med anledning av prop. 1990/91:54 Kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och företagsbeskattningen, m.m.
Allmän inledning
Den första etappen i skattereformen beslöts om
i december 1989 och avsåg innevarande
beskattningsår. I juni i år beslöts om en andra
etapp, med sikte på nästa beskattningsår.
Propositionen 1990/91:54 behandlar tredje, och
enligt föredragande statsråd, sista delen i reformen.
Omfånget på propositionen speglar den brådska
med vilken framför allt andra delen av
skattereformen genomdrevs. Remissinstanser
hördes, men tillräcklig hänsyn togs ej till dessa i
utskottsarbetet från majoritetens sida.
Ett resultat bl.a. av det sistnämnda som
likaledes speglar brådskan är det faktum att
regeringen nu tvingas dra tillbaka alternativt ändra
en rad tidigare fattade beslut. Detta gäller såväl
ändringar som har ett mer reellt skattemässigt
innehåll, som ändringar i den tekniska
lagstiftningen. Regeringen har också, under trycket
av opinionen, tvingats ändra flera tidigare beslut.
Alltsammans är förändringar där verkligheten gjort
sig gällande och underkänt delar av skattereformen
sådan den sammansattes av majoriteten av
socialdemokrater och folkpartister.
Från början skulle skattereformen tas i ett enda
steg, var det tänkt. I regeringsförklaringen 1989
förklarade emellertid statsministern att reformen
skulle tudelas. Nu kommer den tredje etappen. Det
är dock mycket som talar för att det inte är slut med
detta. Samtidigt som föredragande anför att
skattereformen är avslutad i och med denna
proposition, sägs nämligen att ''några områden är
föremål för ytterligare utredningsarbete''. Det visar
sig vara den lagtekniska utformningen av
mervärdeskattelagstiftningen, den lagtekniska
översynen av de centrala
inkomstskatteförfattningarna, frågan om
beskattningen av enskilda näringsidkare och
handelsbolag m.m. De storslagna planerna på en
snabbt genomförd reform har alltså blivit en
utdragen process -- regeringen har inte klarat av det
arbete som tidigare utlovats. Hur många etapper
som skattereformen i verkligheten kommer att
omfatta är således ännu oklart.
Redan tidigare har centern anfört att
småföretagens situation inte prioriterats tillräckligt
av majoriteten bakom reformen. Att
reformeringen av småföretagens beskattning inte
heller nu slutförs utan hänskjuts till en utredning
och därmed en osäker framtid måste dessvärre
tolkas som ringaktning av frågans betydelse. Det
borde varit möjligt att nu lägga förslag om
småföretagsbeskattningen. För småföretagen
medför det klara negativa konsekvenser att inte en
genomgripande reformering nu sker. Vi anser att
regeringen borde lagt fram ett förslag om särskild
redovisningsmetod för enskilda näringsidkare. Vi
begär mot denna bakgrund att regeringen snarast
återkommer till riksdagen med förslag till en
särskild redovisningsmetod, i huvudsaklig
överensstämmelse med den utredning (SOU
1989:94) som lagt förslag i frågan. Sker så, anser vi
inte att en särskild utredning om
småföretagsbeskattningen behövs. Skulle vårt
förslag inte bifallas av riksdagen anser vi dock, mot
bakgrund av att regeringen inte berett frågorna i tid
för denna proposition, att den utredning som
regeringen avser tillsätta om beskattningen av
enskilda näringsidkare och handelsbolag bör ha en
parlamentarisk sammansättning och inte utgöras av
en särskild utredare som regeringen anför i
propositionen.
De delar av skattereformen som redan hittills
genomförts har dock redan haft en rad effekter. En
positiv effekt som bl.a. beror på skattereformen är
att hushållen blivit mindre benägna att låna och att
handla på kredit.
Till de negativa samhällsekonomiska effekterna
hör framför allt att den breddade och höjda
momsen leder till en politiskt beslutad inflation som
uppgår till över 3 % per år 1990 och 1991. Detta är
olyckligt i ett läge där landets största
samhällsekonomiska problem är de alltför höga
prisoch kostnadsökningarna. Skattereformen leder
till höga inflationsförväntningar och
kompensationskrav i lönerörelserna. Detta
försvårar möjligheterna till ett stabiliseringsavtal på
arbetsmarknaden. Skattehöjningarna på boendet
blir så höga att regeringen sett sig föranlåten att
uppta förhandlingar om ett stabiliseringsavtal för
hyresmarknaden, vilket måste betraktas som en
exceptionell åtgärd.
Det snedfördelande ekonomiska utfallet av
skattereformen innebär också kompensationskrav i
lönerörelsen och försvårade möjligheter till ett
stabiliseringsavtal på arbetsmarknaden. Momsen
på serverings- och hotelltjänster har redan lett till
att turistnettot i bytesbalansen försvagats och att
arbetstillfällen gått förlorade genom att företag
måst läggas ned. Dessa företag som gått omkull har
framför allt legat i glesbygd. Skattereformen
innebär också kostnadsfördyringar för deltagande i
arbetslivet i en utsträckning som riskerar leda till
försvagade möjligheter till ökat arbetskraftsutbud
samt dessutom ökad friskfrånvaro.
Till effekterna av reformen har också hört
protester från en bred allmänhet. Debatten under
sommaren om den höga matmomsen och den höjda
momsen på serveringstjänster ledde bl.a. till att
restaurangerna under en dag erbjöd priser med
skatt på EGs nivå. De samlade effekterna av
bensinprishöjningarna genom skattereformen och
Iraks invasion av Kuwait ledde till kraftiga
protester mot bensinpriserna, vilket till sist
tvingade regeringen att gå med på att lägga fram ett
förslag om höjda reseavdrag. Detta förslag har oss
veterligen inte folkpartiet motsatt sig. Så har dock
skett med flera andra förslag till ändringar i
reformen. Det kan nu konstateras att enighet inte
längre råder mellan de partier som stod bakom
beslutet i juni i år. Skattereformen ligger inte längre
fast, som de bägge partierna tidigare hävdat.
