Det försiggår en omfattande skattefri konsumtion av
ofta ganska slösaktig och lyxbetonad karaktär i Sverige. Det
gäller den skattefria konsumtion som sker i form av
representation, kurser och konferenser samt tjänsteresor.
För privatföretag är detta avdragsgilla kostnader, vilket
betyder att konsumtionen är skattefri. Eftersom företagen
får dra av erlagd moms är den inte ens momsbelagd. Den
enda skatt som betalas är punktskatter på tobak och
alkohol.
För statliga och kommunala organ är konsumtionen helt
betald av skattebetalarna.
Detta betyder att det är ett stort kostnadsgap mellan den
enskilde som betalar sin konsumtion -- exempelvis
restaurangbesök -- med beskattade pengar och den som äter
''på representation'' och klyftan har ökat sedan moms har
införts på restaurangmåltider.
Systemet leder med nödvändighet till ett rikt utbud av
kostsamma och ibland rent lyxbetonade tjänster till dem
som äter på någon annans bekostnad, det må vara
företagets eller skattebetalarnas. Samma sak gäller
konferensverksamheten, där både höga konferensavgifter
tillfaller arrangörer och föredragshållare och höga logi- och
matkostnader antyder en konsumtion som knappast kan
försvaras med hänsyn till de kunskaper som inhämtas.
Medan den svenska grundskolan lever ett fattigt liv i
nedslitna lokaler och med trasiga läroböcker och lågt
betalda lärare, frodas konferensverksamheten på lyxiga
konferenshotell med högt betalda medverkande. De
resurser som läggs ned på detta i Sverige lär vara större än
kostnaden för hela den svenska grundskolan.
Därtill kommer frågan om den kunskap som ges på
kurserna uppväger den förlorade arbetstid som kurserna
med nödvändighet leder till.
Enligt tidningsuppgifter uppgår kostnaden per dag för
en konferensdeltagare i Stockholm till över 1000 kronor per
dag. Det är intressant att jämföra detta med kostnaden för
riksdagsledamöternas rum -- 600 kronor per månad.
Till de störande höga kostnader som betalas helt eller
delvis av skattebetalarna hör hotellkostnad. Sedan
nattraktamentena avskaffades har varje incitament för den
som är på tjänsteresa att hålla ner kostnaderna försvunnit --
utom möjligen det moraliska. Så har också
hotellkostnaderna stigit våldsamt och hotellen konkurrerar
knappast med pris utan snarare med standard. För en
svensk barnfamilj i dag att ta in på hotell är nästan
otänkbart.
Särskilt stötande är det att de förmåner som ligger i att
åtnjuta denna skattefria konsumtion är koncentrerade till
vissa grupper i samhället. Arbetaren eller sjukvårdsbiträdet
åtnjuter dem sällan. Höga chefer och tjänstemän desto
oftare.
Nu är det dock ingalunda en eventuell avundsjuka
mellan grupper som bör vara det bärande motivet för att ta
itu med dessa problem utan att skattesystemet premierar en
konsumtion som är resursslösande och drar undan
resurser -- material och arbetskraft -- från mer angelägna
uppgifter i samhället; att restaurera miljön och förbättra
skola och sjukvård exempelvis.
Hemställan
Med stöd av vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att skattefriheten för konsumtion i samband med uppdrag i
tjänsten leder till en överflödskonsumtion som drar resurser
från andra samhällsavsnitt,
2. att riksdagen beslutar ompröva skattefriheten för
nattraktamenten, representationsmåltider och vissa
konferenser,
3. att riksdagen beslutar att ett generellt nattraktamente
skall återinföras i det statliga resereglementet.
Stockholm den 25 januari 1991
Lars Norberg (mp)
Anita Stenberg (mp)
Gösta Lyngå (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Eva Goe s (mp)