna är att bedöma som aktiv näringsverksamhet. Den enskilde näringsidkaren måste alltså redovisa två separata förvärvskällor. Överskott i en näringsverksamhet kan således inte kvittas mot underskott i ett handelsbolag.
Detta förhållande hämmar angelägna investeringar, som av finansierings- eller andra skäl bör göras gemensamt mellan olika näringsidkare. Då effekterna måste anses ha uppkommit omedvetet bör problemet snarast undanröjas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till lösning på de problem som aktualiserats i motionen.
Stockholm den 25 januari 1991 Rolf Kenneryd (c)