Skattereformen har, på längre sikt, gynnsamma
effekter på svensk ekonomi. En skattereform
innebärande ordentligt sänkta marginalskatter var
nödvändig. Reformen som den beslutats leder dock
sammanfattningsvis i det korta perspektivet till en
rad negativa samhällsekonomiska effekter såsom
höjd inflation, kompensationskrav i
lönerörelserna, försvårade möjligheter till ett
stabiliseringsavtal på arbetsmarknaden samt
försämrade möjligheter till ökat arbetskraftsutbud.
Till dessa nackdelar med reformen hör också de
fördelningspolitiska och regionalpolitiska utfallen.
Flera utredningar har dokumenterat hur de lägre
inkomsttagarna förlorar på reformen, alternativt
vinner mindre än de högre inkomsttagarna.
Skattereformen ger ett snedvridet
fördelningspolitiskt utfall till nackdel för dem med
lägre inkomster. Det regionalpolitiska utfallet blir
till nackdel för boende i glesbygd framför allt
eftersom den totala drivmedelsbeskattningen höjs
kraftigt och reseavdragen ej höjs tillräckligt för
kompensation för ökade kostnader för arbetsresor.
Centern har i partimotionerna 1989/90:Sk96 och
1989/90:Sk113, som lades i juni i år, redovisat ett
heltäckande alternativ till den skattereform som då
beslutades. Vi angav där att skattereformen skall
främja följande mål:Skatt efter bärkraft
Arbete och företagandeSparande och
decentraliserat ägandeGod miljö och
resurshushållningSänkning av den totala
skattekvoten.
Det förslag som centern lade fram var i
överensstämmelse med dessa mål.
Även om centern inte ingick i
överenskommelsen bakom reformen
överensstämde vårt alternativ i hög utsträckning
med det förslag som slutligen röstades igenom.
Enligt vår uppfattning borde emellertid
finansieringen av reformen utformats annorlunda.
Centern anförde i samband med beslutet i juni
bl.a. att energimoms borde ha ersatts av
punktskatter med större miljöstyrande förmåga.
Differentierad mervärdeskatt borde införts, med
lägre skatt på nödvändig konsumtion som boende
och livsmedel. Turistmomsen borde, med tanke på
landets externbalans och turistintäkter, ej ha höjts.
Reseavdragen borde däremot höjts med tanke på
de ökade drivmedelsskatterna. Tjänstebilar borde
ha beskattats hårdare. Sparavdraget borde ha
behållits. I gengäld anser vi att diverse bidrag med
centerns förslag ej hade behövt höjas i samma
utsträckning som beslutades. Vi anförde vidare att
beräkningsunderlaget i den beslutade
skattereformen underskattar vissa intäkter. Pris-
och löneutvecklingen är för lågt beräknad.
Indexregleringen av skatteskalorna baserar sig på
en orealistiskt låg inflation. De dynamiska
effekterna uppskattade vi till 8 miljarder kr. Det var
en försiktigare beräkning än bl.a. folkpartiet
använde sig av i utredningsskedet.
Om centerns förslag bifallits hade
skattereformen bl.a. fått ett utfall som blivit mer
jämlikt mellan olika inkomstgrupper och mellan
olika regioner, rundgången av skatter och bidrag
hade blivit lägre och inflationspåverkan från
skattereformen hade också blivit lägre.
Förutom de ovan nämnda partimotionerna har
centern i partimotion 1990/91:Fi11 redovisat hur vi
ser på skattereformen och skattepolitiken i övrigt i
ett ekonomiskt-politiskt medellångt perspektiv. I
en nyligen inlämnad partimotion i anledning av
regeringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att
stabilisera ekonomin m.m. tar vi upp sänkt skatt på
nödvändig konsumtion som en viktig del i den
stabiliseringspolitik som nu bör föras.
Skatteförändringarna finansieras fullt ut. I en
kommande motion under allmänna motionstiden
redovisar vi i sin helhet de förändringar av
skattereformen och skattesystemet i övrigt som vi
nu vill se genomförda.
Centern lade dessutom i inledningen av
innevarande riksmöte, i enlighet med
riksdagsordningens 3 kap. 15 §, en partimotion
(1990/91:Sk1) med förslag till skattepolitiska
åtgärder mot bakgrund av konflikten mellan Irak
och Kuwait. Motionen som är principiell till sin
natur begär av regeringen förslag till omprövning
av skattereformens finansiering inom några
områden. Syftet är bl.a. fördelningspolitiskt,
regionalpolitiskt och samhällsekonomiskt. Även
här poängteras att skattesänkningar skall
finansieras fullt ut för att undvika försvagningar av
statsbudget och finanspolitik. I partimotionen i
anledning av regeringens skrivelse och i denna
kommittémotion gör vi konkretiseringar av de
principiella krav vi tidigare framfört. Den totala
finansieringen för dessa skattesänkningsförslag
erhålles dels via andra skattehöjningar, dels via
besparingar i de offentliga utgifterna. Genom
denna konstruktion åstadkommes även en viss
sänkning av den totala skattekvoten redan under
nästa budgetår.
I det följande redovisar vi vår syn på regeringens
förslag i föreliggande proposition.
Särskild löneskatt på vissa pensionsförmåner
Syftet med särskild löneskatt är att åstadkomma
neutralitet mellan socialavgiftsuttaget på alla
förvärvsinkomster. RINKs förslag om grundavgift
på pensionsutbetalningar mötte häftig kritik.
Proposition 1989/90:110 föreslog istället en särskild
löneskatt att tas ut vid intjänandet av pensionen.
Något förslag lades dock inte fram eftersom frågan
krävde ytterligare övervägande av regeringen.
Lagrådet har nu fört fram skarp kritik mot
förslaget. Bl.a. menar man att det innehåller inslag
som träffar den skattskyldige retroaktivt. I likhet
med propositionen anser vi att lagrådets kritik
måste föranleda att förslaget nu inte genomförs
utan att frågan bereds ytterligare.
