Förvärvskälleindelningen vid samverkan mellan näringsidkare
Omställningen av jordbruket från traditionell
livsmedelsproduktion till andra produktionsinriktningar
kräver ofta stora investeringar och därmed samverkan
mellan flera lantbrukare. Det kan gälla allt från investering
i marknadsföring av gårdarna inom turistnäringen till
energiproduktion. Samverkan mellan flera näringsidkare i
större projekt är något som samhället bör stimulera. Det är
ett viktigt komplement till de stora företagen som ofta har
andra prioriteringar i fråga om till exempel lokaliseringen
av sin verksamhet.
Det är av största betydelse att kostnaderna för denna typ
av gemensamma framtidsinvesteringar kan finansieras med
obeskattade vinstmedel. Så är emellertid inte för
närvarande fallet.
En näringsidkare som gör en investering i en anläggning
i den egna näringsverksamheten får med skatterättslig
verkan skriva av anläggningen i sina räkenskaper. Han får
i verksamheten också göra avdrag för räntekostnader och
andra driftskostnader som är hänförliga till
nyinvesteringen. Det innebär alltså att den redan pågående
verksamheten i förvärvskällan finansierar utbyggnaden i
verksamheten. Anta i stället det fallet att
investeringsutgiften är så stor att den måste ske i samverkan
med en eller fler andra näringsidkare. Då inträffar
följande.
Om två eller flera fysiska eller juridiska personer sluter
avtal att gemensamt utöva näringsverksamhet i bolag
föreligger ett handelsbolag. Handelsbolaget blir jurdisk
person redan i och med att avtalet är slutet. Bolaget skall
visserligen föras in i handelsbolagsregistret, men denna
införing har inte någon betydelse för bolaget som sådant
utan endast för bolagsmännens ansvarighet gentemot tredje
man.
Handelsbolag taxeras inte självt utan bolagets inkomst
hänförs till delägarnas inkomst med en andel av bolagets
vinst eller förlust. När det gäller en enskild näringsidkare
som är delägare i ett handelsbolag hänförs inkomst från
handelsbolaget och annan inkomst till skilda förvärvskällor.
Detta gäller även i det fallet de båda verksamheterna är att
bedöma som aktiv näringsverksamhet (jfr 18 § femte stycket
kommunalskattelagen). En effekt av denna regel blir att
den enskilde näringsidkaren måste redovisa två separata
förvärvskällor.
För en lantbrukare som är delägare i ett handelsbolag
innebär förvärvskällereglerna stora nackdelar. En
lantbrukares överskott i jord- eller skogsbruksdriften kan
inte kvittas mot underskott i en förvärvskälla i ett
handelsbolag som han är delägare i. Problemet ställs på sin
spets när lantbrukaren vill använda sitt omställningsstöd till
investeringar i denna typ av gemensamma projekt.
Situationen är följande.
Omställningsstöd lämnas för åkermark som tas ur
livsmedelsproduktion och varaktigt överförs till annan
användning. Omställningen av åkermarken skall
genomföras under perioden 1991-07-01 till 1996-06-30.
Stödet är dels en kompensation för uteblivna intäkter, dels
ett investeringsstöd för att åstadkomma annan användning
av arealen. Stödet utgår i form av ett engångsbelopp. I
genomsnitt lämnas 9 000 kronor/ha för den som går in i
omställningen 1991/1992, 6 000 kronor/ha 1992/1993 och 4
000 kronor/ha 1993/1994.
Enligt bestämmelserna i 22 § anv p 9 st 7 KL kan
beskattningen av den del av stödet som kan anses vara
investeringsstöd skjutas upp till dess stödet används för
avsett ändamål. Den skattskyldige måste göra sannolikt att
stödet skall användas för en framtida investering för att
beskattningen skall skjutas upp. Om närmare utredning
saknas bör enligt riksskatteverkets uppfattning årligen fram
till stödets sluttidpunkt juni 1996 till beskattning tas upp en
viss minsta andel.
Vid sidan om omställningsstödet finns anläggningsstödet
som syftar till att stimulera anläggning av våtmark och
plantering av lövskog och energiskog på åkermark.
Anläggningsstödet kan lämnas under perioden 1991/1992--
1994/1995 och uppgår till 10 000 kronor/ha för plantering av
lövskog och energiskog. Stödet behandlas som ett vanligt
investeringsstöd i enlighet med bestämmelserna i 22 § anv p
9 st 4--6 KL.
Låt oss anta att lantbrukaren har en areal om 100 ha som
han varaktigt vill ställa om från livsmedelsproduktion. Han
kan då uppbära 900 000 kronor i omställningsstöd och 1 000
000 kronor i anläggningsstöd om han till exempel planterar
energiskog. Anläggningsstödet är skattepliktigt men kan
kvittas bort mot de direkt avdragsgilla
planteringskostnaderna. Om lantbruken använder
omställningsstödet i en energianläggning tillsammans med
ett antal andra lantbrukare konstituteras ett handelsbolag.
Lantbrukaren tvingas då skatta av beloppet fördelat på de
år det anses belöpa i den förvärvskälla som jordbruket
utgör. Minst hälften (48--64 procent) går bort i skatt och
avgifter. Om däremot andelen i energianläggningen ansetts
utgöra en investering i samma förvärvskälla som
jordbruket, där omställningsbidraget uppburits, hade
omedelbar beskattning kunnat elimineras genom att
avskrivningsunderlaget -- i enlighet med reglerna om
beskattning av näringsbidrag -- hade fått sättas ned med ett
belopp motsvarande omställningsstödet.
Den här beskrivna problematiken som har generell
giltighet för all samverkan mellan enskilda näringsidkare
kan lösas på i princip två sätt. Det ena är en förändring av
förvärvskälleindelningen. Det är den mest komplicerade
metoden. Den enklaste metoden är att införa krav på
registrering för att ett handelsbolag skall anses konstituerat.
Det förslaget finns redan utrett och presenterat i en inom
justitiedepartementet upprättad promemoria från oktober
1989. Motsvarande förslag hade också URF-utredningen.
Med hänsyn till att lantbrukarna nu börjar lyfta
omställningsbidragen är det angeläget att riksdagen fattar
ett snabbt beslut i frågan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder
för att underlätta samverkan mellan enskilda näringsidkare
enligt vad som anförts i motionen.
Stockholm den 25 januari 1991
Bo Lundgren (m)
Karl-Gösta Svenson (m)