Av den ökande brottsligheten är en stor del rån mot mindre serviceställen som bensinstationer, kiosker, närbutiker etc. Dessa anläggningar har ofta enmansbetjäning och är därför lättare att råna. Ofta kommer rånaren/rånarna över dagskassan på några tusenlappar.
En obehaglig sida av dessa rån är de psykiska problem som den rånade personalen många gånger drabbas av. Det ekonomiska bortfallet är naturligtvis också kännbart för näringsidkaren. Men det finns också ett annat problem. Ofta undkommer tjuven. Grips han får han ofta ett lindrigt straff. Blir han dömd att ersätta det stulna finns det naturligtvis ingenting att hämta. Då dyker nästa ''tjuv'' upp, nämligen svenska staten, som kräver dels skatt på det stulna beloppet, dels sociala avgifter, d.v.s. arbetsgivaravgifter ATP, sjukförsäkring o.s.v. Det finns refererade fall där bytet för tjuven blivit 3 000 kronor och statens krav har blivit 3 500 kronor.
Det torde för de flesta med rättsmedvetande framstå som helt orimligt att man skall betala skatt och sociala avgifter på pengar man inte har, som man blivit bestulen på.
Det borde vara en självklarhet att Sveriges lagstiftande församling, riksdagen, undanröjer dessa avarter i vårt rättssystem.
Det bör ankomma på berört utskott att utforma lagtext.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att skatt och sociala avgifter ej skall tas ut på stulna belopp i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 25 januari 1991 Wiggo Komstedt (m)