I likhet med regeringen anser vi att det bortfall
av finansiering för skattereformen som ett
uppskjutande av förslaget om särskild löneskatt
innebär skall finansieras. Vi anser det dock
felaktigt att höja den allmänna löneavgiften i
enlighet med regeringens förslag. Den skulle i så
fall drabba alla arbetsgivare, oavsett vilken lösning
de har beträffande pensionsförmånerna. För de
företag som inte har den typ av pensionsförmåner
som åsyftas träffas av särskild löneskatt innebär
detta en skattehöjning, som dessutom är extra
olämplig mot bakgrund av det vikande
konjunkturläget. I motion 1989/90:Sk96 krävde vi
också att egenföretagare skulle kompenseras för
den, i förhållande till tjänstepension, högre
skattesatsen för pensionsutbetalningar genom ett
differentierat uttag av särskild löneskatt. En sådan
lösning antyddes också i regeringens proposition
1989/90:110. Regeringens föreslagna
finansieringslösning för första halvåret 1991 skulle
helt frångå detta.
Vi anser istället att finansiering för
inkomstbortfallet bör ske inom ramen för det
föreslagna systemet med särskild löneskatt och när
detta trätt ikraft.
Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA)
Propositionens förslag innebär att särskild
löneskatt skall tas ut för ersättningar från TFA i de
fall ersättningen utgår i form av engångsbelopp som
inte avser kompensation för mistad inkomst.
TFA utger ersättning utöver socialförsäkringen,
bl.a. under akut sjukdomstid och vid invaliditet.
Den skattefria dagsersättningen uppgår endast till
ringa belopp och kommer att ge upphov till endast
små skatteintäkter. Med hänsyn till detta, och till
det angelägna i att försäkringar av denna typ
existerar anser vi inte att TFA bör bli skattepliktig.
Propositionen avslås i denna del. Nuvarande regler
bör således även fortsättningsvis gälla härvidlag.
Skattemässig behandling av grupplivförsäkring i
tjänsten eller yrket
Likformighetsskäl talar visserligen för
beskattning på samma sätt som kontant lön. Detta
har emellertid lagrådet varit kritiskt emot eftersom
det förslag som RINK presenterat skulle strida mot
regeringsformen. Massiv kritik riktades från
remissinstansernas sida mot den inom
finansdepartementet framtagna promemorian om
premieskatt. Regeringen har enligt vår uppfattning
inte tillräckligt kunnat klarlägga hur de med det nya
förslaget eliminerar de nackdelar som
remissinstanserna tagit upp. Mot bakgrund av detta
bristande beslutsunderlag anser vi att
propositionens förslag bör avslås. Regeringen bör
återkomma med nytt förslag till riksdagen.
Avdrag för kostnader för bilresor mellan bostad
och arbetsplats
Sedan januari i år har bensinpriset stigit med
över 2 kr. Merparten av detta beror på ökad
beskattning, men en del beror även på
råvaruprishöjningen efter Iraks invasion av
Kuwait. Centern ansåg redan i samband med
riksdagens beslut i juni att den höjda beskattningen
motiverade höjda reseavdrag. Detta avslogs dock
av riksdagens majoritet. Under trycket av en folklig
opinion mot de höga bensinpriserna har sedermera
regeringen tvingats retirera och föreslå höjda
reseavdrag.
En höjning till 11 kr/mil under 1991 samt 12 kr
under 1992 är långt ifrån tillräcklig för att uppnå
kompensation för prisutvecklingen under
innevarande år. Den räcker i själva verket för
många låginkomsttagare med lågt avdragsvärde
inte ens till för att kompensera för prisökningarna
sedan augusti månad.
De drastiska prishöjningarna på bensin
kommer, om inte reseavdragen höjs ytterligare, att
ytterligare försämra skattereformens
fördelningspolitiska och regionalpolitiska utfall.
Låginkomsttagare med lång körsträcka till arbetet
kommer att drabbas särskilt hårt. Kostnaden för
deltagande i arbetslivet höjs, vilket riskerar leda till
minskade dynamiska effekter av skattereformen
och risk för ökad friskfrånvaro.
Vi anser det mot denna bakgrund motiverat att
höja reseavdragen utöver regeringens förslag.
Avdrag för resa med bil till och från arbete bör
därför för nästa taxeringsår bestämmas till 13,20
kr/mil oberoende av körsträcka. Detta under
förutsättning att vårt förslag om slopad
energimoms bifalles. Skulle så ej bli fallet föreslås
reseavdragen höjas till 15 kr/mil oberoende av
körsträcka. Vi återkommer till vårt förslag
beträffande avdragen under taxeringsåret 1991. Vi
anser dock, till skillnad från regeringen, inte att det
är befogat att begränsa höjningen till åren 1991 och
1992. Vi kan emellertid biträda regeringens förslag
om tillsättande av en särskild utredare för avdragets
framtida utformning. I detta sammanhang delar vi
inte heller regeringens syn på möjligheterna till en
regional differentiering. Vi bedömer tvärtom detta
som fullt möjligt och dessutom som önskvärt ur
miljöpolitisk synvinkel.
Det särskilda grundavdraget för pensionärer
Genom systemet med extra avdrag vid
beskattningen av folkpensionärerna har
pensionärer med låg pension men med extra
inkomster eller med besparingar drabbats av
mycket höga marginaleffekter. Från centerhåll har
under en följd av år genom motioner krävts
reformer inom hittillsvarande system syftande till
lägre marginaleffekter. Under senare år har vi
föreslagit övergång till system med avsevärt
förstärkt grundpension som skulle göra de särskilda
skattereglerna för pensionärer obehövliga.
Centerns strävan är att alla -- oberoende av
inkomstförhållanden under sin aktiva tid -- skall få
en tryggad ålderdom och att skattesystemet för
pensionärerna skall vara sådant att alla stimuleras
att planera och spara för sin ålderdom och att det
även för pensionärer skall finnas ekonomiska motiv
för att försöka öka sina inkomster.
Centerns krav har lett till att vissa förbättringar
genomförts i syfte att minska marginaleffekterna
för pensionärerna. Men alltjämt finns regler -- eller
har beslutats om regler för inkomståren l99l och
l992 -- som gör att marginaleffekterna i vissa
situationer blir mycket högre för folkpensionärer
med låg eller relativt låg pension än för övriga på
motsvarande inkomstnivåer.
Vi avser här främst att det nya särskilda
grundavdraget för pensionärer kommer att
avtrappas mot 65 procent av kapitalinkomster över
1.600 kr och mot inkomster från passiv
näringsverksamhet samt med tio procent av den del
av förmögenheten som överstiger 100.000 kr.
Avtrappningen av det särskilda grundavdraget
på grund av både ränteinkomster och de
besparingar över 100.000 kronor som ger
ränteinkomsten leder till synnerligen höga
marginaleffekter för dem som har låga pensioner.
De som drabbas är de som trots låga inkomster
under sin aktiva tid -- och därför fått låg pension --
lyckats spara ihop mer än 100.000 kr. Däremot
drabbas inte de som har höga pensioner eftersom
de ej har högre grundavdrag än övriga
inkomsttagare.
Vi finner det oförsvarligt med skatteregler som
på detta sätt straffar dem som varit sparsamma.
Senast i motionen l989/90:Sk419 och i
reservationen nr 2 som fogades till betänkandet
l989/90:SkU22 framförde vi kravet på att
pensionärernas extra avdrag inte skulle avtrappas
mot förmögenhet. Vi ställer nu motsvarande krav
vad gäller det från och med den 1 jan l99l gällande
särskilda grundavdraget för pensionärer.
Skattereduktion för hemmamake och för
ensamstående med barn
Centern yrkade i samband med beslutet i juni
om att skattereduktion för hemmamake och för
ensamstående med barn skall finnas kvar.
Bakgrunden var följande.
Skattereduktionen för hemmamake har numera
i första hand betydelse för ett litet antal personer,
oftast kvinnor, som lever i små omständigheter.
Statsfinansiellt är reduktionen också av liten
betydelse.
Skattereduktionen för ensamstående med barn
har betydelse för många kvinnor men även män
som är låginkomsttagare. Vi anförde att vi kunde
godta propositionens förslag, men endast under
förutsättning att ett borttagande av
skattereduktionen åtföljs av förslag till hur man
klarar de berörda gruppernas ekonomiska
situation. Det förslaget skulle, ansåg vi, träda i
kraft samtidigt som propositionen. Regeringen har
nu inte sagt sig vara beredd att lägga fram något
sådant förslag.
Mot denna bakgrund anser vi att dessa
skattereduktioner skall finnas kvar. De tidigare
fattade besluten om att avskaffa
skattereduktionerna bör därför rivas upp.
Anpassning av sjömansskattelagen till
skattereformen
Propositionens förslag innebär att
skattereduktionen för gifta sjömän och för ogifta
sjömän med barn avskaffas.
I överensstämmelse med vad vi ovan anfört om
skattereduktion för hemmamake och för
ensamstående med barn anser vi att även dessa
skattereduktioner skall bibehållas.
Inkomst av kapital
De skatteregler som föreslås i propositionen
beträffande fordringar respektive skulder i
utländska värdepapper och valuta avviker i sin
utformning från huvudprinciperna för
kapitalbeskattning i skattereformen. Framför allt
gäller detta avdragsregler och tidpunkten för
beskattning. Huvudskälen för en annorlunda
tillämpning och nivå på avdragsregler avses vara att
undanröja skatteplanering och opåkallad
skattefrihet som framför allt valutakursvariationer
kan åstadkomma.
Centerpartiet delar regeringens uppfattning att
beskattningstillfället bör ske i samband med
realiseringen av en värdeökning. Däremot avvisas i
huvudsak de begränsningar och avvikelser från
huvudprincipen för kvittning mellan inkomster och
utgifter inom inkomstslaget kapital som
propositionen föreslår.
Sett mot bakgrund av den ökade roll och
betydelse som olika placeringsinstrument i utländsk
valuta i en alltmer utvecklad internationell
finansiell integration kommer att få -- är det
otillfredsställande med skatteregler som i viss
utsträckning kommer missgynna sådana
placeringar.
Huvudprincipen för placering i svensk valuta
gäller att ränteutgifter är fullt avdragsgilla mot
ränteinkomster och därutöver mot andra
kapitalinkomster upp till ett tak på 100.000 kronor.
Ränteutgifter utöver denna nivå är avdragsgilla till
70%. Dessutom räknas reaförluster på fordringar
såsom aktier utställda i svensk valuta som
ränteutgifter. Därigenom får reaförluster dras fullt
ut inom ramen för totala ränteutgifter på 100.000
kronor. Vidare medges kvittning mellan
reaförluster och reavinster på börsnoterade aktier
och andra marknadsnoterade värdepapper -- vilket
alltså därmed höjer det s.k. avdragstaket.
För ränteinkomster på fordringar i utländsk
valuta -- följaktligen även reavinster på utländska
aktier -- medges inte enligt regeringens förslag en
höjning av taket för full avdragsrätt för
ränteutgifter/reaförluster. Denna avvikelse
motiveras med att fordringar i utländsk valuta
förutom ränteavkastning dessutom kan göra
valutakursvinster. Genom att valutakurserna
fluktuerar kan en placerare välja tidpunkt för
beskattning genom val av valuta. Även ett
begränsat utnyttjande av kursrörelser bedöms som
skatteplanering som regeringen genom sina förslag
vill motverka.
Centerpartiet bedömer dessa farhågor
överdrivna. Dessutom rimmar hårdare skatteregler
för utländska placeringar illa med intentioner för
avskaffandet av valutaregleringen. Riskerna med
en befarad skatteplanering hänger dessutom i hög
grad samman med hur framgångsrikt Sverige och
andra länder lyckas driva en framgångsrik finans-,
penning- och valutapolitik. En avreglerad och
marknadsanpassad finans- och kapitalmarknad ger
självfallet för handen ett mera marknadskonformt
agerande från marknadens aktörer. Det vore fel att
motverka marknadens sätt att fungera med
skattepolitiska asymmetrier som nu regeringen
redovisar. Dessutom anser vi i likhet med vad
riksbanken och RSV påpekar i sina
remissyttranden att en begränsning av
avdragsrätten för ränteutgifter i utländsk valuta
kommer att leda till administrativa och
kontrollmässiga problem. Vi föreslår därför att
samma skattemässiga regler ska gälla för såväl
ränteinkomster/reavinster som
ränteutgifter/reaförluster för fordringar respektive
skulder i utländsk valuta som gäller för placeringar
i svensk valuta.
Propositionen föreslår som nämnts vidare att
avdragsrätten för förluster i utländska
marknadsnoterade obligationer och skuldebrev
begränsas till 70 %. Även detta utgör en
diskriminering av utländska värdepapper i
förhållande till den fulla avdragsrätt som kommer
att gälla för marknadsnoterade svenska och
utländska aktier samt svenska obligationer. Skälet
till detta är att utländska obligationer bedöms i
större utsträckning vara utsatta för betydande
kursvariationer än vad förhållandet är för svenska
obligationer. Dessutom bedöms inte obligationerna
ha samma betydande roll för
riskkapitalförsörjningen i näringslivet.
Centerpartiet avvisar även denna särbehandling
och menar att samma regler bör gälla även här som
för svenska värdepapper.
Centerpartiet delar principen att
derivatinstrument bör beskattas enligt samma
regler som instrumentens underliggande egendom.
Vad gäller valutaterminer anser vi dock att dessa
med hänsyn till att de inte självklart går att hänföra
till ett bestämt individuellt värdepapper bör ges en
kvittningsrätt för dessa instrument.
För konvertibla skuldebrev utställda i utländsk
valuta bör samma skatteregler gälla som för
motsvarande värdepapper i svensk valuta.
Propositionen föreslår också att rätten att kvitta
ränteutgifter över 100.000 kr begränsas ytterligare.
Vi anser att propositionens förslag härvidlag strider
mot de huvudprinciper för beskattningen av
inkomst av kapital som vi ovan hänvisat till. Vi kan
dock gå med på förslaget när det gäller
inlåningskonton med uppskjuten räntebetalning
eftersom dessa tillkommit enbart i
skatteplaneringssyfte.
Fåmansföretag: undantagsregeln ersätts med
beloppstak
Det förslag som propositionen för fram skulle
missgynna de mindre fåmansföretagen, samtidigt
som den skulle gynna de större fåmansföretagen
och dem med stora reavinster. Vi anser mot denna
bakgrund att en undantagsregel är en bättre
lösning. Propositionens förslag avslås i denna del.
Återläggning av värdeminskningsavdrag vid
avyttring av näringsfastighet
Propositionens förslag går i motsatt riktning mot
den förenkling av skattesystemet som framställts
som önskvärd. Förslaget skulle medföra ökad
byråkrati och krångel men ge små ökade
skatteintäkter. Propositionen avslås i denna del.
Bostadsrättsinnehavares avdragsrätt vid
vinstberäkningen för föreningens kostnader för
värdehöjande reparationer och underhåll
Riksdagens beslut våren 1990 om ett reformerat
skattesystem innebar bl.a. att nya regler för
reavinstbeskattning av bostadsrätter infördes.
Detta innebar att vid reavinstberäkningen hänsyn
skulle tas till nettoförändringar i
bostadsföreningens förmögenhet. Den
skattepliktiga försäljningsintäkten för en
bostadsrätt skall enligt riksdagens beslut beräknas
som köpeskillingen ökad eller minskad med värdet
av bostadsrättens andel av föreningens nettoskuld
eller nettoförmögenhet vid försäljningstillfället.
De införda reglerna innebär i princip att den
avtalade köpeskillingen endast betraktas som del
av köpeskillingen. Den totala ''köpeskillingen''
innefattar även köparens övertagande av den andel
av bostadsrättsföreningens skulder som faller på
bostadsrättsinnehavaren.
Utformningen av reglerna för
reavinstbeskattningen har skarpt kritiserats genom
att det kunnat visas att de får helt orimliga
konsekvenser för den enskilde
bostadsrättsinnehavaren, bl.a. beroende på att
bostadsrättsföreningen och
bostadsrättsinnehavaren inte särskiljs som
skatteobjekt vid reavinstbeskattning. Regeringen
har också tvingats inse att de införda reglerna var
orimliga och föreslår i den föreliggande
propositionen att bostadsrättsinnehavarna skall få
avdragsrätt för sin andel av föreningens utgifter för
''värdehöjande reparationer och underhåll'' som
lagts ned på föreningens fastighet under de senaste
fem åren före avyttringen.
Regeringens förslag innebär inte att den
felaktiga principiella sammanblandningen mellan
bostadsrättsinnehavaren och
bostadsrättsföreningen vid reavinstbeskattningen
undanröjs. Enligt vår mening bör de regler om
reavinstbeskattning som enligt riksdagens beslut
införts i lagen om statlig inkomstskatt utmönstras
och propositionens förslag i denna del avslås. Vi
anser att bostadsrättsinnehavaren och
bostadsrättsföreningen skall särskiljas som
skattesubjekt och bostadsrättsinnehavaren vid en
eventuell reavinst inte sammanblandas med
bostadsrättsföreningens
förmögenhetsförhållanden. Hänsyn vid
beräkningen av reavinstskatt skall enbart tas till
den enskilde bostadsrättsinnehavarens ekonomiska
förhållanden.
Prop. 1990/91:54 bör således avslås i denna del
och riksdagens tidigare beslut om ändringar i lagen
om statlig inkomstskatt vad avser beräkningen av
underlaget för reavinst vid försäljning av
bostadsrätter rivas upp.
Förmögenhetsskatt på arbetande kapital
Samhällsekonomiska skäl talar starkt för att
undanta i företagen arbetande kapital från
förmögenhetsbeskattning. Centerpartiet har under
lång tid drivit kravet att så skall ske. Vi upprepar
detta förslag.
Skatteutjämningsreserv (surv)
Propositionens förslag är ett steg i rätt riktning.
Vi anser emellertid att avsättning till surv skall få
göras med antingen 30 % på ingående eget kapital
och 20 % av inkomsten för beskattningsåret eller
med 30 % på ingående eget kapital och 15 % av
årets lönesumma.
Övergång från brutet räkenskapsår till
kalenderår
Efter att centern, bl.a. i riksdagen,
uppmärksammat frågan under hösten noterar vi
med tillfredsställelse att regeringen beslutat mildra
övergången från brutet räkenskapsår till
kalenderår.
Dispensregel för mervärdeskatteplikt
Riksdagen avskaffade i juni i år den regel i 12 §
ML (dispensregeln) som gav regeringen möjlighet
att besluta om undantag från mervärdeskatteplikt i
vissa fall. Regeringen har tillämpat dispensregeln
på viss verksamhet i anslutning till sådan bank- och
försäkringsverksamhet som organiseras i
kooperativ associationsform.
Dispensregelns avskaffande medför att bank-
och försäkringsverksamhet som bedrivs i
kooperativ organisationsform i praktiken inte kan
undgå att drabbas av mervärdeskatt som de inte
kan avlasta sig. Det gäller mervärdeskatt för sådana
tjänster de måste upphandla (datatjänster,
personalutveckling, revision etc) av andra företag
därför att de inte inom sig har underlag för att på
erforderligt sätt organisera verksamheter av dessa
slag. Andra banker och försäkringsbolag, som var
för sig är stora nog att organisera sådana funktioner
inom det egna företaget, kan välja en sådan ordning
varvid ingen mervärdeskatteskyldig omsättning
uppkommer.
Det kan inte vara ur allmän synpunkt önskvärt
eller lämpligt att bestämmelser i ML skulle vara
ägnade att utöva betydande inflytande över hur
svenskt bank- och försäkringsväsende bör vara
organiserat för framtiden.
Det sagda visar att ML bör ses över. Därigenom
bör undantas från mervärdeskatteskyldighet sådan
omsättning som äger rum mellan å ena sidan
kooperativt organiserade banker respektive
försäkringsbolag och å andra sidan sådana företag
som de kooperativt organiserade bankerna
respektive försäkringsbolagen helt eller delvis äger
i den mån omsättningen utgörs av tjänster som
erfordras för att bankerna och försäkringsbolagen i
sin tur skall kunna tillhandahålla sina kunder
sådana tjänster som är undantagna från
mervärdeskatteskyldighet.
Översynen av ML bör kunna genomföras
antingen på så vis att en regel motsvarande den
tidigare i år avskaffade dispensregeln införs i lagen
eller att det i lagen införs undantag för sådan
omsättning som här är i fråga.
Mot bakgrund av det ovan anförda hemställer vi
om en översyn av ML i enlighet med vad som
anförts i motionen. Det bör ankomma på berört
utskott att utforma förslag till ny lagtext.
Skattepolitiska åtgärder mot bakgrund av
konflikten
Irak -- Kuwait
Som inledningsvis nämndes har centern tidigare
i höst lagt en partimotion med förslag till
skattepolitiska åtgärder (1990/91:Sk1) mot
bakgrund av Iraks invasion av Kuwait. Denna
motion var av principiell karaktär. I en nyligen lagd
partimotion i anledning av regeringens skrivelse
1990/91:50 har vi konkretiserat våra förslag
beträffande sänkt skatt på nödvändig konsumtion
och anvisat full finansiering för detta. I denna
motion redovisar vi konkret skattesänkning och
finansiering för samtliga förslag i motion
1990/91:Sk1.
Centern föreslår således följande:
mervärdeskatten på basmat sänks. Skatt skall utgå
med 60 % av ordinarie påläggssats.
mervärdeskatten på tjänster avseende byggnads-
och anläggningsentreprenad eller annan tjänst som
avser fastighet (s.k. ''byggmoms'') skall utgå med 60
% av ordinarie påläggssats.mervärdeskatten på
hotell- och restaurangtjänster sänks och skall utgå
med 60 % av ordinarie påläggssats.
mervärdeskatt på kollektiva persontransporter
införs ej. Dessa tjänster skall även i fortsättningen
vara momsbefriade.mervärdeskatt på energi
inklusive drivmedel avskaffas.elskatten
avskaffas.avdragen för resa mellan bostad och
arbetsplats höjs (detta har utvecklats på annan plats
i denna motion).avdragen för resa med egen bil
i tjänst höjs till 15 kr/mil som ett schablonbelopp
eller verklig kostnad om den skatteskyldige kan
visa att kostnaderna överstiger schablonbeloppet.
Några av förslagen redovisas även på annan
plats i denna motion i anslutning till regeringens
förslag. Finansiering för ovanstående förslag till
sänkta skatter erhålles dels via nedan angivna
åtgärder, dels via det program för besparingar i
offentliga utgifter som centern redovisar i
partimotionen i anledning av regeringens skrivelse
1990/91:50. Genom denna konstruktion
åstadkommes även en viss sänkning av den totala
skattekvoten redan under nästa budgetår.
Vi föreslår mot denna bakgrund följande:
skattereduktionen för fackföreningsavgift slopas
och arbetsgivares avdrag för medlemsavgift
avskaffasinvesteringsbidrag till byggande införs
inteskatteskalan justeras inte upp utöver
inflationsskyddschablonavdraget höjs inte till
4.000 kr utan sänks istället till 2.000 kr
beskattningen av bilförmån (tjänstebil) skärps.
Förmånsvärdet bör fastställas till 40 % av
nybilspriset för bilar ej äldre än tre år och 35 % av
nybilspriset för bilar äldre än tre år. Regeringen bör
dessutom återkomma till riksdagen med ett förslag
innebärande en beskattning som är direkt
proportionell mot den privata användningen
punktskatt på kärnkraft 13 öre/kwhpunktskatt
på vattenkraft 13 öre/kwhbeskattning av
bränslebaserad elproduktion (kraftvärme,
mottryck) samt kondenskraftproduktionsskatt
på avkopplingsbar el.
Motiveringen för de föreslagna
skattesänkningarna har utförligt redovisats i andra
motioner. Vi hänvisar i första hand till motionerna
1989/90:Sk96, 1989/90:Sk113 och 1990/91:Sk1.
Även merparten av finansieringsförslagen
motiveras utförligt i dessa motioner. En
specialmotivering ges dock till vissa förslag enligt
följande.
Det tillfälliga avsteget från principerna för
justeringen av skatteskalan är fördelningspolitiskt
betingat. Enligt riksdagsbeslutet skall inte
grundavdraget korrigeras med mer än
konsumentprisindex. Vi finner det också med
tanke på detta motiverat att de högsta inkomsterna
behandlas på samma sätt.
Förslaget beträffande tjänstebilsbeskattningen
fanns med redan i centerns partimotion
1989/90:Sk96. Där anfördes bl.a. att den i
proposition 1989/90:110 föreslagna konstruktionen
av beskattningen skulle gynna tjänstebilarna
kraftigt i förhållande till användande av egen bil i
tjänsten. Detta har visat sig stämma. Av
miljöpolitiska skäl bör regeringen dessutom
återkomma till riksdagen med förslag till en
beskattning som är proportionell mot den privata
användningen. Med nuvarande utformning av
beskattningen är dessvärre marginalkostnaden noll
för privat användning. Det är såväl miljöpolitiskt
som samhällsekonomiskt olyckligt.
Genom att byggmomsen med vårt förslag ej höjs
bortfaller behovet av ett investeringsbidrag. Detta
har motiverats utförligt bl.a. i motion
1989/90:Sk113.
Till detta kommer det faktum att den
automatiska justeringen av skatteskalorna baserats
på ett orealistiskt antagande om
inflationsutvecklingen mellan 1990 och 1991.
Regeringen har från finansieringen av
skattereformen för nästa år endast räknat av en
inflation motsvarande 4,1 %. I proposition
1990/91:39 om den ekonomiska politiken på
medellång sikt räknar regeringen dock med en
inflation på 11,1 %. Detta innebär en
överbeskattning på ca 10 miljarder kr. Vi har trots
detta inte tillgodoräknat oss detta i vårt
finansieringsalternativ.
Den närmare utformningen av våra förslag har
utförligt redovisats i flera motioner. Vi hänvisar
främst till motionerna 1989/90:Sk96 och
1989/90:Sk113.
Övriga frågor
Med hänvisning till vad som anförts i motion
1989/90:Sk96 och 1989/90:Sk113 yrkar vi även på
förändringar beträffande:bibehållande av ett
sparavdragmöjlighet till särskild prövning av
uppskov med realisationsvinstbeskattning av
bostädertakregel för
realisationsvinstbeskattning vid försäljning av
näringsfastighet och bostadsrätt i
näringsverksamhetavdrag för värdehöjande
reparationeregenföretagares
pensionsförsäkringaruttag av fastighetsskatt för
småhusuttag av fastighetsskatt på hyreshus
övergångsregler för småhus och hyreshus
beskattning av skadeförsäkringsföretag
möjlighet för egenföretagare att överföra medel
från investeringsreserv till pensionsförsäkring
avdrag för egen bil i tjänsten för egenföretagare
grundavdrag för sociala avgifteranalyser av
skattereformenden principiella inriktningen och
omfattningen av den indirekta beskattningen
mervärdeskatt för byggande och boendesärskild
varuskatt, dryckesskatt, videoskatt, kassettskatt
samt stämpelskatt vid förvärv av fartyg
omsättningsskatten på handel med värdepapper
alkohol- och tobaksskatten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär om förslag
till särskild redovisningsmetod i enlighet med vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om en parlamentarisk utredning
om beskattningen av enskilda näringsidkare och
handelsbolag,
3. att riksdagen beslutar avslå proposition
1990/91:54 såvitt avser höjning av den allmänna
löneavgiften i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om alternativ
finansiering för bortfall av skatteintäkter från
särskild löneskatt,
5. att riksdagen beslutar att pensionärernas
särskilda grundavdrag ej skall avtrappas mot
förmögenhet i enlighet med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen med avslag på proposition
1990/91:54 beslutar om en undantagsregel för
fåmansföretag i enlighet med vad i motionen
anförts,
7. att riksdagen med avslag på proposition
1990/91:54 i denna del beslutar i enlighet med vad i
motionen anförts under rubriken inkomst av
kapital,
8. att riksdagen beslutar avslå proposition
1990/91:54 i denna del såvitt avser återläggning av
värdeminskningsavdrag vid avyttring av
näringsfastighet i enlighet med vad i motionen
anförts,
9. att riksdagen med avslag på proposition
1990/91:54 såvitt avser skattemässig behandling av
grupplivförsäkring i tjänsten eller yrket beslutar att
hos regeringen hemställa om nytt förslag i enlighet
med vad i motionen anförts,
10. att riksdagen med avslag på proposition
1990/91:54 i denna del föreskriver att beräkning av
reavinst vid försäljning av bostadsrätter enbart
skall utgå från den enskilde
bostadsrättsinnehavarens ekonomiska
förhållanden i enlighet med vad i motionen anförts,
11. att riksdagen beslutar avskaffa
förmögenhetsskatten på arbetande kapital i
enlighet med vad i motionen anförts,
12. att riksdagen med avslag på proposition
1990/91:54 i denna del beslutar om
skatteutjämningsreserv i enlighet med vad i
motionen anförts,
13. att riksdagen beslutar om dispensregel för
mervärdeskatteplikt i enlighet med vad i motionen
anförts,
14. att riksdagen beslutar att schablonavdrag
under inkomst av tjänst skall medges med 2 000 kr.
i enlighet med vad i motionen anförts,
n15. att riksdagen beslutar om beskattning av
bilförmån i enlighet med vad i motionen anförts,
16. att riksdagen beslutar att hos regeringen
begära förslag till en beskattning av bilförmån som
är direkt proportionell mot den privata
användningen i enlighet med vad i motionen
anförts,
17. att riksdagen beslutar att avdrag för
användande av egen bil i tjänsten skall medges
enligt vad i motionen anförts,
18. att riksdagen med avslag på proposition
1990/91:54 i denna del beslutar om
beskattningsregler för trygghetsförsäkring vid
arbetsskada i enlighet med vad i motionen anförts,
19. att riksdagen med avslag på proposition
1990/91:54 i denna del beslutar om avdrag för resor
mellan bostad och arbetsplats i enlighet med vad i
motionen anförts,
20. att riksdagen hos regeringen hemställer om
förslag beträffande en regional differentiering av
bilbeskattningen i enlighet med vad i motionen
anförts,
21. att riksdagen med avslag på proposition
1990/91:54 i denna del beslutar om skattereduktion
för hemmamake i enlighet med vad i motionen
anförts,
22. att riksdagen beslutar att skattereduktion för
ensamstående med barn skall utgå i enlighet med
vad i motionen anförts,
23. att riksdagen med avslag på proposition
1990/91:54 i denna del beslutar att skattereduktion
för gifta sjömän och för ogifta sjömän med barn
skall utgå i enlighet med vad i motionen anförts,
24. att riksdagen beslutar om reduktion av
fackföreningsavgift i enlighet med vad i motionen
anförts,
25. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
begränsning av arbetsgivares avdrag för avgifter till
arbetsgivarorganisationer i enlighet med vad i
motionen anförts,
26. att riksdagen beslutar bibehålla ett
sparavdrag i enlighet med vad i motionen anförts,
27. att riksdagen beslutar om möjlighet till
särskild prövning av uppskov med
realisationsvinstbeskattning av bostäder i enlighet
med vad i motionen anförts,
28. att riksdagen beslutar om takregel för
realisationsvinstbeskattning vid försäljning av
näringsfastighet och bostadsrätt i
näringsverksamhet i enlighet med vad i motionen
anförts,
29. att riksdagen beslutar om avdrag för
värdehöjande reparationer i enlighet med vad i
motionen anförts,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts beträffande
egenföretagares pensionsförsäkringar,
31. att riksdagen beslutar om uttag av
fastighetsskatt för småhus i enlighet med vad i
motionen anförts,
32. att riksdagen beslutar om uttag av
fastighetsskatt på hyreshus i enlighet med vad i
motionen anförts,
33. att riksdagen beslutar om övergångsregler för
småhus och hyreshus i enlighet med vad i motionen
anförts,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om beskattning av
skadeförsäkringsföretag,
35. att riksdagen beslutar om möjlighet för
egenföretagare att överföra medel från
investeringsreserv till pensionsförsäkring i enlighet
med vad i motionen anförts,
36. att riksdagen beslutar om avdrag för egen bil
i tjänsten för egenföretagare i enlighet med vad i
motionen anförts,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om grundavdrag
för sociala avgifter,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om analyser av
skattereformen,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om den
principiella inriktningen och omfattningen av den
indirekta beskattningen,
40. att riksdagen beslutar om att mervärdeskatt
skall uttas med 60 % av beskattningsvärdet på
basmat i enlighet med vad i motionen anförts,
41. att riksdagen beslutar att mervärdeskatt med
60 % av beskattningsvärdet skall utgå för
serverings- och hotelltjänster i enlighet med vad i
motionen anförts,
42. att riksdagen beslutar att uttagsbeskattning
på serveringstjänster skall utgå med 60 % av
beskattningsvärdet i enlighet med vad i motionen
anförts,
43. att riksdagen beslutar att mervärdeskatt för
samtliga tjänster för byggande och boende utgår
med 60 % av beskattningsvärdet i enlighet med vad
i motionen anförts,
44. att riksdagen beslutar att tjänster avseende
personbefordran inom landet undantas från
skatteplikt enligt mervärdeskattelagen i enlighet
med vad i motionen anförts,
45. att riksdagen beslutar att särskild varuskatt,
dryckesskatt, videoskatt, kassettskatt samt
stämpelskatt vid förvärv av fartyg skall utgå i
enlighet med vad i motionen anförts,
46. att riksdagen beslutar att omsättningsskatten
på handel med värdepapper skall avskaffas i
enlighet med vad i motionen anförts,
47. att riksdagen beslutar att energiområdet skall
undantas från skatteplikt enligt
mervärdeskattelagen från den 1 januari 1991 i
enlighet med vad i motionen anförts,
48. att riksdagen beslutar om införande av
elproduktionsbeskattning och avskaffande av
elbeskattningen i konsumtionsled i enlighet med
vad i motionen anförts innebärande:
a) att skatt utgår med 13 öre/kWh för
vattenkrafts- och kärnkraftsproducerad el i
produktionsled,
b) att skattefrihet för avkopplingsbar el ej
medges,
c) att för el producerad med biobränslen, vind,
sol medges skattefrihet,
d) att lika beskattning av bränslen införs oavsett
om de utnyttjas för el eller värmeproduktion,
49. att riksdagen beslutar att en energiskatt om
34 öre/kg förbrukat flygbränsle införs i enlighet
med vad i motionen anförts,
50. att riksdagen beslutar att skatt på bensin skall
utgå med 2,64 kr./l för oblyad bensin resp. med 2,94
kr./l exkl. koldioxidskatt i enlighet med vad i
motionen anförts,
51. att riksdagen beslutar höja alkohol- och
tobaksskatten motsvarande en prishöjning med 5
% i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 22 november 1990
Görel Thurdin (c)
Gunnar Björk (c)
Rolf Kenneryd (c)
Ivar Franzén (c)
Gunilla André (c)
Larz Johansson (c)
Martin Olsson (c)
Håkan Hansson (c)
Per-Ola Eriksson (c)